Slösurfade på IDG.se och hittade lite intressanta artiklar. Bland annat skrev Oscar Swartz om TPB-grabbarna, och hur överdrivna alla påståenden om deras miljoner och deras barnporr faktiskt är. Jag trodde “oskyldig tills motsatsen är bevisad” gällde i Sverige också, men det håller uppenbarligen inte gammel-media med om.

Nästa artikel kommenterar Ifpis förslag om lösning på fildelnings-problemet. Den säger egentligen ingenting mer än Ifpis egna artikel, men visst, rapporteras ska det väl ändå.

Tredje artikeln handlar om film och TV-serier, något som inte får lika mycket plats som musiken i den stora debatten. Personligen tycker jag piratkopieringen av film och TV-serier är allvarligare, då de faktiskt kostar stora summor pengar att producera och involverar många fler personer än musikproduktion. Visst, flera av mina favoritfilmer är indie-rullar med budget på bara några tusen dollar styck, men det är lättare att inse att den ekonomiska mellanskillnaden blir en aning högre.

Tittare som laddar hem, pratar om och onlinediskuterar serier innan de har haft svensk premiär kan fungera som reklam, enligt Clara Scherman, inköpschef på TV 4-gruppen.

Ja, men är det inte vad väldigt många personer påpekat väldigt länge? Artikeln fortsätter med att nämna bl.a. Lost och Prison Break som populära serier på internet. Varför är de mer populära än andra? Kan det ha att göra med att t.ex. Lost baserat stora delar av sin marknadsföring just på Internet, med videor, hemsidor och ARG-spel (Alternate Reality Game), saker som innebär ett oerhört mervärde för de största fansen? Jag tror det. Om man, som jag, ser den stora majoriteten av sina favorit-serier på datorn är man inte intresserad av klassisk, gammaldags marknadsföring. En viral-video på youtube tilltalar mig mycket mer än en taskigt klippt trailer på TV4, som säkert avbryter ett annat program jag redan kollar på.

Den fjärde, och sista, artikeln säger egentligen allt. Världen har förändrats, vi människor har förändrats. Vi utnyttjar helt andra metoder för att komma åt kulturen, metoder som inte passar i industrins stela mönster. Vi ska tvingas titta på reklam på TVn trots att vi inte är intresserade av den, bara för att någon ska fortsätta tjäna pengar. Jag jobbar med IT-support, och jag skulle aldrig få betalt om jag fortsatte skruva och knappa på samma dator år ut och år in. Jag måste fixa datorn, lämna tillbaka den och börja jobba på nästa. Framsteg. Utveckling. Jag skulle aldrig få betalt om jag fortsatte mecka med något som aldrig någonsin kommer bli helt igen. Ändå är det precis vad många industriledare vill.

Även om intresseorganisationerna, massmedia och de sedvanliga idioterna vägrar tro på mig när jag säger det, så har jag faktiskt ingenting emot att betala för mig. Jag vill absolut att artister och konstnärer ska kunna livnära sig på sin konst. Om någon skapar något jag uppskattar, då vill jag betala för det. Tyvärr finns det bara två sätt att betala i dagsläget. Antingen är du en snäll konsument och betalar för vad som helst industrin tycker att du ska betala för, eller så är du en snuskig pirat vars pengar industrin in verkar vilja ha alls. Jag anser mig själv tillhöra ett tredje fack, nämligen den med pirater som gärna betalar, men bara för produkter som är värda priset. 100kr för en komprimerad, inlåst MP3-fil där bara marginalerna av vinsten går till artisten är inte en prisvärd produkt. Om jag ska ge bort pengarna jag själv tjänat ihop, då vill jag behålla rätten att ställa lite krav angående kvalitet och värde först.

Liza Marklund smutskastar miljontals svenskar på en gång, men svarar inte ens när man ber henne presentera bevisen. Ifpi påstår att ingen kommit med konkreta förslag på lösningar, trots att piratsidan inte gjort annat än knåpa ihop kreativa, ekonomiskt gångbara metoder i flera år nu. Gammalmedia skriver stora rubriker om barnporr, trots att det varken bygger på bevis eller ens har något alls med huvudfrågan att göra.

Är det bara jag som känner mig ignorerad? Är det bara jag som trodde att kunden alltid har rätt?

Representanter för Ifpi har skrivit en debattartikel i Göteborgsposten idag. Den handlar om fildelning. Ingen är förvånad? Ok, då fortsätter vi.

Ifpi har gått från att i flera år skrika “ALLA FILDELARE ÄR KRIMINELLA SKURKAR OCH BANDITER!!” till att, över en natt, byta tonläge och vilja komma fram till en kompromissad lösning till problemet fildelning. Varför? Jo, för att de äntligen insett att de annars kommer förlora pengar. Det handlar inte om någons åsikt, ideologi eller ens om politik. Ifpis budskap byter mening i samma ögonblick som det ekonomiska resultatet redovisas.

Så, vart står vi då? Äntligen kommer Ifpi med lite konstruktiva förslag och idéer om förbättring, istället för att förlita sig på att det svenska folket frivilligt godkänner att bli kriminaliserade. Tyvärr bygger Ifpis förslag fortfarande på felaktig fakta och ibland rena lögner.

För oss är det inte framför allt sanktioner och rättsliga åtgärder mot fildelare som är den långsiktigt hållbara lösningen på att musikskapare går miste om ersättning när musik sprids olagligt på internet. I stället bjuder vi nu in internetoperatörerna till samarbete i syfte att undersöka möjligheterna till internetabonnemang som gör det lagligt att ladda ner all musik på internet. En sådan lösning kan bli verklighet genom att internetoperatörerna sluter licensavtal med Stim och andra rättighetshavare.

Vi börjar med en liten lögn, för att sen peka på ett rimligt och bra förslag från deras sida. So far, so good.

Vi utbyter låtar, spellistor, musiktips och musikreklam mer än något annat via internet. Alla som arbetar med musik borde givetvis ta detta förhållande som ett fantastiskt kvitto på musikens enorma betydelse i människors liv.

Absolut, men det hade jag kunna påpeka för 10 år sedan. Här har inget förändrats.

Debatten om fildelning och upphovsrätt har hittills i huvudsak inneburit att skyttegravarna mellan två oförsonliga läger grävts allt djupare. Många kräver en bibehållen äganderätt till konstnärliga alster på nätet och ökade kontrollmöjligheter [...] Motståndarna varnar för skapandet av ett kontrollsamhälle och tycks vara beredda att slänga upphovsrätten på historiens skräphög.

I stort sett korrekt, men avslutas återigen med en lögn. Piratpartiet vill inte skrota upphovsrätten, vi vill reformera den. Naturligtvis finns det även de som vill skrota upphovsrätten, men jag misstänker att de är i minoritet.

Långsiktigt är en fortsatt tydlig lagstiftning om vad som är tillåtet och otillåtet mycket viktig för attityder till äganderätten till konstnärliga alster.

Hade varit korrekt om dagens lagstiftning faktiskt varit tydlig. Det är den inte, speciellt inte med dagens teknik och syn på kultur i allmänhet. Dagens lagstiftning kriminaliserar något som mer än 1/10 av Sveriges befolkning inte tycker är ett brott.

Grundfrågan är i stället hur vi kan skapa en situation som skulle uppskattas av både musikskapare och internetanvändare: Nya lösningar som främjar både att de som skapar musik kan få ersättning för sitt arbete och att nätets frihet och smidighet kan utnyttjas och utvecklas maximalt för alla internetanvändare. Hittills har sådana förslag lyst med sin frånvaro i debatten.

Nej, hittils har Ifpi och resten av industrin ignorerat alla förslag till fördel för lagstiftning och maffia-metoder. En ren lögn, alltså. Piraterna har kommit med hundratals kreativa förslag till hur artisterna ska få sin ersättning. Däremot har förslagen om hur skivbolagen och industrin ska få betalt absolut lyst med sin frånvaro, men av en anledning. Majoriteten anser nämligen inte att dessa mellanhänder behövs. Piratpartiet vill inget annat än att ersätta artisterna för deras skapande. Vad vi inte vill är betala mellanhänderna för tjänster vi inte längre behöver.

 I typfallet innebär det att en vanlig internetanvändares månadsavgift höjs med ett belopp som står i proportion till det samlade nyttjandet av musik på nätet. I gengäld ska han eller hon fritt och lagligt kunna ladda ner och för eget bruk använda tillgänglig musik på internet.

Det här är alltså kontentan av Ifpis förslag: en bredbandsskatt. Den här lösningen har föreslagits så många gånger att folk tröttnat på att höra den, men eftersom Ifpi först nu börjat lyssna alls är det alltså uppenbarligen första gången de hör talas om idén.

Rent generellt är det väl en ganska hyfsad lösning, speciellt om den är frivillig. Tyvärr säger den ingenting om uppladdning av musik, och jag misstänker att Ifpi – om man läser lite mellan raderna – anser att ISPerna även ska börja tillhandahålla diverse jukebox-tjänster, alt. “gratis” musiksajter som drivs av skivindustrin. Med andra ord måste vi fortsätta stå ut med högkomprimerade, överprisade musikfiler där 90%+ av ersättningen går till mellanhänder, inte artisten. Att vi betalar till ISPn, som i sin tur betalar STIM-pengar i stil med radio, spelar ingen roll.

Det Ifpi föreslår är ett slags modifierad status quo. Artisten som skapat ett verk kommer inte se mer pengar än tidigare, och industrin runtomkring artisten kommer fortsätta växa sig mäktigare och mäktigare. RIAA har börjat prata om obligatoriska filter-agenter på allas datorer som ska snoka och spana på din egen dator, något som är ännu värre än den statliga övervakning de försöker driva igenom nu. Den skulle gå att kringgå med kryptering utan någon större ansträngning. Nu föreslår de alltså att övervakningen ska ske så nära skinnet på en person som möjlig. Vad är nästa steg? Mikrofoner i öronen som registrerar all musik vi lyssnar på?