Som Emma redan rapporterat har SvD en artikel om hur den legala musiknedladdningen verkar ha nått sin topp. Personligen är jag inte det minsta förvånad.

– Den digitala försäljningen har inte ökat lika mycket som vi hoppats på, säger Per Sundin, vd för skivbolaget Sony BMG.

Han menar att en del av förklaringen är redovisningsteknisk, eftersom ett par stora avtal med telekomföretag bokfördes 2006 men sträcker sig över flera år.

– Den andra anledningen är en enorm brist på respekt inför upphovsrätten från allmänhet, medier och beslutsfattare i det här landet. I alla andra länder fungerar det bättre, Danmark till exempel, men här struntar alla i att följa lagen.

Ja, verkligen. Här i Europas Mordor är vi alla laglösa orcher som plundrar och stjäl, våldtar och bränner. Bränner, ja… Är det verkligen någon som fortfarande, på fullt allvar, anser att hembrända CD-skivor hotar skivindustrin i det minsta? Nej, det trodde jag inte heller. Så varför envisas de med “kopieringsskydd” (läs “flerköpsgaranti”) som ska förhindra just bränning? Jag vågar nästan inte stoppa in en ny CD-skiva i datorn, rädd för att något program jag inte vet om kör igång, installerar sig själv och sen bestämmer åt mig vad jag får och inte får göra. Jag har köpt skivan, den är min… Eller är den?

– Huvudanledningen till konkursen var att det inte gick att konkurrera med den olagliga fildelningen. Samtidigt gjorde skivbolagen det väldigt svårt för oss genom att kräva in stora mängder resurskrävande redovisning, ge oss för små marginaler och dessutom ha de irriterande DRM-skydden.

Per Sundin på Sony BMG håller inte med:

– Idag finns det ingen som kan säga att det inte finns bra lagliga alternativ och under året kommer det att hända massor inom digital musik. Telia har en stor satsning på gång, och vi tror generellt att det är på mobilområdet som det kommer att hända mest.

Självklart håller inte Per Sundin på Sony BMG med. Per Sundin lever nämligen i den fantasivärld där jag vill lyssna på extrem-komprimerad WMA-musik genom headset:et på min 2 år gamla telefon. Musik som för övrigt inte skulle gå att lyssna på ändå, eftersom telefonen inte kan hantera DRM-skadade filer.

Hur svårt ska det vara att förstå? När jag har en iPod som kan spela okomprimerad musik, Sennheiser-lurar som låter alldeles fantastiska och ett brinnande intresse för musik så vill jag inte betala överpris för filer som låter skräp och som inte ens är möjliga att spela upp.

Per Sundin kan få sitta där med sitt medhållande, för några pengar får han inte av mig. De ger jag hellre till Saul Williams som erbjuder sina nya skiva okomprimerat, med all grafik och texter, för ~30kr. 30kr som dessutom går rakt ner i fickan på artisten, istället för skivbolagets direktörer.

Gårdagens inlägg blev komplicerat, så för att reda ut lite tänkte jag publicera åtminstone mitt eget e-mail till ledarskribenten Marcus Svensson på Smålandsposten. Så vitt jag vet är det fortfarande OK att kritisera öppet publicerade texter, för ännu har vi inte infört allmän censur.

Hej Marcus.

Jag har lite frågor och funderingar angående din ledare i Smålandsposten den 11e Januari i år.

Hur anser du att det “ohederligt” att prioritera brott som mord och våldtäkt, framför upphovsrättsintrång? Ska jag tolka det du skrivit som att det är lika illa att bli av med en del av sina försäljningsintäkter som att bli våldtagen eller mördad? Skulle du själv tycka det var fullständigt rättvist om du delat med dig av lite musik, blev dömd för detta och får sitta i fängelse tillsammans med, och lika länge som, dömda mördare och våldtäktsmän? Du får ursäkta mig, men det låter som fullständigt skitsnack och jag tror inte en sekund på det. Uppenbarligen gör inte heller de som faktiskt jobbar med lagen det, och jag måste anta att de vet lite mer om saken än vad du gör.

“Än mindre att aktivt försvara piratkopiering, som Karl Sigfrid med flera moderater gör. Han gör det med argumentet att brotten inte motiverar övervakningsinsatsen. Det är en baklängesretorik. Det är den som begår ett brott som sätter sin integritet på spel. Det finns i dag inget förslag som bortser från proportionalitet vid övervakning och ingripanden. Det är skrämselpropaganda från en liten men högljudd skara med tvivelaktig politisk grundhållning. ”
I Sverige är man inte dömd förrän man är dömd, dvs. polisen måste utreda brottet och komma med bevis för att någon ska kunna anses vara skyldig. Så långt är vi säkert överrens. Problemet uppstår när bevisen ska insamlas. Du tycker alltså det är helt ok att övervaka var och varenda människas digitala kommunikation över Internet för att hitta folk som skulle kunna dömas som illegala fildelare? För det är vad som föreslås just nu. En inte speciellt överdriven jämförelse med icke-digitala brott skulle vara att muddra och förhöra var och varenda människa på stan för att se om de inte har någon annans plånbok i fickan. I båda fallen antyds det att varenda människa har något att dölja, varenda människa är i grunden skyldig tills motsatsen bevisats. På vilket sätt strider detta INTE mot svensk grundlag?

“Som pirat stjäl man inte bara musik – utan lägger ofta även beslag på annonsintäkter.”
Jag har ingen som helst aning vad du menar med den här meningen. Förklara gärna – vilka “annonsintäkter” går förlorade för att jag rippar min kompis skiva istället för att köpa en egen kopia?

“Ta läkemedelsindustrin som exempel. Utan de immateriella rättigheter som ett patent ger skulle vi stå utan, för många, livsnödvändiga mediciner. De datorer nätpiraterna använder sig av i hemmet hade troligen inte varit verkliga utan patenträtt till tekniska uppfinningar. Alltid något att kontemplera över.”
Ja, låt oss ta läkemedelsindustrin som exempel. Vilken industri är det som patenterar AIDS/HIV-mediciner så att afrikanska länder inte har råd att tillverka dem? Vilken industri är det som driver upp priserna genom att förbjuda andra företag att tillverka precis de livsnödvändiga mediciner du nämner till lägre pris så att fler har råd med dem? Och trots att de gör detta får de fortfarande donationer och pengar från alla håll och kanter för att driva ännu mer forskning…
Likadant är det med tekniska uppfinningar. Företag patenterar helt vansinninga saker som dubbelklicket, att köpa varor över nätet och att använda hierarkiska menyer. Säg mig, vad för slags uppmuntring till innovation är det att bara de största miljard-företagen får möjlighet att patentera allt möjliga småsaker, så att ingen kan bygga större saker med hjälp av dessa, för oss, självklara innovationer. Se bara på Håkan Lans – hur mycket har patent hjälpt honom? Här har vi en genuint kreativ uppfinnare, en person som ensam drivit tekniken framåt med stora kliv, som blir fullständigt överkörd av megaföretagen. Jag kan kontemplera bra länge utan att förstå hur du kan försvara saker som dessa.

Att vara pirat (av den politiska varianten, till vilket jag själv räknar mig) innebär inte att jag vill ha saker gratis. Jag har inget som helst problem att betala för den musik och film jag njuter av, och donerar gladeligen en större summa pengar direkt till artisten/skaparen än de skulle fått om jag köpt verket genom underhållningsindustrins medier. Det jag inte vill är att göda en redan alltför välmående skivbolagsindustri där den största delen pengar går till folk som sitter i bekväma skinnfåtöljer och hittar på vad nästa, stora mode-grej ska vara. Framför allt vägrar jag ge upp min integritet och mitt privatliv för att skivbolagspamparna är livrädda för att tjäna mindre pengar än förut. Det är, helt ärligt, inte mitt problem. De försöker kränga en produkt jag inte är intresserad av, och att då försöka få mitt lands regering och riksdag att lagstifta en garanterad ersättning för en tjänst jag inte utnyttjar är fullständigt bisarrt.

Jag skulle mycket uppskatta om du kunde svara på dessa frågor.

Med vänliga hälsningar
Martin

Så. Vill ni veta vad Svensson svarade får ni fråga honom själva. Hans mail-adress finns på www.smp.se med just den anledningen att man ska kunna skicka åsikter och frågor angående texter i tidningen till artiklarnas författare. Huruvida det var fel att publicera mail-konversationen lämnar jag åt er att besluta, och jag har inget emot att ni berättar vad ni tycker i kommentarerna nedan.

Genom ett inlägg på opassande.se blev jag tipsad om en artikel i Smålandsposten, ledaren “Pirater hotar framstegen” av Marcus Svensson. Då jag tyckte att herr Svensson var helt ute och cyklade i majoriteten av sina punkter skrev jag ett e-mail till honom och bad honom förklara, alternativt utveckla sina åsikter. Tydligen är det väldigt lätt att ha åsikter om saker och ting, när man helt enkelt avfärdar alla motargument och försöker dribbla bort bollen långt in under läktaren, istället för att sikta på mål. Då herr Svensson inte verkar ha några problem med att staten läser hans mail, antar jag helt kallt att han inte har något problem med att Ni läser dem heller. Här följer mail-konversationen jag haft med Marcus Svensson:

(Uppdatering)

Nehepp, det finns visst konversationer Svensson inte vill att andra ska ta del av, t.ex. den där jag ber honom utveckla sin fullständigt öppet publicerade ledare lite noggrannare. Därför fick jag precis ett argt mail där han ber mig ta bort mail-konversationen jag tidigare hade lagt upp här på min blog. Eftersom jag inte är ute efter att korsfästa Svensson personligen, utan var mer intresserad av helheten i diskussionen, tänker jag böja mig för hans önskning. Dock anser jag fortfarande att han uppvisar en oerhörd dubbelmoral, då han inte verkar ha några problem att bli övervakad och buggad av staten men ändå tvingar en ensam bloggare att ta bort mail med innehåll han själv skrivit men tydligen inte vågar stå för.

Precis innan julen blev jag, tack vare serien Californication, intresserad av Bob Dylan. Jag kände naturligtvis till mannen, men hade inte riktigt lyssnat på något han skrivit. Jag laddade ner några skivor, och fann att jag riktigt uppskattade musiken. Därför tyckte jag det kunde vara en trevlig idé att sätta upp Bob Dylan på min önskelista. Mina kära mor hade då sett att CDON börjat med “downloads”, och tänkt att hennes digitala son säkert skulle uppskatta att få skivan över internet, istället för genom brevinkastet. Här ska ni nu få se det allra största skälet till att jag, och de flesta andra svenskar, fortsätter ladda ner saker illegalt istället för att köpa dem.

• Bob Dylan – Blood On The Tracks (Album) 79kr
  Det här är alltså en vanlig CD. Inget DRM, du kan spela den var som helst och hur många ggr du vill. Du kan rippa den, sälja den eller helt enkelt ge bort den till vem du vill
• Bob Dylan – Blood On The Tracks (Download) 99kr
  Det här är download-utgåvan. DRM-skadad så att du bara kan flytta den fem ggr, oavsett vart. Du får bara bränna den tre ggr. Du kan inte lämna vidare den, och om du vill spela den på något som inte stöder DRM-skadade WMA-filer (t.ex. iPoden, världens mest populära DAP) är du shit out of luck.

…Och skivindustrin och politiker undrar varför folk inte använder de digitala skivbutiker de så generöst satt upp. Kan det kanske vara så att jag som kund bara känner mig lurad, kränkt och värdelös i industrins ögon? Kan det vara så att deras vridna priser antyder att de inte vill att jag ska handla hos dem? För det vill jag inte.

Om någon någonsin igen frågar varför jag laddar ner musik, så har ni här svaret.

Min alldeles underbara flickvän ställde precis en väldigt aktuell fråga: “Kan Boten Anna verkligen bli sämre?”

Svaret är ett rungande ja!

Alla känner väl vid det här laget till Basshunters “Boten Anna“, förra årets sommarplåga. Well, nu har vår egna Basshunter slagit sig in på den brittiska topplistan, med en engelsk omarbetning av nämnd låt. “Boten Anna” har blivit “Now You’re Gone“, och har ingenting som helst med original-texten att göra. Musiken är precis likadan… Tyvärr.

Hur detta skämt kallat musik kan toppa NÅGON som helst lista övergår mitt klena förstånd. Är det vad kultursveriges föreståndare, de tappra 27, tycker att vi ska betala för? Är det här ens kultur? Eller har Abu Graihb ynglat av sig till Sverige, och infiltrerat våra radioapparater?

Jag kanske, 22 år fyllda, är för gammal för att förstå. Jag kanske inte har någon musiksmak. Eller så ser jag det för vad det är: skit.