R.I.P, älskade upphovsman

Mitt i all debatt om fildelning, uppladdning, nedladdning, tillgängliggörande, svältande artister och självmordbenägna upphovsmän skriver DN följande.

- Ja, som tittare gör man inget fel, så vitt jag vet. Det är de som har rättigheterna som för diskussioner om hur man ska stoppa de olagliga distributörerna.

Va? Har industrin gjort en helvändning och tycker det är helt ok att titta på piratkopierat film och TV? Nej, självklart inte, men tydligen finns det en klar gräns mellan vad som är girigt, snålt och lite sådär extra fult, och vad som är helt ok att göra. Gränsen går när data sparas på din hårddisk.

Att ladda ner sportsändningar är olagligt. Att titta på pirat-strömmar live över nätet är helt ok. Jag antar att du orsakar minst femton upphovsmäns tidiga död vid samma ögonblick som du går över den magiska gränsen och spelar in live-strömmen och sparar den på datorn. Right?

Varför är det inga fler än vi skrikiga, bloggande fjortisar som inser det sjuka i situationen? Helt allvarligt, så jävla svårt är det faktiskt inte.

Hjälp mig att förstå

En sak som jag inte förstår, och som jag heller inte förrän nu förstått att jag faktiskt inte förstår, är sambandet mellan fildelning och skivförsäljning. Eller, närmare bestämt, varför minskad fildelning automatiskt betyder ökad försäljning. Jag är ett livs levande exempel på att IPRED-lagen inte kommer ge en enda extra krona i kassan om den går igenom i Februari, vare sig på ökad konsumtion eller genom stämningar. Jag förstår helt enkelt inte varför man antar att de som inte längre vågar fildela kommer börja storkonsumera plastskivor igen.

Fysiska medier är döda. De ligger ruttnade på gatan, stinkandes och svullna, för att ingen vill ha dem. Varför ska jag täcka 10 kvadratmeter vägg med billy-hyllor fyllda med stora plastfodral – som till 80% bara innehåller luft – när jag kan köpa en enda hårddisk som rymmer precis samma mängd kultur? Visst är det många idag som satsar digitalt, men det är samtidigt naivt att tro att skivbolagens enda syfte inte är att fortsätta sälja plastskivor.

Det är sant att unga idag är uppväxta med fildelning som något helt naturligt. Vi omges varje dag av iPods, laptops och USB-minnen, men det är en sällsynt sak att se någon jogga förbi med en bärbar CD-spelare, eller för den delen en kassett-spelare. I en mobil värld är det viktigt att inte tyngas ner av filerna man bär med sig, utöver all den elektronik vi redan har i fickor och väskor. Det är även sant att unga idag är uppväxta med att fildela även illegalt. Det knasiga uppstår när lobbyister och politiker börjar påstå att om vi inför en lag som gör det olagligt att ladda ner filer digitalt, så kommer folk söka sig ut på gatorna igen, kisandes med blodspruckna ögon i det starka dagsljuset, och leta upp närmsta skivaffär för att kunna spendera 10ggr så mycket pengar på hälften så värdefulla produkter. Varför ska vi lagstifta en regression från dynamiska, lätthanterade datafiler till platskrävande, ömtåliga och DRM-skitiga plastskivor? Jag förstår det inte!

Slutligen, för de som tror att fildelning är kulturens sista spik i kistan – fildelning är kultur! Det är vår kultur och framtidens kultur. Det är helt bisarrt att motsätta sig den kulturellt sett mest fantastiska utveckling vi varit med om under hela människans existens. Vi har gått från gemensamt sjungande vid lägerelden till att hela världen kan vara med och sjunga på en gång! Det finns ingen gräns för hur mycket Internet och fildelning kan gynna hela världens kultur, om bara politikerna och bolagen kunde öppna ögonen och se förbi sina kvartalsrapporter.

Att skapa konst och kultur är ingen rättighet, det är ett privilegium, och något vi ska värna om så länge vi lever och finns.