Caffenol med påtår?

1106-Slussen-2_0000För ett tag sedan började jag fotografera på riktig film, något jag tidigare inte gjort sedan min fotokurs i gymnasiet. Även om jag kom ihåg grundprinciperna så var jag klart rostig, och det tog en lång, svettig stund innan jag fick på filmen på spiralen inne i mitt mörklagda badrum. Efter en massa svärande kunde jag stänga burken, gå ut i köket och metodiskt ställa upp alla mina kemikalier i ordning, upphällda i uppmärkta mätbägare, och starta min framkallningsklocka.

25 minuter senare hade jag en lång, genomskinlig plastremsa i handen. Märkligt nog hade det dessutom uppstått bilder på den!

Efter det var jag helt hooked på analog film och framkallning. Jag har absolut inget emot digitala kameror, men med dagens teknologi behöver man inte längre bry sig om någonting utöver motivet man fotograferar. Allt annat sker automatiskt och magiskt och oföljbart inne i digitala chip, i delar av kameran man aldrig kommer åt (om man inte tappar den och den går i tusen bitar). Det jag vill åt är den mer råa, rena och tekniska delen av fotografering. Jag fascineras över hur ett hål och en rulle plast kan resultera i perfekta avbilder av världen och vår verklighet. DET är vad som driver mig. Att titta på bilderna sedan är bara skön avslappning.

1106-Slussen-2_0004Eftersom jag är rätt kass på att komma ut och faktiskt fotografera upp mina filmrullar så visade det sig snart att filmframkallaren jag köpt går ut långt innan jag hinner använda upp den. Inte bara blir det dyrt i längden, men det är dessutom omständigt att köpa nytt, eftersom det bara finns på ett par platser i Stockholm, eller med dyr frakt på nätet.

Något jag tidigare hört talas om var att framkalla film i kaffe. Jag avfärdade det först som rolig kuriosa, något man tvingats göra i obekväma situationer där inga kemikalier eller annan utrustning fanns till hands. Senare stötte jag på grupper med folk som pysslade med kaffeframkallning även idag!

Blandningen kallas idag populärt för Caffenol, och i grunden handlar det helt enkelt om att använda starkt kaffe som framkallarvätska. Senare förfinades receptet, och idag ingår målarsoda (natriumkarbonat) och vitamin C, vilket betecknas som Caffenol-C. Det är nu Caffenol börjar bli ett förhållandevis pålitligt alternativ för filmframkallning, och det är många som får ut väldigt fina resultat utav det.

1106-Slussen-2_0007Mitt första experiment med Caffenol-C gick sådär. Jag hittade någon blog med vad jag tyckte var ett OK recept, och jag chansade på en framkallningstid på 13 minuter. Det blev förvisso bilder på filmen, men den var grovt underframkallad och jag fick överexponera den kraftigt när jag scannade den för att få ut något sevärt alls. Jag hade tagit två rullar Ilford PanF+ på ISO50 inne i Gamla Stan och runt Slussen, den ena framkallad i vanlig D76 enligt instruktioner, den andra i Caffenol. Skillnaden var markant.

Just nu står det två rullar Kodak Tri-X 400 i kylskåpet, och de ska få ingå i mitt andra försök med Caffenol. Den här gången kallas receptet Caffenol-C-Li, och innehåller förutom basingredienserna även jod, i det här fallet i formen av 2-kronors jod-salt från Lidl. Denna gång tänker jag även ta noggrannare anteckningar, så att jag vet vad jag gjort när jag ser hur fel det blev. Resultatet, och det exakta receptet, kommer jag lägga upp här senare. Välkommen tillbaka då!

4 thoughts on “Caffenol med påtår?

  1. Ååh, det där låter ju skitkul, spännande och pilligt. Jag skulle vilja bli bättre på att fotografera överhuvudtaget, att använda riktig film och framkalla själv känns väldigt långt fram i tiden, men det ska bli spännande att följa dina experiment :)

  2. Det verkar ha gått bra, klara fina bilder på hela filmen. Hänger och torkar nu, så blir nog inga scans förrän i helgen.

    Det är faktiskt väldigt enkelt att framkalla själv, man behöver bara lite kemikalier (finns att köpa i stan eller på nätet), en tank och lite vanliga hushållsprylar (bägare, kökstermometer, etc). Mörkrum är bara att gå in i badrummet och täcka för med en handduk ifall dörren glipar.

    Det är först med Caffenolen som det börjar bli knepigt, eftersom det är så dåligt med beprövade, exakta recept. Allting är gissningar, nästan.

  3. “Det jag vill åt är den mer råa, rena och tekniska delen av fotografering. Jag fascineras över hur ett hål och en rulle plast kan resultera i perfekta avbilder av världen och vår verklighet. DET är vad som driver mig. Att titta på bilderna sedan är bara skön avslappning.”

    DITO! haha :D schysst blogg du har här

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *