Terroristspaning i praktiken

Bara de utan rent mjöl i påsen, har något att dölja

Ja, så kan det låta, om man vill skrämma folk till att tycka en sak, när de egentligen, av integritetsskäl, skulle ha tyckt något annat. Svenska folket ska inte ha något emot att bli övervakade, avlyssnade, inspelade och registrerade, för om de har det, ja då har de bevisligen annat än bara mjöl i sina påsar.

FRA vill avlyssna all internettrafik som går utanför landets gränser. “Lugnt”, kan man tycka. “Jag surfar ju ändå bara på lagliga sidor på svenska.”

Bilden nedan visar vägen internettrafiken tar när jag läser min mail på gmail.com. I och för sig en amerikansk tjänst, men med svenskt gränssnitt som många i Sverige använder dagligen. Ett bra exempel på en “oskyldig” sajt som ändå kommer avlyssnas utan undantag.

Trace Route Locator

Trafiken börjar sin färd i oskyldiga, lilla Sverige. Ett snabbt hopp utanför norden till Moskva, sen tillbaka till Norge. Visst, utanför landets gränser, men Norge är ju snälla och Sovjet föll ju för länge sen. Kanada då? Mounties och slädhundar, inga terrorister där inte. Ryssland igen.. Hmm, värst vad de är intresserade av mina mail? Slutligen kommer så trafiken fram till USA, där Googles Gmail-servrar står och hanterar alla mail. Mail jag skrivit på svenska, på en hemsida som också är på svenska, till andra svenskar…

Du kan aldrig veta vad för smuts din mjölpåse plockar upp på vägen när du skickar ut den på nätet! Det finns inget sätt att garantera att du, i FRAs ögon, är och förblir en oskyldig svensk!

Det spelar ingen roll om du är rädd för terrorister eller inte, för det som är på väg att ske har möjlighet att överträffa även terroristattacker i allvarlighet.

8 thoughts on “Terroristspaning i praktiken

  1. Jag har gjort traceroute-lokalisering på riksdagen.se flera gånger och det har ibland tagit en svängom ända bort till Moskva innan det återvänt till mig via t ex. Estland och Finland.

    Att något annat land spionerar är inte så allvarligt, för jag lever ju inte under den regimen, det är betydligt värre om de svenska regimen registrerar vad för sorts information jag tar emot, för den har makten att skada mig mycket allvarligt. Det är just precis på grund av detta förhållande som de grundläggande fri- och rättigheterna har kommit till (där rätten till privat kommunikation och meningsutbyte ingår), att skydda den enskilde från den regim denne lever under.

    Det här glömmer många bort, att det inte bara handlar om vad man sänder ut, det kan många gånger vara betydligt värre om någon sitter och registrera vad man tar emot. Tänk på alla de gånger du söker efter något du läst nån gång och alla de irrelavanta sidor du surfar in på bara för att konstatera att det inte var rätt sida. Övervakaren kan inte se att du konstataterade att det var fel, övervakaren ser bara att du efterfrågat sidan innehållandes (välj ditt gift). Så surfa inte fel, det kan användas emot dig om regimen får för sig att de inte gillar dig.

    Vad många också gtlömmer bort när det talas om “elektronisk kommunikation” är att det i precis lika hög grad gäller både den vanliga telefonen och mobiltelefonen.

  2. Jag testade att köra en trace route på riksdagen.se. Från mitt kontor i Kista med Telia-anslutning gick det i ordningen Kanada, Tyskland, Ryssland, Ryssland, Sverige.

    Egentligen vet jag inte vad som är värst, att FRA avlyssnar precis ALL trafik eller att Internets infrastruktur är så illa planerad att trafiken måste gå runt halva jorden för att komma till en server ett par mil bort.

  3. Nathaniel: Näe, det är inte illa, det är väldigt smart ur redundanssynpunkt. Detta eftersom det alltid finns någon väg som är framkomlig. Att en kabel råkar grävas av någonstans är ingen katastrof, ditt meddelande routas bara runt problemet och detta utan någon som helst interaktion, det sker automatiskt. Dessutom, när man talar om större filer så går inte all information samma väg, en tredjedel kan ha gått via centraleuropa, en via ryssland och den sista via någon atlantkabel. Det är på grund av detta som som online-sändningar alltid måste buffras några sekunder, eftersom paketen tar olika väg och måste sättas ihop i rätt ordning i din dator. Nuförtiden är det rätt tydligt i TV med direktsända utrikeskorrespondenter, där fördröjningen kan vara rätt lång, förr med analog teknik var det som att tala med grannen.

    Det är också på grund av detta som alla ägarna av knutpunkter med anslutningar över riksgräns måste in i FRAs fålla (det är bara 10-15 stycken) och ge FRA kopior på allt. Annars skulle FRA få ofullständig information.

  4. Jo tack, jag jobbar med skiten så jag vet hur Internet funkar i praktiken :)
    Problemet är ju bara att vad datan ska göra i nödfall, dvs. ta omvägar, gör den även i normalfall. Routingprotokollen är ju skrivna för att alltid hitta den snabbaste vägen, även om det inte är den kortaste rent geografiskt, men ibland börjar man ju undra hur det kan vara snabbare att köra över Atlant-kablarna och tillbaka, än över Sveriges ändå väldigt välutbyggda nät.

    Anyway, sånt här kan man ta över en bägare öl i en mörk bar, alldeles för jobbigt att diskutera nykter :D

  5. > Routingprotokollen är ju skrivna för att alltid hitta den snabbaste vägen

    Nja, de flesta routrar hittar den snabbaste vägen /till nästa router/. Mig veterligt finns det ingen övergripande vägvisare för hela vägen fram. Det pågår mycket forskning på området som bl.a. studerar och försöker efterlikna hur elektronflödet i en blixt kan hitta den enklaste vägen fram till jord, men än så länge så består en route av en mängd mer eller mindre “dumma” routingbeslut.

    (Med reservation för att jag inte varken pluggat eller jobbat med nätverkande på den där nivån i modern tid och det kan ha hänt saker, men det verkar ju inte så)

  6. Åååh det går bra bra på en solig sandstrand också, det är ölbägaren som är det viktiga, manmåste tänka på pocenten ;-)

    Men visst är det som du säger, det är tämligen random. Innan FRA-förslag så var ju faktiskt det slumpmässiga per defenition en god integritets-aspekt, det gav ett visst skydd. Jag tror också att det är i just detta faktum som det har sin grund. Tänk här på fler länder och samarbeten mellan diverse säkerhetstjänster och vilka typer av end2end attacker som möjliggörs, i synnerhet då i kombination med datalgringen.

    Ponera att Mossad tar ett fingeprint på något som sänts ut, någon de spionerar på. Fingeravtrycket går omedelbart ut till de i samarbetet som sätter igång och scannar sitt inkommande och utgående, med ett litet lätt timeshift hos alla medverkande så kommer fingeravtrycket fram före meddelandet. Brittiska MI6 får träff på både ut och ingående, likaledes FRA, men finnarna rapporterar bara en ingående träff. Mossad får då rapporten från överkuckun i samarbetet att den de spanade på sände meddelandet till finland. Nu kommer nästa fråga, där datalgringen m.m. kommer in i bilden, vem gick det till? En tiondels sekund senare vet Mossad svaret. Det totala tidspannet för det jag beskrev ovan tog kanske tre tiondels sekunder. Mossads offer har inte ens hunnit ta fingrarna från tangentbordet så har de tom namnet på mottagaren, trots vpn-tunnlar och onionruters.

  7. Pingback: Endemoniada » Blog Archive » Tokfel

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *