Min födelsedag kom att firas i fotografins tecken. På morgonen fick jag mina presenter av Malin: Nick Brandts “On this earth, a shadow falls” och en bok om street-fotografi. Efter frukosten tog jag en promenad ut till Väsjön, med Yashican på axeln och två rullar Kodak TriX 400. Sedan beskedet att Eastman Kodak eventuellt kommer gå i konkurs tyckte jag att de borde hedras en smula extra, och jag var dessutom sugen på att testköra TriX i mellanformat, vilket jag inte tidigare gjort.

Det jag förväntat mig att komma hem med var förfrusna ben och en bunt bilder på vass och elledningar (ungefär det roligaste som finns att fotografera runt Väsjön), men på parkeringen vid Edsbergs tennishall stod det en bil som blivit totalt utbränd. Score! En av mina bästa bilder tidigare är på en gammal, sliten bil med en hatt i baksätet, så en totalt förstörd, bränd bil är ju nästan snäppet bättre. Det blev en rulle på den, helt enkelt, och jag var ännu gladare än när jag gick att jag tagit med två rullar, och inte bara den som satt i kameran.

Jag kom hem, framkallade filmen, och hann precis torka den innan Malin behövde skjuts hem och vi sen började fixa middag. Senare på kvällen skulle mina föräldrar komma över och äta, och vi tänkte bjuda på den nyårs-billiga oxfilén som legat i kylen en vecka nu. Middagen blev succé, vinet passade perfekt till maten, och av mina föräldrar fick jag en Skeppshult stekpanna i gjutjärn… OK, hela dagen hade kanske inte med fotografi att göra.

Som en försenad födelsedagspresent upptäckte jag idag, när jag scannade in min film, att den blivit helt perfekt exponerad, helt perfekt framkallad, och dessutom helt perfekt scannad! Jag vet inte om det någonsin hänt förut, men glad är jag ändå.

Imorgon är det måndag, och tillbaka till vardagen, men innan dess har jag några timmar kvar av fotoboksläsande, Guinnesskakeätande och mysTVtittande.

Resterande bilder ifrån gårdagen finner ni här, som vanligt.

Förra året fick hela vår klubb totalt en vinst, men i år hoppas jag på bättre resultat. Ikväll är inlämningen till tävlingen, och jag är ännu mer hoppfull om mina bilder i år än jag var förra året. Så, utan vidare ord, här är mina bidrag till kategorin “enstaka påsiktsbild”:

Detta är mitt bidrag till kategorin “kollektion påsiktsbilder”:

Nästa år funderar jag på om jag inte faktiskt ska försöka vara med i dia-kategorierna också (om de fortfarande finns kvar). Inte bara är det ont om konkurrens, men det skulle vara en ursäkt att få fota med dia också, vilket jag ännu inte vågat ge mig in på.

Kodak förstår att det fortfarande finns gott om professionella och hobby-fotografer som älskar film. Även om de jobbar digitalt för att betala räkningarna, så är det film de vänder sig till för att få till det där lilla extra. Digitalt må ha vunnit i ren volym, men när det kommer till upplösning och skärpa är film fortfarande obesegrad. Det räcker med att gå upp till mellanformat för att film ska kunna erbjuda 80-200 megapixels upplösning (beroende på scanningsmetod och film), medan det bästa digital kan erbjuda är 40 megapixel. Det finns ingen kommersiell motsvarighet överhuvudtaget till 4×5 eller andra storformatsfilmer, film som kan förstoras till att täcka höghusfasader i bra kvalitet. Så, för att återgå till ämnet, Kodak beslutade sig alltså för att fortsätta satsa på film, och släppa två nya versioner av deras tidigare väldigt populära serie Portra. Det är dessa två nya filmer, 160ISO och 400ISO, som jag nu fått tag i och testat.

Nu har jag då inte ens i närheten av en kamera bra nog att till fullo dra nytta av alla de förbättringar Kodak gjort med sin nya film, men jag tyckte ändå att om jag nu ska ge mig in på färg, varför inte börja med det allra senaste och bästa? Vi börjar med Kodak Portra 160, en film som är dagljusbalanserad och optimerad för hudtoner. Nu hade jag ingen vars hud jag kunde ta med i mina motiv, men eftersom jag mest fotograferar annat än människor tyckte jag inte det gjorde så mycket. Det fick bli en runda genom Edsviksparken istället, med mycket grönt och massor av detaljer.

Lite senare tog jag tillfället i akt att testa Kodak Portra 400, och den här gången var det människor i fokus. En lättsam krogrunda på Djurgården tog oss till Josefinas, där vi dränktes i vackert kvällsljus.

Jag tror jag blivit kär i den här filmen. Färgerna är fantastiska, vad man än fotograferar, och båda filmerna har korn som är så extremt fina att de inte dyker upp hur högupplöst man än scannar. Jag tog ett par bilder och sparade de så stort som det bara var absolut möjligt (500-600MB, och över 20.000 x 20.000 pixlar vardera, drygt 400 megapixel (ja, verkligen!)), och färgtonerna är som tagna ur en tvättäkta regnbåge. Nu är detta långt utöver vad min scanner egentligen klarar att leverera med kvalitet, så tänk dig då resultatet med en professionell, högupplöst scanner! Jag får nästan rysningar. Jag kan även tillägga att jag lät Lightroom zooma in på en 1:1 crop av en av bilderna medan jag fortsatte skriva. Det var fyra paragrafer sedan, och den jobbar fortfarande. Min stackars Mac brinner nästan upp av allt det tunga pixel-skyfflandet.

Nåja, för den som vill se alla bilder jag tagit med denna film hittills, kolla in mina Flickr-set för Portra 160 och Portra 400.

Nåväl, några OK abstrakta foton blev det, några av vilka ni ser här:

Tidigare fotade jag även en rulle på Kahls i Kista Galleria. Vi går dit varje dag efter lunch och dricker kaffe, så de känner oss väl, och vi hinner knappt kliva över tröskeln innan espresso-maskinen pyser igång. Bilderna framkallade jag självklart i Caffenol-C (något annat hade ju varit löjligt), och även om de är ganska underexponerade så blev de hyfsat bra.

Jag återkommer senare med en serie bilder jag tror blev avsevärt mycket bättre, på bland annat Edsbacka Krog.

Nåväl, en del bra bilder blev det ändå. Dessutom lyckades jag misslyckas med framkallningen lite mer strukturerat den här gången: jag tror jag vet vad jag gör för fel nu. Det jag tidigare antog var underframkallad film var i själva verket överframkallad, så jag justerade mitt recept en smula. Första rullen Ilford Pan F+ körde jag i 12 minuter i ren caffenol-c, denna gången körde jag 15 respektive 10 minuter (med tiden justerad för temperatur) med jod-salt i blandningen också. Det verkar ha gjort en del skillnad, för negativen ser riktigt fina ut (relativt sett).

Såg även en video där Eric Kim, en duktig street-fotograf, visar hur han gör när han är ute och fotar. Väldigt lärorikt, och inspirerande. Synd att min Yashica har så lång brännvidd, det är väldigt svårt att fota folk på nära håll med den. Kanske får hitta en billig rangefinder på eBay också. Nån som har tips?

Även om det inte är exakt mitt exemplar, så är här en bild på underbarnet:

Den är lite knepig att fokusera med, särskilt när det är mörkt och man fotar med stor bländare. Den lilla luppen man kan fälla upp för att assistera stjälper nästan mer än hjälper, eftersom den inte sitter särskilt rakt och man måste hålla i den med ena handen för att få den i precis rätt vinkel. Trots det ger det en mysigt varm känsla i magen att se hela motivet stort och fint på den 6x6cm stora slipade glasytan.

I helgen var jag även ute och fotade ett par rullar för 620 Camera Day, en fotogrupp på Flickr som propagerar för kameror med film i 620-formatet, sedan länge nerlagt av Kodak. Brownien fick bli matad med Fomapan 400 (det var mulet och lite regnigt, så “sunny 16” sa cirka två stop lägre exponering, normalt ISO100), och tillsammans gick vi en runda omkring Edsberg. Några av bilderna ser ni här:

Notera den extrema förvrängningen och oskärpan på sidorna, och hur oskärpan sprider sig radialt ut från mitten av bilden.

Jag ska nog ta ut min Yashica på en liknande runda, kanske fota några av samma motiv för att kunna jämföra. I teorin ska Yashican vara oerhört mycket skarpare och bättre, så det blir spännande att se hur den presterar.

Oavsett hur bilderna blir är den ett oerhört fint tillskott till min sakta växande samling gamla kameror. Jag vet inte riktigt vad som är mitt nästa mål, men en Hasselblad 500C skulle knappast sitta fel. Jag behöver bara ett sätt att skrapa ihop 20-30.000 kronor…

Jag ser hemskt mycket fram emot att äga en gammal kamera som INTE är dålig eller billigt producerad. Den här hoppas jag kunna ta riktigt trevliga bilder med.

Fler detaljer följer…

Så, till resultatet. Hur gick nu min andra Caffenol-framkallning någonsin? Jo, det gick alldeles utmärkt faktiskt! Trots att jag började sent på kvällen och stressade mig igenom alla steg så blev resultatet bättre än jag vågat hoppas på. Inte bara blev det användbara bilder, de blev riktigt bra också, till och med jämfört med D76. Caffenol-C är definitivt inte bara en nödlösning när man fått slut på riktig framkallare, den kan gott och väl producera resultat som såväl matchar som överträffar de vanliga, kommersiella framkallarna!

Caffenol-C-M+S

• Vatten: 600ml
• Natriumkarbonat: 30g
• Askorbinsyra: 9g
• Kaffe: 24g
• Jod-berikat salt: 5g

• Tid: 15 minuter

För två rullar 35mm film blandar jag alltid 600ml, tillräckligt för att täcka filmen plus några extra milliliter för säkerhets skull. Jag börjar med att mäta upp ungefär 500ml vatten, vilket gärna får vara väldigt kallt. Börja på 15-16 grader, då det är lättare att värma upp den än att kyla ner den senare. Blanda först i natriumkarbonatet (“Nitor Målarsoda”, hittas på K-Rauta eller i målarbutiker) under omrörning, och se till att allt löser upp sig helt. Sodan klumpar gärna ihop sig i botten, så rör ordentligt! Fortsätt med askorbinsyran (köps enklast i matvaruaffärer där den står bland kryddorna), och notera temperaturökningen när den reagerar med natriumkarbonatet. Har du tur når blandningen nu cirka 20C direkt, och du slipper arbeta för att hitta rätt temperatur senare. När lösningen är helt klar, blanda i kaffet. Snabbkaffe tar väldigt lång tid på sig att lösas upp helt i relativt kallt vatten, så fortsätt röra, och röra och röra. När du rört klart, låt allting stå i 10-15 minuter, och rör sedan lite till. Du vill inte ha snabbkaffe-gryn på din film, hur artistiskt och konstfullt det än må låta. Sist men inte minst, rör i saltet (500g, gul förpackning som enbart säljs på Lidl. Ska ha 0,0025% jod).

Framkallaren är klar, så nu fortsätter vi som vanligt. Häll i vätskan i din tank, ställ klockan på 15 minuter och agitera de första 30 sekunderna. Fortsätt med 1 vändning eller 10 sekunders agitering varje hel minut. Stoppa, fixa och skölj precis som vanligt (skölj gärna ett par gånger innan stopp-vätskan och fixen, så att dessa inte blandas med caffenolen. De luktar redan illa, men kommer lukta 10ggr värre.

Hur blir det då? Jo, såhär:

Ni hittar fler bilder här, och mitt recept finns även på filmdev.org.

25 minuter senare hade jag en lång, genomskinlig plastremsa i handen. Märkligt nog hade det dessutom uppstått bilder på den!

Efter det var jag helt hooked på analog film och framkallning. Jag har absolut inget emot digitala kameror, men med dagens teknologi behöver man inte längre bry sig om någonting utöver motivet man fotograferar. Allt annat sker automatiskt och magiskt och oföljbart inne i digitala chip, i delar av kameran man aldrig kommer åt (om man inte tappar den och den går i tusen bitar). Det jag vill åt är den mer råa, rena och tekniska delen av fotografering. Jag fascineras över hur ett hål och en rulle plast kan resultera i perfekta avbilder av världen och vår verklighet. DET är vad som driver mig. Att titta på bilderna sedan är bara skön avslappning.

Eftersom jag är rätt kass på att komma ut och faktiskt fotografera upp mina filmrullar så visade det sig snart att filmframkallaren jag köpt går ut långt innan jag hinner använda upp den. Inte bara blir det dyrt i längden, men det är dessutom omständigt att köpa nytt, eftersom det bara finns på ett par platser i Stockholm, eller med dyr frakt på nätet.

Något jag tidigare hört talas om var att framkalla film i kaffe. Jag avfärdade det först som rolig kuriosa, något man tvingats göra i obekväma situationer där inga kemikalier eller annan utrustning fanns till hands. Senare stötte jag på grupper med folk som pysslade med kaffeframkallning även idag!

Blandningen kallas idag populärt för Caffenol, och i grunden handlar det helt enkelt om att använda starkt kaffe som framkallarvätska. Senare förfinades receptet, och idag ingår målarsoda (natriumkarbonat) och vitamin C, vilket betecknas som Caffenol-C. Det är nu Caffenol börjar bli ett förhållandevis pålitligt alternativ för filmframkallning, och det är många som får ut väldigt fina resultat utav det.

Mitt första experiment med Caffenol-C gick sådär. Jag hittade någon blog med vad jag tyckte var ett OK recept, och jag chansade på en framkallningstid på 13 minuter. Det blev förvisso bilder på filmen, men den var grovt underframkallad och jag fick överexponera den kraftigt när jag scannade den för att få ut något sevärt alls. Jag hade tagit två rullar Ilford PanF+ på ISO50 inne i Gamla Stan och runt Slussen, den ena framkallad i vanlig D76 enligt instruktioner, den andra i Caffenol. Skillnaden var markant.

Just nu står det två rullar Kodak Tri-X 400 i kylskåpet, och de ska få ingå i mitt andra försök med Caffenol. Den här gången kallas receptet Caffenol-C-Li, och innehåller förutom basingredienserna även jod, i det här fallet i formen av 2-kronors jod-salt från Lidl. Denna gång tänker jag även ta noggrannare anteckningar, så att jag vet vad jag gjort när jag ser hur fel det blev. Resultatet, och det exakta receptet, kommer jag lägga upp här senare. Välkommen tillbaka då!