Världen i RGB

Så då är det sista stora steget taget, den sista höga muren inom fotografi klättrad. Jag har fotat i färg!

Kodak förstår att det fortfarande finns gott om professionella och hobby-fotografer som älskar film. Även om de jobbar digitalt för att betala räkningarna, så är det film de vänder sig till för att få till det där lilla extra. Digitalt må ha vunnit i ren volym, men när det kommer till upplösning och skärpa är film fortfarande obesegrad. Det räcker med att gå upp till mellanformat för att film ska kunna erbjuda 80-200 megapixels upplösning (beroende på scanningsmetod och film), medan det bästa digital kan erbjuda är 40 megapixel. Det finns ingen kommersiell motsvarighet överhuvudtaget till 4×5 eller andra storformatsfilmer, film som kan förstoras till att täcka höghusfasader i bra kvalitet. Så, för att återgå till ämnet, Kodak beslutade sig alltså för att fortsätta satsa på film, och släppa två nya versioner av deras tidigare väldigt populära serie Portra. Det är dessa två nya filmer, 160ISO och 400ISO, som jag nu fått tag i och testat.

Nu har jag då inte ens i närheten av en kamera bra nog att till fullo dra nytta av alla de förbättringar Kodak gjort med sin nya film, men jag tyckte ändå att om jag nu ska ge mig in på färg, varför inte börja med det allra senaste och bästa? Vi börjar med Kodak Portra 160, en film som är dagljusbalanserad och optimerad för hudtoner. Nu hade jag ingen vars hud jag kunde ta med i mina motiv, men eftersom jag mest fotograferar annat än människor tyckte jag inte det gjorde så mycket. Det fick bli en runda genom Edsviksparken istället, med mycket grönt och massor av detaljer.

110728_Portra160_04110728_Portra160_07110728_Portra160_10

Lite senare tog jag tillfället i akt att testa Kodak Portra 400, och den här gången var det människor i fokus. En lättsam krogrunda på Djurgården tog oss till Josefinas, där vi dränktes i vackert kvällsljus.

110730_Portra400_10   110730_Portra400_03110730_Portra400_09

Jag tror jag blivit kär i den här filmen. Färgerna är fantastiska, vad man än fotograferar, och båda filmerna har korn som är så extremt fina att de inte dyker upp hur högupplöst man än scannar. Jag tog ett par bilder och sparade de så stort som det bara var absolut möjligt (500-600MB, och över 20.000 x 20.000 pixlar vardera, drygt 400 megapixel (ja, verkligen!)), och färgtonerna är som tagna ur en tvättäkta regnbåge. Nu är detta långt utöver vad min scanner egentligen klarar att leverera med kvalitet, så tänk dig då resultatet med en professionell, högupplöst scanner! Jag får nästan rysningar. Jag kan även tillägga att jag lät Lightroom zooma in på en 1:1 crop av en av bilderna medan jag fortsatte skriva. Det var fyra paragrafer sedan, och den jobbar fortfarande. Min stackars Mac brinner nästan upp av allt det tunga pixel-skyfflandet.

Nåja, för den som vill se alla bilder jag tagit med denna film hittills, kolla in mina Flickr-set för Portra 160 och Portra 400.

Tri-X 400 i Caffenol-C-M+S

För den som undrar över den kryptiska titeln på detta inlägg så refererar det till Reinholds recept på Caffenol-C-M, dvs. caffenol med C-vitamin och dosering lagom för mellansnabb film, plus en skvätt jod-berikat salt vilket inte normalt ingår i receptet. Saltet är tillagt för att förhindra problem med just snabba filmer på ISO400 och uppåt.

Så, till resultatet. Hur gick nu min andra Caffenol-framkallning någonsin? Jo, det gick alldeles utmärkt faktiskt! Trots att jag började sent på kvällen och stressade mig igenom alla steg så blev resultatet bättre än jag vågat hoppas på. Inte bara blev det användbara bilder, de blev riktigt bra också, till och med jämfört med D76. Caffenol-C är definitivt inte bara en nödlösning när man fått slut på riktig framkallare, den kan gott och väl producera resultat som såväl matchar som överträffar de vanliga, kommersiella framkallarna!

Caffenol-C-M+S

  • Vatten: 600ml
  • Natriumkarbonat: 30g
  • Askorbinsyra: 9g
  • Kaffe: 24g
  • Jod-berikat salt: 5g
  • Tid: 15 minuter

För två rullar 35mm film blandar jag alltid 600ml, tillräckligt för att täcka filmen plus några extra milliliter för säkerhets skull. Jag börjar med att mäta upp ungefär 500ml vatten, vilket gärna får vara väldigt kallt. Börja på 15-16 grader, då det är lättare att värma upp den än att kyla ner den senare. Blanda först i natriumkarbonatet (“Nitor Målarsoda”, hittas på K-Rauta eller i målarbutiker) under omrörning, och se till att allt löser upp sig helt. Sodan klumpar gärna ihop sig i botten, så rör ordentligt! Fortsätt med askorbinsyran (köps enklast i matvaruaffärer där den står bland kryddorna), och notera temperaturökningen när den reagerar med natriumkarbonatet. Har du tur når blandningen nu cirka 20C direkt, och du slipper arbeta för att hitta rätt temperatur senare. När lösningen är helt klar, blanda i kaffet. Snabbkaffe tar väldigt lång tid på sig att lösas upp helt i relativt kallt vatten, så fortsätt röra, och röra och röra. När du rört klart, låt allting stå i 10-15 minuter, och rör sedan lite till. Du vill inte ha snabbkaffe-gryn på din film, hur artistiskt och konstfullt det än må låta. Sist men inte minst, rör i saltet (500g, gul förpackning som enbart säljs på Lidl. Ska ha 0,0025% jod).

Framkallaren är klar, så nu fortsätter vi som vanligt. Häll i vätskan i din tank, ställ klockan på 15 minuter och agitera de första 30 sekunderna. Fortsätt med 1 vändning eller 10 sekunders agitering varje hel minut. Stoppa, fixa och skölj precis som vanligt (skölj gärna ett par gånger innan stopp-vätskan och fixen, så att dessa inte blandas med caffenolen. De luktar redan illa, men kommer lukta 10ggr värre.

Hur blir det då? Jo, såhär:

IMG_0001

Ni hittar fler bilder här, och mitt recept finns även på filmdev.org.