Everyone stays friends. Everyone gets paid. Everyone has a fucking future.

Precis som Rosetta Sten och Opassande (och många fler) skickade jag ett e-mail till alla sveriges riksdagsledamöter där jag önskade veta hur man tänkte rösta om FRA-förslaget om mindre än två veckor. Precis som väntat så tänker alla i alliansen rösta ja, och alla i oppositionen rösta nej. Skillnaden består i hur de berättar det här för mig.

Av de tio svar jag fått är sex negativa och fyra positiva till förslaget. Nedan följer en lista (likt Rosetta Stens egna lista) över ledamöternas åsikter:

1. Helena Leander (mp) tänker rösta emot. Kort och koncist svar.
2. Ergon Frid (v) “delar [min] uppfattning” och röstar nej.
3. Louise Malmström (s) skriver jätte-jättemycket, men ger inget svar alls. Dock låter det som ännu ett nej.
4. Max Andersson (mp) röstar helt enkelt nej.
5. Susanne Eberstein (s) talar för hela partiet när hon meddelar att det enhälligt kommer rösta nej.
6. Billy Gustafsson (s) röstar nej.
7. Staffan Danielsson (c) är stolt över sig själv tagit det “svåra” beslutet att rösta ja. Enligt honom är integriteten skyddad liiite mer än den skulle varit utan honom, så att den avskaffas helt gör inte längre lika mycket.
8. Gunnar Andrén (fp) börjar med att fråga mig om jag är medveten om att Gmail “registrerar” mina mail när jag använder deras mail-tjänst. Jag kontrar med att Gmail är frivilligt att använda och att de, till skillnad från FRA, lovar att inte läsa några mail alls. Vi hamnar sedan i en lång diskussion om förslaget, som han tyvärr avbryter pga. tidsbrist just när det börjar bli som mest intressant. Gunnar ska ha stor respekt för att han vågar ta diskussionen alls, till skillnad från…
9. Walburga Habsburg Douglas (m), som skickar ett rent stencilerat mail med samma gamla trötta argument och omskrivningar. Inte ett ord om Ricks avslöjande, eller om hur FRA rent tekniskt tänker lösa problemet med svensk trafik som ändå hamnar utanför gränsen på vägen till sitt mål, precis som…
   
10. Tina Acketoft (fp), som börjar med en personlig hälsning, men sen klipper och klistrar in samma text som Walburga precis skickat. Hon påpekar även att hon “som ledamot både har koll på frågan som sådan, och också vad vissa medborgare tycker“, samt även att hon “inte för vana att rösta vare sig efter någon partipiska, eller efter en uppmaning från någon medborgare eller särskild intressegrupp som anser sig ge uttryck för vad ‘alla’ tycker“. Ändå röstar hon ja till förslaget.
11. Eva-Lena Jansson (s) låter hälsa att hon röstar nej, och skickar även med en länk till den interpellation hon ställde till Beatrice Ask redan våren 2007. Plus i kanten för att hon tar sig tid att svara på självaste nationaldagen!
12. Emma Henriksson (kd) tackar för mina synpunkter. Jaha? Inget om hur hon tänker rösta, ingen kommentar om det jag skrev, inget svar på några av mina frågot. Emma får bli grå, helt enkelt.
13. Betty Malmberg (m) är också grå. Hon tackar för min “synpunkt.”
14. Jan Ericson (m) tänker rösta ja. Samma argument som vanligt, plus “men EUs datalagringsdirektiv är värre, så ni borde lägga er energi på att klaga på det istället *wink wink*”. Jan, om inte vår egen riksdag lyssnar på oss, tror du verkligen EU gör det då? Vi gör vad vi kan, här och nu.
15. Kalle Larsson (v) tänker göra allt för att förslaget inte går igenom. Heja!
    

Den gemensamma nämnaren för de som röstar ja är att de automatiskt känner att de måste skriva åtminstone fem långa paragrafer med ursäkter och förklaringar. Ingen av dessa fyra vågar stå rakryggat och säga “jag håller helt med om förslaget, och därför röstar jag ja”, utan gömmer sig bakom partiet eller meningslösa “integritetsförbättringar” som inte gör någon som helst skillnad på det stora hela.

Hur kan dessa personer anse sig företräda folket, eller veta vad medborgarna i landet tycker? Större delen av svenska folket har ingen aning vad som pågår, tack vare medias öronbedövande tystnad. De som har hört talas om förslaget, kan inte tro att det är sant. Det är helt enkelt för otroligt för att folk ska tro att det händer här, och nu.

Jag kommer uppdatera denna post när, och om, jag får fler svar. Möjligtvis tänker jag även fråga Gunnar Andrén om jag får publicera hans svar i vår lite längre diskussion om förslaget, även om det skulle vara skoj att demonstrera hur någon på FRA missbrukar sin makt, snoopar hans mail och publicerar dem på sin blogg *host host*.

Om du själv vill skicka dina tankar och åsikter i ett mail, kan du göra det med hjälp av denna lista, som Opassande tillhandahåller. Kopiera adresserna och klistra in dem i valfri mail-klient, skicka och vänta på svar.

Uppdatering 6/6 -08:
Lade till svar från Eva-Lena Jansson.

Uppdatering 9/6 -08:
Lade till svar från Emma Henriksson.

Uppdatering 10/6 -08:
Lade till svar from Betty Malmberg

Uppdatering 13/6 -08:
Lade till svar från Jan Ericson och Kalle Larsson

Denna någon är Bob Lefsetz, och han har verkligen förstått. Inte hur framtiden kommer se ut, utan hur det ser ut just nu. Det som för 10 år sedan var den grymma, tråkiga framtiden där ingen skapade musik, ingen spelade in film och all kreativitet var död, är redan förbi. Det var flera år sedan. Istället för den visionen lever vi i en tid av oändligt skapande, samt en musik- och filmindustri som omsätter mer pengar varje år!

The major labels are freaked out. Because historically they’ve only made money in the recorded music sphere. They’ve got opportunities in the future too, if they’d only step into the twenty first century. But they’re about amalgamation, you’re about…one.

Everything you build comes back to you. Every effort you make enhances your career. Choices may not be as obvious, effects might not be measured instantly, but get in the game for the long haul and watch as dividends get paid.

Bob förstår hur fansen funkar, hur de som är tänkta att betala för kulturen tänker. Han förstår att det går att tjäna pengar på människor även om de är pirater, även om de tror att de har lurat systemet. Alla som tänker “jag går minsann inte på reklamen, jag köper inte märkeskläder bara för att det är coolt” kan öppna garderoben och se vad som hänger där. Öppna kylskåpet och räkna varumärkena. Tittar du verkligen bara på obskyra, italienska 60talssåpor, eller ryska filmer från början av 1900talet?

De som tjänar pengar har alltid, och kommer alltid, hitta nya sätt att göra det på vår bekostnad. Det spelar ingen roll att vi kan ladda ner MP3-filer över nätet, artisterna kan fortfarande sälja T-shirts, samlarobjekt, konsertbiljetter, backstage-pass eller i princip vad som helst med deras namn på.

Don’t tell me you can’t get a deal. That advances are low. That publishing royalties are off. That’s like lamenting you can’t find anybody to fix your cathode ray television. That’s all HISTORY! You’ve now gone cottage industry. Instead of going to the bar, maybe you should get an MBA, because that’s what you’re running, a tiny corporation…that can throw off MILLIONS of dollars if you think about it and execute.

Det är sant att det där är en strategi som många band tillämpat i flera år, utan att bli superstjärnor. Till största delen beror det på att skivbolagen och musikindustrin fortfarande regerar. Du kan inte spela din låt på radion, för att De Stora Fyra har redan köpt upp all tid. MTV vill inte visa din video, för då de går de miste om sina sponsorpengar. Det är en sjuk situation kreativa, framåttänkande artister har försatts i idag. Det beror också, tror jag, på att superstjärnan är död. När en artist kan räkna fans i hundratusental på sin bekantskapslista på Myspace spelar det ingen roll vilken bil den kör, eller hur stort dens hus är.

You’re living in the best era for music creation and distribution in the history of mankind. By complaining, you’re just showing your ignorance. Knowing how to play is not enough. Just like you can’t survive in today’s world without knowing how to type. Don’t cling tighter to history and complain, take a typing lesson, do some research, TAKE A CHANCE!

Till skillnad från Bob så har jag sympati för de artister och kreatörer som blir nerblåsta av förändringens vind, men precis som Bob har jag ingen respekt för de artister som väljer att envist stå kvar trots att de märker att vinden är varm, och blåser mot en värld som är välkomnande och fri.