Musikindustrin är på väg att förändras, det tvivlar nog ingen på. Hur den kommer förändras tvistar dock de flesta fortfarande om. En hel del bra punkter tas upp i en, rätt lång, artikel på siten demonbaby.com: “When Pigs Fly: The Death of Oink, the Birth of Dissent, and a Brief History of Record Industry Suicide.”

I texten tas saker som OiNK och dess död i händerna på den giriga musikindustrin upp, samt en del intressanta synpunkter från någon som faktiskt varit på insidan, någon som sett vart intäkterna från de dyra CD-skivorna faktiskt tar vägen. Det är väldigt bra läsning, och alla som är den minsta lilla bit intresserade av musik borde verkligen läsa den här artikeln.

Själv har jag redan börjat med de åtgärder som föreslås i slutet. Jag har börjat använda Riaa Radar för att kunna undvika skivor som släpps genom RIAA-anslutna skivbolag. Jag har börjat köpa mer tröjor och andra produkter som inte är musik. Jag har även börjat lyssna mer på självständiga band, till exempel Anneke van Giersbergens nya solo-projekt Agua de Annique, av vilken jag köpt både singeln som digital, DRM-fri nedladdning samt det fullständiga albumet som släpps på CD. Albumet betalade jag via PayPal, direkt till Annekes eget konto. Närmare artistens egen plånbok går det verkligen inte att komma. Jag har även beställt T-shirts och DVD-skivor från The Gathering, köpt via deras egna webshop. Även där betalade jag via PayPal till ett konto som hanteras direkt av medlemmarna i bandet.

Jag kommer naturligtvis fortsätta ladda ner musik så fort jag hittar en värdig ersättare till OiNK, men vill poängtera att jag fortfarande köper musik. Det handlar inte om att få musik gratis. Jag skulle gärna stoppa en slant i fickan på vilken artist som helst som visar att han, hon eller de är beredda att respektera sina fans. Det är helt enkelt de stora skivbolagen jag vill se lida en långsam och hemsk död.

När jag har lite dötid över på jobbet brukar jag ofta läsa artiklar på Digg.com. Sektionen “World & Business” innehåller mer än ofta en handfull helt hysteriskt roliga länkar till sidor eller nyheter. Inte roliga för att de innehåller humor, utan för att de är så inihelvete korkade.

Men någon gång ibland dyker det upp små guldkorn, små oslipade diamanter, i form av riktigt läsvärda och välskrivna artiklar eller nyheter. Idag hittade jag en sådan.

“Atheists and Anger” beskriver väldigt fint hur de allra flesta ateister känner inför religion och den pågående debatten mellan religion och ateism. Hon beskriver väldigt träffande exakt varför ateister är just ateister, varför vi är så passionerade i frågan och vad ateister, kanske framförallt amerikanska ateister, får stå ut med dagligen.

Det är långt men bra, och det är skrivet med både hjärta och hjärna.

Fick min nya dator förra veckan, och efter en del brottande med det inbyggda nätverkskortet (vilket var trasigt och hände windows varje gång det laddade drivrutinen) så står den nu och hummar lite tyst för sig själv här bredvid. Framför allt köpte jag den för att min gamla dator gick sönder för ungefär en månad sen, men jag passade även på att köra på hårt, skaffa en riktigt bra speldator och börja gejma. Och gejma är vad jag nu gjort hela helgen.

Mest har jag spelat World of Warcraft, men jag passade även på att köpa Half-Life Orange Box, med Episode 2 och Portal. Portal måste vara ett av de konstigaste och roligaste spel jag någonsin spelat. Den torra humor som  högtalarrösten konstant häver ur sig är genomgående hysterisk. Allt ifrån att lova mig kakbitar när jag klarat mig igenom det grymma experiment jag ofrivilligt blivit utsatt för till att varna mig för att vissa av banorna kan åsamka vissa mindre skador… som död genom förångning. Lägg till det en helt originell speldesign och ett helt nytt sätt att tänka och du får ett riktigt bra spel som alla borde prova, åtminstone en gång.

Half-Life 2: Episode 2 är även det ett fruktansvärt bra spel. Jag har bara hunnit spela igenom en liten, liten del, men det jag sett hittills har totalt knockat luften ur mig. Valve har lyckats med det omöjliga genom att göra Half-Life 2-motorn Source ännu snyggare, och fysiken ännu mer realistisk. Att de showar och skryter med den ena häftiga scenen efter den andra är ursäktat, det är helt enkelt bara så jävla snyggt.

Egentligen skulle jag vilja vara hemma en vecka till och bara spela, men söndagen går snabbare mot sitt slut än vad som borde vara möjligt. Tiden verkligen försvinner när man har roligt, och med alla de bra spel jag har att spela går tiden i närmast ljusets hastighet.

…Och jag behöver inte tveka att kalla dig en lögnare!

Satt och tittade på näst senaste avsnittet av Prison Break (fan, har inte hunnit hänga med sen säsongsstarten, illa illa) när Damian helt spontant klättrade upp över mina ben och upp i soffan, för att lägga sig och mysa mot kuddarna. Det är första gången han vågat sig upp i soffan med mig i den (han har gjort det tidigare när Malin suttit i den), och dessutom låg jag över hela soffan. Vanligtvis kommer han inte gärna för nära människor, nu klättrade han helt lugnt rakt över mig. Väl där satt han och myste och blev klappad, innan han somnade till en stund med huvudet mot mitt knä (ja, mitt hjärta smälte totalt).

Nu har han somnat ensam i soffan, och mina planer på att se det senaste avsnittet också grusades totalt. Jag har inte hjärta att väcka honom!

Jobbet fortsätter att gå bra. Bolero, konsultfirman jag jobbar åt, tar sina anställda väldigt allvarligt. De har, inom loppet av en månad, bjudit mig och de andra på mat och öl inte mindre än tre ggr! De är dessutom väldigt trevliga, och det känns verkligen mer som en stor familj än bara en arbetsplats, hur klyschigt det än må låta. Ericsson är det inget fel på heller, då de bjuder på julbord på Edsbacka krog (oh lala, den är minsann tvåstjärnig!) i december, låter mig gå en en-veckas kurs i Windows 2003 Server (den är inte billig, kan jag tala om) samt planerar skicka med mig till Barcelona på 3GSM-mässa i februari.

Nu så här precis efter att jag börjat jobba är allting självklart nytt och spännande, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lättad att jag hamnat på en så pass bra arbetsplats till slut. Det känns som att jag äntligen kan andas ut, slappna av och börja fila på resten av mitt liv. Ej längre behöver jag oroa mig för hur jag ska betala nästa månads hyra. Ej längre behöver jag bry mig ifall jag tjänar för mycket pengar på sommarjobbet för att få ut något studiebidrag i höst. Det är en stabilitet, en trygghet, som jag längtat efter länge.

Nej, hur svårt det än är måste jag nog peta till Damian lite. Nu vill husse faktiskt se hur det går i Prison Break!