Monique, Martyr

Rick Falkvinge:

“- Hoten är helt oacceptabla och står inte i proportion till någonting annat”

Monique Wadstedt:

“- Hoten är helt oacceptabla och står inte i proportion till någonting annat”

Två så olika personer, som uttalar sig så likasinnat om två så olika saker. Falkvinge talar naturligtvis om hotbreven som Ifpi och upphovsrättsindustrin tänker börja skicka ut till privatpersoner, med Ipred-lagen i ryggen. Wadstedt däremot, hon talar hot hon själv påstår sig ha fått. Nu skulle jag vilja kunna säga att jag är en större person än att håna Wadstedt, och påpeka att det är rätt åt henne. Tyvärr kan jag inte det.

Wadstedt tar även sin chans att spela martyr-kortet, och anklaga Piratpartiet för att inte ta avstånd ifrån de påstådda DDoS-attackerna mot hennes företags hemsida. Det är naturligtvis redan i sig bullshit, men att hon har mage att med detta försöka svärta ner PPs rykte ytterligare…

Ja, Monique, jag tar avstånd från attackerna, precis som Piratpartiet och Piratbyrån gör. Det är en onödigt barnslig och kontraproduktiv metod att tillämpa för att säga sin sak. Ni ska dock inte lita på att Monique själv någonsin kommer ta avstånd ifrån falska hotbrev från “lfpi” eller “antipirratbyrån”, som dessutom drabbar helt oskyldiga människor, något man kan diskutera om Monique själv bör kunna kalla sig.

Liza tränger ut verkligheten för fantasin

Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.

Så här skriver Liza Marklund idag, och bevisar återigen precis hur liten och lufttät bubblan hon lever i är. Hennes krönika handlar om hennes kompis Johan som är med i ett band. Bandet har kontrakt, har släppt skiva och spelas på radio, vilket Liza tycker är en garanti för att de ska få betalt. För tio år sedan hade nog de allra flesta hållt med henne, men det var som sagt just tio år sedan. Hon räknar antalet sålda fysiska skivor under veckan som bandets singel låg på 13:e plats på topplistan: 379st. Hon antyder dels att topplistorna har någon som helst förankring i människors åsikter, samt att det fortfarande är relevant att räkna antalet sålda fysiska skivor. Hon har fel på båda punkterna.

Däremot hände något annat intressant när skivan hamnade på topplistan. Den hittade verkligen sin publik – men inte den som betalade.
Johan surfar runt och visar på ett par, tre olika fildelarsajter. Raskt räknar vi ihop över 80000 illegala nedladdningar av gruppens skiva. 80000!
– Jag är inte emot tekniken att ladda ner, men det här håller inte, säger Johan. Vi kommer naturligtvis inte att bli rika på det här, men det vore kul att få betalt. Än så länge ligger vi seriöst back med det här projektet.

Om vi dels räknar bort 379 nedladdningar för alla de som köpt skivan men inte kunnat spela den pga DRM-skador, eller bara vill ha den till MP3-spelaren men kanske inte vet hur man gör, och dels räknar bort all felaktig statistik, halva nedladdningar och mångdubblering av räknevärdet pga omstartade sessioner så kommer vi hamna  på en långt lägre siffra. Vi har inte etablerat att bandet ens har 80.000 fans som överhuvudtaget är intresserade av att ladda ner deras musik, vilket leder till mitt sista argument. Knappt en bråkdel av dessa 80.000 nedladdningar är i annat fall köpta och betalade exemplar av fysiska plastskivor. Även om de hade varit det, så hade nedladdningsstatistiken ändå ökat igen, pga anledningarna jag nämnde ovan.

Så vad säger oss siffran 80.000 egentligen? Absolut ingenting, såklart.

Min åsikt om alltihopa är att det är skivbolagets, annonsörernas och finansiärernas ansvar att skydda bandet från falska förhoppningar. Det spelar ingen roll att de spelar in TV i USA, eller släpper skivan utomlands. Inget av det har någonsin betytt att bandet absolut kommer tjäna stora pengar. Att den illusionen lever kvar idag är fullständigt bisarrt, och är knappast fildelarnas fel. Att en medlem i ett band som annars försörjer sig som konstnär inte tjänar tillräckligt är väl knappast heller nyheter. Ja, Liza, det är faktiskt 2009 nu, så till och med du borde ha lärt dig att man inte ger sig in i musik- eller konstnärsbranschen för att tjäna enkla pengar.

– Vi måste minnas att det största förlorarna i längden kommer att bli konsumenterna. Det kommer att komma allt färre nya skivor med allt färre nya artister, med allt lägre kvalitet.

Kalla mig cynisk, men jag tror inte Johan och Liza verkligen oroar sig för vår skull. Om det faktum att vi inte vill betala för musik betyder att vi inte vill ha mer musik heller, då är det bara ännu en anledning att inte ge sig in i den branschen med förhoppningen om att kunna tjäna pengar. Använder man det argumentet, då har man verkligen ingen annan än sig själv att skylla när man inte får betalt.

Faktum är att jag tror kulturen skulle må väldigt bra av att bli av med de som bara utövar den för pengarnas skull. Så många klarar av att skapa så fantastiska verk och samtidigt tjäna sitt uppehälle på annat håll. Det kallas fritid, den tid man använder för sina hobbys. Om du vill leka i garaget och sen i efterhand komma och kalla det arbetstid, då ska du fan ha en riktigt jävla bra anledning att göra det.

R.I.P, älskade upphovsman

Mitt i all debatt om fildelning, uppladdning, nedladdning, tillgängliggörande, svältande artister och självmordbenägna upphovsmän skriver DN följande.

– Ja, som tittare gör man inget fel, så vitt jag vet. Det är de som har rättigheterna som för diskussioner om hur man ska stoppa de olagliga distributörerna.

Va? Har industrin gjort en helvändning och tycker det är helt ok att titta på piratkopierat film och TV? Nej, självklart inte, men tydligen finns det en klar gräns mellan vad som är girigt, snålt och lite sådär extra fult, och vad som är helt ok att göra. Gränsen går när data sparas på din hårddisk.

Att ladda ner sportsändningar är olagligt. Att titta på pirat-strömmar live över nätet är helt ok. Jag antar att du orsakar minst femton upphovsmäns tidiga död vid samma ögonblick som du går över den magiska gränsen och spelar in live-strömmen och sparar den på datorn. Right?

Varför är det inga fler än vi skrikiga, bloggande fjortisar som inser det sjuka i situationen? Helt allvarligt, så jävla svårt är det faktiskt inte.

Hjälp mig att förstå

En sak som jag inte förstår, och som jag heller inte förrän nu förstått att jag faktiskt inte förstår, är sambandet mellan fildelning och skivförsäljning. Eller, närmare bestämt, varför minskad fildelning automatiskt betyder ökad försäljning. Jag är ett livs levande exempel på att IPRED-lagen inte kommer ge en enda extra krona i kassan om den går igenom i Februari, vare sig på ökad konsumtion eller genom stämningar. Jag förstår helt enkelt inte varför man antar att de som inte längre vågar fildela kommer börja storkonsumera plastskivor igen.

Fysiska medier är döda. De ligger ruttnade på gatan, stinkandes och svullna, för att ingen vill ha dem. Varför ska jag täcka 10 kvadratmeter vägg med billy-hyllor fyllda med stora plastfodral – som till 80% bara innehåller luft – när jag kan köpa en enda hårddisk som rymmer precis samma mängd kultur? Visst är det många idag som satsar digitalt, men det är samtidigt naivt att tro att skivbolagens enda syfte inte är att fortsätta sälja plastskivor.

Det är sant att unga idag är uppväxta med fildelning som något helt naturligt. Vi omges varje dag av iPods, laptops och USB-minnen, men det är en sällsynt sak att se någon jogga förbi med en bärbar CD-spelare, eller för den delen en kassett-spelare. I en mobil värld är det viktigt att inte tyngas ner av filerna man bär med sig, utöver all den elektronik vi redan har i fickor och väskor. Det är även sant att unga idag är uppväxta med att fildela även illegalt. Det knasiga uppstår när lobbyister och politiker börjar påstå att om vi inför en lag som gör det olagligt att ladda ner filer digitalt, så kommer folk söka sig ut på gatorna igen, kisandes med blodspruckna ögon i det starka dagsljuset, och leta upp närmsta skivaffär för att kunna spendera 10ggr så mycket pengar på hälften så värdefulla produkter. Varför ska vi lagstifta en regression från dynamiska, lätthanterade datafiler till platskrävande, ömtåliga och DRM-skitiga plastskivor? Jag förstår det inte!

Slutligen, för de som tror att fildelning är kulturens sista spik i kistan – fildelning är kultur! Det är vår kultur och framtidens kultur. Det är helt bisarrt att motsätta sig den kulturellt sett mest fantastiska utveckling vi varit med om under hela människans existens. Vi har gått från gemensamt sjungande vid lägerelden till att hela världen kan vara med och sjunga på en gång! Det finns ingen gräns för hur mycket Internet och fildelning kan gynna hela världens kultur, om bara politikerna och bolagen kunde öppna ögonen och se förbi sina kvartalsrapporter.

Att skapa konst och kultur är ingen rättighet, det är ett privilegium, och något vi ska värna om så länge vi lever och finns.