Kan Gud göra ett ord så krångligt att han själv inte förstår det?

Jag är inte speciellt förtjust i religion. Jag tycker religion skapar motsättningar och enbart bidrar till krig och annat elände. Jag tycker inte religioners moraliska lagar och regler är någon tröst heller, för de skulle lika gärna kunna existera som helt vanlig mänsklig moral, och behöver inte ha något med religion att göra. Trots detta envisas de religiösa med att tillhöra en religion som i nio fall utav tio har skapat mer lidande och död än lycka och fred. I mina ögon är religiösa människor sorgliga som inte vågar leva utan någon att skylla på när saker går fel.

Med det sagt tycker jag inte automatiskt illa om alla troende jag känner eller har mött. Även religiösa människor kan vara helt ok, och jag tänker inte döma ut någon för vad de väljer att tro på även om jag reserverar rätten att tycka aktivt illa om det.

Nåväl, ibland kan även bittra, gudlösa ateister som jag uppleva det där intensiva, strålande ljuset av något större än en själv. I mitt fall är det två ord. Theological Noncognitivism.

Jag rekommenderar en relativt stark engelska-kunskap innan man ens försöker dekryptera innehållet i artikeln. Det är tungt och kryptiskt, men mördande logiskt när man väl förstår det. Logik är något vi ateister uppskattar. Frågan är om man vill kalla sig själv ateist längre.

Ord är spännande saker :)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *