Förra året fick hela vår klubb totalt en vinst, men i år hoppas jag på bättre resultat. Ikväll är inlämningen till tävlingen, och jag är ännu mer hoppfull om mina bilder i år än jag var förra året. Så, utan vidare ord, här är mina bidrag till kategorin “enstaka påsiktsbild”:

Detta är mitt bidrag till kategorin “kollektion påsiktsbilder”:

Nästa år funderar jag på om jag inte faktiskt ska försöka vara med i dia-kategorierna också (om de fortfarande finns kvar). Inte bara är det ont om konkurrens, men det skulle vara en ursäkt att få fota med dia också, vilket jag ännu inte vågat ge mig in på.

Kodak förstår att det fortfarande finns gott om professionella och hobby-fotografer som älskar film. Även om de jobbar digitalt för att betala räkningarna, så är det film de vänder sig till för att få till det där lilla extra. Digitalt må ha vunnit i ren volym, men när det kommer till upplösning och skärpa är film fortfarande obesegrad. Det räcker med att gå upp till mellanformat för att film ska kunna erbjuda 80-200 megapixels upplösning (beroende på scanningsmetod och film), medan det bästa digital kan erbjuda är 40 megapixel. Det finns ingen kommersiell motsvarighet överhuvudtaget till 4×5 eller andra storformatsfilmer, film som kan förstoras till att täcka höghusfasader i bra kvalitet. Så, för att återgå till ämnet, Kodak beslutade sig alltså för att fortsätta satsa på film, och släppa två nya versioner av deras tidigare väldigt populära serie Portra. Det är dessa två nya filmer, 160ISO och 400ISO, som jag nu fått tag i och testat.

Nu har jag då inte ens i närheten av en kamera bra nog att till fullo dra nytta av alla de förbättringar Kodak gjort med sin nya film, men jag tyckte ändå att om jag nu ska ge mig in på färg, varför inte börja med det allra senaste och bästa? Vi börjar med Kodak Portra 160, en film som är dagljusbalanserad och optimerad för hudtoner. Nu hade jag ingen vars hud jag kunde ta med i mina motiv, men eftersom jag mest fotograferar annat än människor tyckte jag inte det gjorde så mycket. Det fick bli en runda genom Edsviksparken istället, med mycket grönt och massor av detaljer.

Lite senare tog jag tillfället i akt att testa Kodak Portra 400, och den här gången var det människor i fokus. En lättsam krogrunda på Djurgården tog oss till Josefinas, där vi dränktes i vackert kvällsljus.

Jag tror jag blivit kär i den här filmen. Färgerna är fantastiska, vad man än fotograferar, och båda filmerna har korn som är så extremt fina att de inte dyker upp hur högupplöst man än scannar. Jag tog ett par bilder och sparade de så stort som det bara var absolut möjligt (500-600MB, och över 20.000 x 20.000 pixlar vardera, drygt 400 megapixel (ja, verkligen!)), och färgtonerna är som tagna ur en tvättäkta regnbåge. Nu är detta långt utöver vad min scanner egentligen klarar att leverera med kvalitet, så tänk dig då resultatet med en professionell, högupplöst scanner! Jag får nästan rysningar. Jag kan även tillägga att jag lät Lightroom zooma in på en 1:1 crop av en av bilderna medan jag fortsatte skriva. Det var fyra paragrafer sedan, och den jobbar fortfarande. Min stackars Mac brinner nästan upp av allt det tunga pixel-skyfflandet.

Nåja, för den som vill se alla bilder jag tagit med denna film hittills, kolla in mina Flickr-set för Portra 160 och Portra 400.

Nåväl, en del bra bilder blev det ändå. Dessutom lyckades jag misslyckas med framkallningen lite mer strukturerat den här gången: jag tror jag vet vad jag gör för fel nu. Det jag tidigare antog var underframkallad film var i själva verket överframkallad, så jag justerade mitt recept en smula. Första rullen Ilford Pan F+ körde jag i 12 minuter i ren caffenol-c, denna gången körde jag 15 respektive 10 minuter (med tiden justerad för temperatur) med jod-salt i blandningen också. Det verkar ha gjort en del skillnad, för negativen ser riktigt fina ut (relativt sett).

Såg även en video där Eric Kim, en duktig street-fotograf, visar hur han gör när han är ute och fotar. Väldigt lärorikt, och inspirerande. Synd att min Yashica har så lång brännvidd, det är väldigt svårt att fota folk på nära håll med den. Kanske får hitta en billig rangefinder på eBay också. Nån som har tips?

Hur som helst, nånting måste jag ju skriva här, och eftersom en bild säger mer än 1000 blogginlägg så tänkte jag dela med mig av lite fotografier istället.

Hösten är kommen, och det är jag glad för. Vackra färger, mysigt ljus och svalare väder.

Tux myser i mattes famn, ute på balkongen.

Solnedgång över den svenska västkusten. Nästa kväll skulle vi få äta färskfångade kräftor.

Fjällbacka Kyrka

Fler bilder finns på mitt Flickr-konto, och såfort jag får tid kommer det även bilder ifrån tisdagens demonstration mot FRA-lagen.