Ganska nyligen tjatade en god vän till mig om att jag skulle se The Man From Earth. En science fiction indie-film om en man som påstår sig vara 14.000 år gammal och ha levt genom hela människans historia. Jag såg den, till slut, och undrade efteråt varför i hela helvete jag hade väntat så länge. En helt fantastisk film som verkligen bevisar att det inte krävs stora budgetar eller enorm marknadsföring för att slå igenom. Tack vare Bittorrent-trackers och word-of-mouth spred sig filmen som en löpeld. Filmens regissör, Richard Schenkman, gick så långt som att tacka (inloggning krävs) alla som ladda ner filmen och rekommenderat den till sina vänner, då han insåg att filmens publik säkerligen växte hundrafalt tack vare just piratkopieringen.

Visst, säger du, men det här är ju bara ett enda exempel. En enda film. Nej, säger jag, nu är de åtminstone två.

TorrentFreak har en intervju med John August, regissören till The Nines, en annan film som blivit väldigt stor på piratscenen. Även om August inte går så långt som att tacka piraterna, inser han åtminstone att det inte finns så mycket han kan göra åt saken.

He’s not exactly pleased that his movie is available for unauthorized download, but he’s remaining realistic. “I’m not bouncy with joy over my movie getting torrented,” he told us, “but I think it’s a stretch to equate unlawful downloading with traditional theft.”

Som de flesta andra diskussioner handlar även denna om att få betalt. Ingen seriös pirat vill att de som skapar film och musik ska vara helt utan ersättning, men tyvärr är det precis vad antipiratbyrån och deras kollegor vill att man ska tro. En av de första saker jag gjorde efter att jag såg The Man From Earth var att donera $10 direkt till kontot filmmakarna hade satt upp på PayPal. 10 dollar var vid överföringen värt ungefär 65kr, och är inte speciellt långt från vad man för några år sedan betalade för att se en film på bio. Notera då att när du betalar för att gå på bio betalar du först och främst biografen och dess ägare, sedan distributionsbolaget som skickat filmen till biografen, sedan PR-byrån som marknadsfört filmen, sedan till filmbolaget som lanserat filmen och sist, och även minst, till skaparna. Hur mycket av de 65 kronorna hade Schenkman fått, tror du, om jag sett filmen på bio istället? För de som undrar är svaret 0kr, då filmen inte har gått upp, och med största säkerhet aldrig kommer gå upp, på bio i Sverige.

Finally, John told us about an interesting idea he’s hoping budding film makers will pick up on: “One of the things I hope to do with The Nines – sometime after the writers’ strike, when I can call Sony again – is to release a low-res version of all the source material for The Nines, so budding filmmakers can try their hand at cutting (and re-cutting) a real feature.”

Det här är alltså en av artisterna som tydligen, enligt antipirat-lobbyn, vägrar arbeta om de inte får betalt flera ggr om. Det här är en av artisterna som, enligt antipirat-lobbyn, inte bryr sig om att folk ser det han skapat, utan enbart att han får betalt varje gång du tittar på det.

Visst, säger MPAA, men det här är ju bara en indie-film. Om du vägrar betala kommer du inte kunna se de stora, häftiga filmerna som Transformers och National Treasure 2. Nähä, säger jag då, men det gör inget, för jag är väldigt nöjd med resten av filmerna där ute.

Expressen skriver om mördartandkrämen Aquafresh, som enligt de själva är fullständigt livsfarlig och troligtvis skördar sitt nästa offer i Sverige. Helt allvarligt, någon sämre dynga till anti-journalistik har jag inte sett på riktigt länge. Rättsläkaren säger att “Det är möjligt att utveckla överkänslighet mot ämnen som man har tålt tidigare“, och tillägger att hon tvivlar på att det var specifikt tandkrämen som utlöste chocken och reaktionen som sedan ledde till flickans död. Trots det har Expressen inga som helst problem att högt och ljudligt skrika om hur dödlig tandkrämen är, och känner sig till och med tvungna att tala om märket på tandkrämen!

Summering: det handlar alltså om ett isolerat fall av någon slags allergisk chock i kombination med astma-besvär där inte ens obducenten kan uttala sig om exakt vad som orsakade dödsfallet. Föräldrar noterade att flickan borstade tänderna innan hon dog, och genast är de experter. Expressen skrämmer ogenerat upp människor i onödan, med en artikel som närmar sig ren lögn, samt försöker medvetet antyda att tandkräm av ett visst märke är dödligt.

Är det verkligen bara jag som blir arg på sånt här? Är det verkligen bara jag som ser vilken skitblaska Expressen är?

Nästa gång jag köper tandkräm blir det garanterat Aquafresh…

Det här med lösenord är ett evigt problem, speciellt med tanke på det ökande antal communities, online-banker och e-handelssajter. Det är inte så jäkla konstigt att folk väljer lätta lösenord, när de måste komma ihåg inloggningsuppgifter för hundratals, ibland tusentals, olika sidor. Jag hade själv väldigt länge ett lätt lösenord, 5 små bokstäver som förvisso inte bildade ett vanligt ord, men ändå inte skulle ta mer än några minuter att knäcka med dagens metoder.

Det bästa knepet för ett mer svårknäckt lösenord är en kombination av längd och specialtecken. Välj gärna en fras istället för enbart ett ord, det kommer du lika lätt ihåg men lösenordet blir längre och mer komplext. Min favoritmetod för att generera lösenord som inte bara är ganska svåra att knäcka, utan även unika för varje sajt och konto jag använder, är denna:

• Välj ett ganska långt, knepigt ord som inte har någon personlig anknytning till dig eller någon du känner. Bläddra igenom en ordbok och välj något du tycker låter roligt eller konstigt, det kommer du dessutom lätt ihåg.
• Välj en serie siffror eller specialtecken som är minst 4 tecken lång. Kom ihåg att lösenordet ska vara svårt att knäcka, så gör inte crackern en tjänst genom att välja ditt personnummer eller gatuadress. Ta t.ex. antalet steg upp för trappan till jobbet samt ett $ och ett !, eller ett linjenummer för någon buss du aldrig åker samt antalet minuter det tar för dig att åka bussen du brukar åka. Var kreativ!
• Sist tar du t.ex. domännamnet eller ditt användarnamn, gärna skrivet med både stora och små bokstäver.
• Sätt ihop dessa till ett ord i valfri ordning, och vips har du ett komplext lösenord som ändå är lätt att komma ihåg och dessutom är unikt för varje separat inloggning.

Det absolut bästa är självklart fortfarande att ha helt slumpmässiga, unika lösenord för varje konto då de är extremt mycket svårare att knäcka. Enligt min åsikt är det heller inte fel att skriva upp sina lösenord, sålänge man sparar dem på ett säkert ställe. Visa lösenorden samma respekt du visar ditt kreditkort och din PIN-kod, för de är ofta minst lika värdefulla.

DN skriver om en undersökning utförd av Som, Svenska oberoende musikproducenter, där det framgår att “Den typiske svenske skivbolagsdirektören är en man i 40-årsåldern som älskar musik, men inte kan leva på den. För att få verksamheten att gå ihop har han ett annat jobb vid sidan av. Bolaget har inga anställda eftersom omsättningen inte är högre än omkring 250.000 kronor.” Det är säkert en fullständig sanning, och naturligtvis förstår jag att de sjunkande intäkterna och den minskande respekten för skivbolag i allmänhet är en tuff motsättning.

Vi tycker att debatten som rasar fokuserar på en ansiktslös industri med utländska direktörer som man inte vet vilka de är, säger han och fortsätter:
Det är viktigt att det kommer fram att det är människor som sysslar med det här, som satsar energi, entusiasm och egna pengar på det. Det är inte så att fildelarna stjäl från någon anonym jättelik koncern. Man snor från företagare som försöker leva på sin verksamhet.

Jag vet att det är extremt uttjatat, men jag måste säga det. Det är inte stöld. Ingen har tagit något som var deras från början.

Lite längre ner i artikeln står det något som är lite intressant, och väldigt relevant.

Soms medlemmar står dock för en ganska liten del av den totala omsättningen i branschen, cirka 10 procent.

Väl medveten om att det inte gör saken det minsta enklare för de som ingår i de 10 procenten, måste jag ändå påpeka att den “ansiktslösa industrin” är precis vad den kallas. Skulle industrin ha ett ansikte, skulle Som vara en örsnibb eller ett ögonbryn. När dessutom larmrapporterna aldrig talar om annat än skivförsäljning och omsättning är det de resterande 90 procenten som räknas.

Jag tycker självklart inte att det är rätt att hårt arbetande människor, personer som brinner för musik, ska behöva lida, men måste samtidigt även se den stora helheten. När företag lägger ner fabriker och kontor och säger upp tusentals anställda åt gången säger vi “jaha, det var ju synd…” och byter kanal på TVn. När en mindre skara skivbolagsdirektörer har flera år på sig att byta linje, anpassa sig och försöka växa på annat håll men envist vägrar och sedan skriker högt när de riskerar att gå under, ja då är det plötsligt dags att lagstifta deras garanterade inkomst på bekostnad av flera delar av grundlagen och den personliga integriteten? Nej, jag har faktiskt lite svårt att tycka synd om dem.

Forskaren Henrik Ferdfelt har skrivit en avhandling om musikbranschen på Stockholms universitets företagsekonomiska institution.

Fåmansbolagen utgör den stora majoriteten, i nummer och siffror, men uppenbart då inte i omsättningen. Men de gör rätt i att lobba för sin sak, det är klart att de ska tala om att det är tufft, för det är det uppenbarligen, säger han.

Självklart har de rätt att tala om för oss hur tufft det är, men jag har ingen sympati när deras problem är att de inte vill lämna det skepp som sjunker trots att det finns livbåtar runt omkring.