Ingen grin-olle, inte!

Överallt numera hör vi om de stackars upphovsmännen, de stackars kreatörerna och de stackars artisterna. De snuskigt onda och sjukligt själviska piraterna åker ju hem till alla dessa människor och rånar dem in på bara skinnet! Fildelningen betyder slutet på hela kulturvärlden, precis som kassett-banden och det självspelande pianot har gjort förut. Att kulturindustrin inte bara överlevt, utan till och med ökat sina intäkter, under hela det decennium som “illegal” fildelning varit ett faktum, det är inte väsentligt.

Nå väl, vad säger då de faktiska artisterna om detta? Tja, att Trent Reznor i Nine Inch Nails eller britterna i Radiohead inte gnäller, det vet vi redan. Innovativa och nyskapande lösningar för hur man fortsätter lura pengar ur gladeligen betalande pirater ligger på hög hos dessa personer. Nu har ännu en artist, en av mina absoluta favoriter, sällat sig till skaran som inte stämmer först, och frågar sen.

Anneke Van Giersbergen, tidigare sångerska i det holländska progressiva rock-bandet The Gathering (ja, samma The Gathering som vissa känner igen som dödsmetall-band på 80/90-talet), kör numera solo under namnet Agua de Annique och släppte tidigare i år sin första skiva. Jag köpte både singeln och skivan genom att betala direkt till Annekes eget PayPal-konto, och fick singeln som digital, DRM-fri nedladdning och skivan i CD-form, signerad av Anneke. Inga mellanhänder, inga extra kostnader. All vinst gick direkt till artisten (som då sedan hon är ansvarig för att fördela ner på låtskrivare, studiomusiker och alla andra som kan tänkas vara inblandade och vill ha betalt).

Så, varför är Anneke så häftig, undrar ni? Hon släppte ju bara en skiva, och en singel som download, det gör ju precis alla nuförtiden. Skillnaden är att hon tar det där lilla, extra steget som så många svenska “artister” och “upphovsmän” verkar vägra vilja ta. Hon anstränger sig själv för att tjäna pengar på den produkt hon tillhandahåller: sig själv.

Hello Agua Friends!
Our single ‘Come Wander With Me’ is now available in all Music Stores. Together with them we have set up a great contest.
In the Music Store (there are 130 Music Stores in the Netherlands!) that sells the most singles of ‘Come Wander With Me’ I will give an exclusive acoustic concert! So go to the nearest Music Store, buy the single and maybe I will be playing in your neighbourhood very soon!
The contest starts at Friday the 14th of November and will end on Thursday the 11th of December.
Check for the Music Store closest to you: http://www.musicstore.nl/winkel?WinkelAktie=info
Many Greetings! Anneke

Hon inser alltså inte bara att live-spelningar är bland de bästa sätten att tjäna regelbundna pengar på sitt artisteri, utan hon kommer även på ett smart sätt att locka hennes fans att köpa den nya singeln i fysisk form i en skivbutik. Huruvida det lyckas återstår att se, men det är tveklöst ett nytt och logiskt sätt att ge ett visst mervärde på den köpta betalade produkten.

I en tid när allt fler människor inte ser en fysisk CD-skiva som ett mervärde, utan snarare en belastning, och inte känner för att betala extra för att själv behöva rippa skivan till iPoden, är det fler artister av det här slaget vi behöver. Kvinnor som Anneke, och män Som Trent Reznor, de klagar och gnäller inte på farbror Staten att stifta läskiga lagar. De stämmer inte de enda personer som de kan lita på fortsätter att ge dem pengar, utan skapar fler och större anledningar för folk annat än fans att köpa deras produkter.

Upphovsmän och artister är inte speciella, hur gärna de än vill få oss att tro det. De ingår i en industri som tillverkar och distribuerar produkter. Precis som alla andra industrier måste de själva se till att det finns en efterfrågan, för finns det ingen sådan så kommer ingen köpa något avsett vilka hemska lagar deras skivbolags lobbyister lyckas tjata sig till.

Någon har förstått

Denna någon är Bob Lefsetz, och han har verkligen förstått. Inte hur framtiden kommer se ut, utan hur det ser ut just nu. Det som för 10 år sedan var den grymma, tråkiga framtiden där ingen skapade musik, ingen spelade in film och all kreativitet var död, är redan förbi. Det var flera år sedan. Istället för den visionen lever vi i en tid av oändligt skapande, samt en musik- och filmindustri som omsätter mer pengar varje år!

The major labels are freaked out. Because historically they’ve only made money in the recorded music sphere. They’ve got opportunities in the future too, if they’d only step into the twenty first century. But they’re about amalgamation, you’re about…one.

Everything you build comes back to you. Every effort you make enhances your career. Choices may not be as obvious, effects might not be measured instantly, but get in the game for the long haul and watch as dividends get paid.

Bob förstår hur fansen funkar, hur de som är tänkta att betala för kulturen tänker. Han förstår att det går att tjäna pengar på människor även om de är pirater, även om de tror att de har lurat systemet. Alla som tänker “jag går minsann inte på reklamen, jag köper inte märkeskläder bara för att det är coolt” kan öppna garderoben och se vad som hänger där. Öppna kylskåpet och räkna varumärkena. Tittar du verkligen bara på obskyra, italienska 60talssåpor, eller ryska filmer från början av 1900talet?

De som tjänar pengar har alltid, och kommer alltid, hitta nya sätt att göra det på vår bekostnad. Det spelar ingen roll att vi kan ladda ner MP3-filer över nätet, artisterna kan fortfarande sälja T-shirts, samlarobjekt, konsertbiljetter, backstage-pass eller i princip vad som helst med deras namn på.

Don’t tell me you can’t get a deal. That advances are low. That publishing royalties are off. That’s like lamenting you can’t find anybody to fix your cathode ray television. That’s all HISTORY! You’ve now gone cottage industry. Instead of going to the bar, maybe you should get an MBA, because that’s what you’re running, a tiny corporation…that can throw off MILLIONS of dollars if you think about it and execute.

Det är sant att det där är en strategi som många band tillämpat i flera år, utan att bli superstjärnor. Till största delen beror det på att skivbolagen och musikindustrin fortfarande regerar. Du kan inte spela din låt på radion, för att De Stora Fyra har redan köpt upp all tid. MTV vill inte visa din video, för då de går de miste om sina sponsorpengar. Det är en sjuk situation kreativa, framåttänkande artister har försatts i idag. Det beror också, tror jag, på att superstjärnan är död. När en artist kan räkna fans i hundratusental på sin bekantskapslista på Myspace spelar det ingen roll vilken bil den kör, eller hur stort dens hus är.

You’re living in the best era for music creation and distribution in the history of mankind. By complaining, you’re just showing your ignorance. Knowing how to play is not enough. Just like you can’t survive in today’s world without knowing how to type. Don’t cling tighter to history and complain, take a typing lesson, do some research, TAKE A CHANCE!

Till skillnad från Bob så har jag sympati för de artister och kreatörer som blir nerblåsta av förändringens vind, men precis som Bob har jag ingen respekt för de artister som väljer att envist stå kvar trots att de märker att vinden är varm, och blåser mot en värld som är välkomnande och fri.

En kommentar till Christer Berg

Käre herr Berg, jag hoppas det inte gör för ont. Jag syftar på din stackars hjärna som måste slagit kullerbyttor om sig själv för att komma upp med all den självnegerande dynga du just fått mig att läsa.

  1. Du har inte ens läst piratpartiets förslag, så kommentera gärna, men EFTER att du faktiskt läst dem. Det är för din egen skull, jag lovar.
  2. Jag, liksom alla andra som kommenterat, är bland de som älskar film, musik och spel. Så mycket att vi väljer att lägga pengar på det TROTS att vi skulle kunna ladda ner det gratis. Vad säger det om oss egentligen? Vill vi ha saker gratis, eller är vi så villiga att stödja kulturen att vi betalar för något som egentligen inte kostar oss något. Ja, vi förstör marknadsekonomins ideal, men på det fullt motsatta sätt än det du påstår.
  3. Dina exempel om Henry Ford, jordbruken och textilproduktionerna stöttar piraternas argument om att vi inte kan lagstifta om garanterad inkomst för en industri som säljer något få längre vill köpa. Tack för att du håller med oss pirater!
  4. Att författare och låtskrivare inte får pengar beror på att deras kontrakt inte är anpassade för den nya verkligheten. Band får pengar för varje spelning, låt låtskrivarna få det också. Problem solved! Det är dessutom precis detta författarstrejken i Hollywood för ett par månader sen gick ut på. En omarbetning av de gamla, föråldrade strukturerna är alltså redan i full gång.
  5. Requiem for a Dream hade en budget på ~26 miljoner kronor. 26 < 50. Wikipedia har svaren. Darren Aronofskys första film hade dessutom en budget på bara 355.000 kronor och är, i min mening, mycket bättre än Requiem for a Dream. Pengar är inte allt.
  6. När vi förlorat vår moderna kultur, kommer vi att upptäcka hur mycket vi älskade den. Och då, först då, när vårt begär efter att hitta en ny fungerande “affärsmodell” blir tillräckligt starkt – då kommer den. Det blir en modell som samklingar med den digitala informationsåldern, snarare än med industrialismens föråldrade tänk.
    Ja, men så vad är då problemet? Vill du dra ut på processen genom att vägra fildela? Vill du utsätta alla stackars svältande kulturarbetare för en smärtsam, långsam och jobbig övergång? Fildela mera, och hjälp den nya affärsmodellen på vägen istället. Om det du själv skriver skulle vi alla tjäna på det, så varför skriver du en hel krönika om att motarbeta ditt slutgiltiga förslag?

Herr Berg, gör om och gör rätt. Vem som helst med en 7årings läskunskap hade kunnat skriva en mer faktamässigt korrekt artikel, och säkert lyckats låta bli att säga emot sig själv – fler än en gång.

Bättre lycka nästa gång!

Den Fula Gank-ungen

När man säger (eller tja, skriver, som i det här fallet) DRM tänker man oftast direkt på musik. Galna och helt uppenbart moraliskt förkastliga system som hindrar dig från att spela upp en CD i bilen, eller som installerar rootkits på din Windows-burk. Trots att du betalat för produkten istället för att ladda ner den illegalt så måste du stå ut med dessa problem. Förresten, stryk “trots”. På grund av. Industrin har satt i system att jävlas så mycket de kan med de kunder som fortfarande betalar dem pengar, samtidigt som de tar de där pengarna och bränner allt på advokater och domstolsmål. Det är fullständigt bakvänt, men så vanligt att vi nästan börjat acceptera det. Industrin fortsätter tjata och gnälla om de elaka piraterna och hur synd det är om dem när de nu måste arbeta för att förtjäna sina pengar, tills vi börjar tro på det och faktiskt tycka synd om dem. Det har gått så långt att parasiten lyckats övertyga djuret vars blod den suger, att den skulle må sämre utan blodsugaren hängandes på ryggen.

Nå väl, vi kan konstatera att musik-industrin stulit rampljuset från nästan hela resten av kultur-industrin. Spel, till exempel. Ars Technica intervjuar Brad Wardell, VD för spelstudion Stardock, som berättar att han fullständigt skiter i både piraterna och deras illegala kopiering av Stardocks spel.

Don’t let people who aren’t your audience control the titles you make, and ignore piracy. This is much like Trent Reznor’s strategy, although the execution is different. Instead of worrying about pirates, just leave the content out in the open. The market Reznor plays to will still buy the music; he’s simply stopped worrying about the pirates. He came to the same conclusion: they weren’t customers, they might never be customers, so spending money to try to stop them serves no purpose.

Just det där argumentet har dykt upp här och var i flera år, men aldrig riktigt tagits på allvar. Jag misstänker att det har lite med mentaliteten kring just musik att göra, till skillnad från spel. Spela är något bara ungar gör, oftast på gränsen till missbruk eller som träning inför någon skolmassaker, medan alla människor lyssnar på musik. Försök bara att påstå att du absolut inte tycker om musik, och studera de reaktioner du får till svar. Jag tror ändå det ligger något i tanken att de som laddar ner en digital produkt illegalt i flera fall inte skulle köpt den lagligt oavsett omständigheterna, varför det är sinnessjukt att räkna varje enskild pirat som en förlorad kund.

Wardell fortsätter med att citera försäljningsstatistik i förhållande till kvalitet, och det är alldeles tydligt att ett spel som faktiskt är genuint bra säljer bättre än spel som är mediokra, eller rent av dåliga. Precis som det ska vara, alltså. Det känns fel att behöva reagera över att något stämmer, istället för motsatsen.

Nu är det ju så att det här är min personliga blogg, så vad är då min personliga åsikt om kopieringsskydd på spel?
För det första har jag praktiskt taget slutat spela på PC, det är Xbox360 eller Nintendo Wii som gäller just nu. Båda konsolerna är dessutom ochippade, så jag har inte mycket annat val än att köpa spelen lagligt, även om det inte hindrar mig från att bojkotta “lägga på 20% på priset och låtsas att det regnar”-kedjorna som Game och EB Games. Av de spel jag spelat på datorn är det med World of Warcraft eller Half-life 2 med uppföljare. WoW hanterar pirat-problemet väldigt enkelt, då man måste köpa ett ex för att få den kod du behöver för att skapa ett konto. Ingen kod, inget konto, inget spela. Half-Life 2 genom Steam kräver att du aktiverar spelet innan du får tillgång till det, även om det inte är 100% pirat-säkert då de tillåter en att spela offline efter aktivering. Genom att fejka aktiveringen kan du lura Steam att tro att du kör i offline-läge. Trots detta är det lättare och mindre riskabelt att bara köpa spelet genom Steam, och förhållandevis billigt jämfört med att köpa andra spel i butik.

Som Brad Wardell påpekar skadar inte DRM-skydd och CD-kontroller några andra än de som lagligt köpt produkterna och bidragit finansiellt till skaparnas ekonomiska välmående. Istället för att tacka sina kunder skiter man på dem, för att sen glorifiera piraterna genom att ägna dem all uppmärksamhet man kan.

Det är skillnad på pirater och pirater, och lika mycket som den typ av pirater jag anser mig tillhöra vill ha den respekt vi förtjänar, önskade man ibland att industrin hade lika mycket vett som Stardock att skita i oss och koncentrera sig på sitt jobb istället. Att jaga pirater gör ingen skiva, ingen film och inget spel bättre, men att sätta sig ner och tänka efter gör garanterat det.