Vem fan vill köpa musik, egentligen?

Gårdagens inlägg fick mig att börja fundera… Vem fan vill köpa musik, egentligen?

Konceptet att “köpa” musik har ju funnits och varit de facto-alternativet i allas vår livstid, men det är få som ifrågasatt det. Vi har tyst accepterat att bara för att det är möjligt att sälja musik på fysiskt medium, så är det också det enda sättet att sälja musik. Det är inte fildelningen som fått människor att öppna ögonen inför denna frågeställning, utan Internet och informationstekniken överhuvudtaget.

DN skriver om hur uttrycket, och skällsordet, ‘sellout‘ har mist sin forna betydelse. Det är helt enkelt ingen som bryr sig längre, i ett samhälle där alla är sellouts, på sin höjd bara i varierande grad. Även Indieband säljer sina låtar till reklam och marknadsföring, utan att blinka. För alla de som en gång skulle setts som ‘sellouts‘, så är det nu uppenbart att exemplarframställning, och även exemplarförsäljning, är ett i stort utdött koncept. Folk idag har gått från att konsumera musik till att bara lyssna på den. Det spelar mindre roll om det är genom fildelning, för faktum är att alternativ som Spotify, Last.FM, Grooveshark och flera andra tillhandahåller musiken i sin renaste form ändå, fritt att lyssna på utan att behöva vare sig spendera pengar eller arkivera plastskivor i hyllor.

Själv sitter jag fast i en exemplar-orienterad musikvärld, främst för att min iPod inte stödjer särskilt många alternativ. Jag köper skivor då och då, mest i ren sympati för mina favoritartister, och lagrar allting lokalt på min hårddisk. Men blickar man bara några år framåt in i tiden, så ser vi genast att mobiltelefonerna utrustas med högre datahastigheter och bättre ljudkvalitet, 3G-kort med snabb HSDPA är inbyggda i nästan varje laptop och om 5-6 år kommer LTE, med riktigt rejäla datahastigheter, förmodligen ha möjlighet att ersätta alla utom de allra mest krävande kablade nätverksuppkopplingarna. När varje enhet med ett hörlursuttag, varje TV- eller datorskärm och varje bil snart är utrustad för att kunna strömma musik vart du än befinner dig, kommer vi ha något som helst behov av konceptet exemplar?

Jag ser en framtid med minst lika rikt musikliv som idag, förmodligen ännu bredare, där artister och upphovsmän försörjer sig på att framföra musiken, istället för att bara sälja den till lyssnaren. Jag ser en framtid där det är lyssnandet, inte ägandet, som står i fokus för musiken. Jag ser en framtid som kommer förändras innan vi ens insett själva att den inträffat, precis som den alltid gjort tidigare. Vad jag ställer mig högst frågande till är om vi ska riskera en trygg och stabil framtid genom vår oförmåga att se ens hur vår nutid ser ut. Hur ska vi kunna blicka framåt, när vi glott bakåt så länge att vi lider av kronisk nackspärr?

Ingen grin-olle, inte!

Överallt numera hör vi om de stackars upphovsmännen, de stackars kreatörerna och de stackars artisterna. De snuskigt onda och sjukligt själviska piraterna åker ju hem till alla dessa människor och rånar dem in på bara skinnet! Fildelningen betyder slutet på hela kulturvärlden, precis som kassett-banden och det självspelande pianot har gjort förut. Att kulturindustrin inte bara överlevt, utan till och med ökat sina intäkter, under hela det decennium som “illegal” fildelning varit ett faktum, det är inte väsentligt.

Nå väl, vad säger då de faktiska artisterna om detta? Tja, att Trent Reznor i Nine Inch Nails eller britterna i Radiohead inte gnäller, det vet vi redan. Innovativa och nyskapande lösningar för hur man fortsätter lura pengar ur gladeligen betalande pirater ligger på hög hos dessa personer. Nu har ännu en artist, en av mina absoluta favoriter, sällat sig till skaran som inte stämmer först, och frågar sen.

Anneke Van Giersbergen, tidigare sångerska i det holländska progressiva rock-bandet The Gathering (ja, samma The Gathering som vissa känner igen som dödsmetall-band på 80/90-talet), kör numera solo under namnet Agua de Annique och släppte tidigare i år sin första skiva. Jag köpte både singeln och skivan genom att betala direkt till Annekes eget PayPal-konto, och fick singeln som digital, DRM-fri nedladdning och skivan i CD-form, signerad av Anneke. Inga mellanhänder, inga extra kostnader. All vinst gick direkt till artisten (som då sedan hon är ansvarig för att fördela ner på låtskrivare, studiomusiker och alla andra som kan tänkas vara inblandade och vill ha betalt).

Så, varför är Anneke så häftig, undrar ni? Hon släppte ju bara en skiva, och en singel som download, det gör ju precis alla nuförtiden. Skillnaden är att hon tar det där lilla, extra steget som så många svenska “artister” och “upphovsmän” verkar vägra vilja ta. Hon anstränger sig själv för att tjäna pengar på den produkt hon tillhandahåller: sig själv.

Hello Agua Friends!
Our single ‘Come Wander With Me’ is now available in all Music Stores. Together with them we have set up a great contest.
In the Music Store (there are 130 Music Stores in the Netherlands!) that sells the most singles of ‘Come Wander With Me’ I will give an exclusive acoustic concert! So go to the nearest Music Store, buy the single and maybe I will be playing in your neighbourhood very soon!
The contest starts at Friday the 14th of November and will end on Thursday the 11th of December.
Check for the Music Store closest to you: http://www.musicstore.nl/winkel?WinkelAktie=info
Many Greetings! Anneke

Hon inser alltså inte bara att live-spelningar är bland de bästa sätten att tjäna regelbundna pengar på sitt artisteri, utan hon kommer även på ett smart sätt att locka hennes fans att köpa den nya singeln i fysisk form i en skivbutik. Huruvida det lyckas återstår att se, men det är tveklöst ett nytt och logiskt sätt att ge ett visst mervärde på den köpta betalade produkten.

I en tid när allt fler människor inte ser en fysisk CD-skiva som ett mervärde, utan snarare en belastning, och inte känner för att betala extra för att själv behöva rippa skivan till iPoden, är det fler artister av det här slaget vi behöver. Kvinnor som Anneke, och män Som Trent Reznor, de klagar och gnäller inte på farbror Staten att stifta läskiga lagar. De stämmer inte de enda personer som de kan lita på fortsätter att ge dem pengar, utan skapar fler och större anledningar för folk annat än fans att köpa deras produkter.

Upphovsmän och artister är inte speciella, hur gärna de än vill få oss att tro det. De ingår i en industri som tillverkar och distribuerar produkter. Precis som alla andra industrier måste de själva se till att det finns en efterfrågan, för finns det ingen sådan så kommer ingen köpa något avsett vilka hemska lagar deras skivbolags lobbyister lyckas tjata sig till.