Glöm svininfluensan, nu är det DRM som smittar

Tänk om polisen skulle gå ut och arrestera var tredje person som gick nerför Drottninggatan i Stockholm. Det skulle nästan garanterat resultera i ett par efterlysta personer eller några som hade något illegalt på sig, så visst vore det värt det? Alla de som är oskyldiga då? Ptja, om de är oskyldiga så har de inget att oroa sig för, och lite avbrott i deras stressfyllda dagar får de helt enkelt finna sig i. Det är priset vi betalar för ett rättssäkert samhälle: att polisen arresterar var tredje person på Drottninggatan.

Nej, det är klart att folket skulle skrika ut i protest mot något sådan. Vi må kanske inte vara sådär fruktansvärt långt därifrån, men vi är inte där än. Polisen måste fortfarande ha skälig misstanke och kan inte bara gå ut och gripa folk på måfå. Så varför tror sig spelbranschen kunna behandla alla sina kunder som om de vore kriminella? De nöjer sig inte ens med att arrestera så lite som var tredje person, de hoppar på, brottar ner och visiterar precis varenda person.

Jag pratar om DRM. Ett spel som spelbolagen vet garanterat kommer crackas inom mycket kort tid efter officiellt släpp (ibland även innan) trycks ändå upp med DRM-skydd på skivan. Varför? Visst kanske de stoppar de där enstaka personerna som ville kopiera skivan till en kompis för mycket, men är det värt det? Spelet finns ändå ute på internet i samma sekund som det finns i butikerna, och en enda kopia är allt som behövs. En enda kopia räcker för att spelföretaget ska ha slängt alla DRM-pengarna rakt i sjön.

Jag säger det så enkelt som jag bara kan: DRM ÄR TOTALT VERKNINGSLÖST!

De enda personer som DRM påverkar på något sätt överhuvudtaget är de personer som är kunder, de personer som faktiskt betalat för spelet. En stor andel av dessa personer kommer inte kunna spela spelet de lagligen betalat för, eller så får de sin dator öppnad för allmänheten och alla virus och trojaner som finns där, för att DRM-mjukvaran är så oerhört uselt skriven. Det är ju fullkompligen sanslöst! Samtidigt sitter de som laddat ner spelet och spelar det utan minsta problem, eftersom piraterna uppenbarligen kan skriva om spelet bättre än spelföretaget kunde skriva det från början.

Så, vi har de lagliga kundernas stora missnöje, vad mer? Pengar såklart. Finns det någon som på allvar tror att spel skulle vara dyrare utan DRM? Vad tror ni DRM kostar att utveckla? Jämför det med hur mycket nytta det gör.

Varför är detta inte något som antipirat-lobbyn någonsin pratar om? Varför nämner de aldrig hur stora skurkar och rövare de själva är? Varför nämner de inte att om de verkligen vore poliser på riktigt (istället för att bara hota och skrämmas som om de vore det), så skulle de genast lobba för att arrestera var tredje (eller varje) person som gick nerför Drottninggatan. Varför? Jo, för att nån enstaka skurk skulle de säkert fånga på det viset…

En kommentar till Christer Berg

Käre herr Berg, jag hoppas det inte gör för ont. Jag syftar på din stackars hjärna som måste slagit kullerbyttor om sig själv för att komma upp med all den självnegerande dynga du just fått mig att läsa.

  1. Du har inte ens läst piratpartiets förslag, så kommentera gärna, men EFTER att du faktiskt läst dem. Det är för din egen skull, jag lovar.
  2. Jag, liksom alla andra som kommenterat, är bland de som älskar film, musik och spel. Så mycket att vi väljer att lägga pengar på det TROTS att vi skulle kunna ladda ner det gratis. Vad säger det om oss egentligen? Vill vi ha saker gratis, eller är vi så villiga att stödja kulturen att vi betalar för något som egentligen inte kostar oss något. Ja, vi förstör marknadsekonomins ideal, men på det fullt motsatta sätt än det du påstår.
  3. Dina exempel om Henry Ford, jordbruken och textilproduktionerna stöttar piraternas argument om att vi inte kan lagstifta om garanterad inkomst för en industri som säljer något få längre vill köpa. Tack för att du håller med oss pirater!
  4. Att författare och låtskrivare inte får pengar beror på att deras kontrakt inte är anpassade för den nya verkligheten. Band får pengar för varje spelning, låt låtskrivarna få det också. Problem solved! Det är dessutom precis detta författarstrejken i Hollywood för ett par månader sen gick ut på. En omarbetning av de gamla, föråldrade strukturerna är alltså redan i full gång.
  5. Requiem for a Dream hade en budget på ~26 miljoner kronor. 26 < 50. Wikipedia har svaren. Darren Aronofskys första film hade dessutom en budget på bara 355.000 kronor och är, i min mening, mycket bättre än Requiem for a Dream. Pengar är inte allt.
  6. När vi förlorat vår moderna kultur, kommer vi att upptäcka hur mycket vi älskade den. Och då, först då, när vårt begär efter att hitta en ny fungerande “affärsmodell” blir tillräckligt starkt – då kommer den. Det blir en modell som samklingar med den digitala informationsåldern, snarare än med industrialismens föråldrade tänk.
    Ja, men så vad är då problemet? Vill du dra ut på processen genom att vägra fildela? Vill du utsätta alla stackars svältande kulturarbetare för en smärtsam, långsam och jobbig övergång? Fildela mera, och hjälp den nya affärsmodellen på vägen istället. Om det du själv skriver skulle vi alla tjäna på det, så varför skriver du en hel krönika om att motarbeta ditt slutgiltiga förslag?

Herr Berg, gör om och gör rätt. Vem som helst med en 7årings läskunskap hade kunnat skriva en mer faktamässigt korrekt artikel, och säkert lyckats låta bli att säga emot sig själv – fler än en gång.

Bättre lycka nästa gång!

Den Fula Gank-ungen

När man säger (eller tja, skriver, som i det här fallet) DRM tänker man oftast direkt på musik. Galna och helt uppenbart moraliskt förkastliga system som hindrar dig från att spela upp en CD i bilen, eller som installerar rootkits på din Windows-burk. Trots att du betalat för produkten istället för att ladda ner den illegalt så måste du stå ut med dessa problem. Förresten, stryk “trots”. På grund av. Industrin har satt i system att jävlas så mycket de kan med de kunder som fortfarande betalar dem pengar, samtidigt som de tar de där pengarna och bränner allt på advokater och domstolsmål. Det är fullständigt bakvänt, men så vanligt att vi nästan börjat acceptera det. Industrin fortsätter tjata och gnälla om de elaka piraterna och hur synd det är om dem när de nu måste arbeta för att förtjäna sina pengar, tills vi börjar tro på det och faktiskt tycka synd om dem. Det har gått så långt att parasiten lyckats övertyga djuret vars blod den suger, att den skulle må sämre utan blodsugaren hängandes på ryggen.

Nå väl, vi kan konstatera att musik-industrin stulit rampljuset från nästan hela resten av kultur-industrin. Spel, till exempel. Ars Technica intervjuar Brad Wardell, VD för spelstudion Stardock, som berättar att han fullständigt skiter i både piraterna och deras illegala kopiering av Stardocks spel.

Don’t let people who aren’t your audience control the titles you make, and ignore piracy. This is much like Trent Reznor’s strategy, although the execution is different. Instead of worrying about pirates, just leave the content out in the open. The market Reznor plays to will still buy the music; he’s simply stopped worrying about the pirates. He came to the same conclusion: they weren’t customers, they might never be customers, so spending money to try to stop them serves no purpose.

Just det där argumentet har dykt upp här och var i flera år, men aldrig riktigt tagits på allvar. Jag misstänker att det har lite med mentaliteten kring just musik att göra, till skillnad från spel. Spela är något bara ungar gör, oftast på gränsen till missbruk eller som träning inför någon skolmassaker, medan alla människor lyssnar på musik. Försök bara att påstå att du absolut inte tycker om musik, och studera de reaktioner du får till svar. Jag tror ändå det ligger något i tanken att de som laddar ner en digital produkt illegalt i flera fall inte skulle köpt den lagligt oavsett omständigheterna, varför det är sinnessjukt att räkna varje enskild pirat som en förlorad kund.

Wardell fortsätter med att citera försäljningsstatistik i förhållande till kvalitet, och det är alldeles tydligt att ett spel som faktiskt är genuint bra säljer bättre än spel som är mediokra, eller rent av dåliga. Precis som det ska vara, alltså. Det känns fel att behöva reagera över att något stämmer, istället för motsatsen.

Nu är det ju så att det här är min personliga blogg, så vad är då min personliga åsikt om kopieringsskydd på spel?
För det första har jag praktiskt taget slutat spela på PC, det är Xbox360 eller Nintendo Wii som gäller just nu. Båda konsolerna är dessutom ochippade, så jag har inte mycket annat val än att köpa spelen lagligt, även om det inte hindrar mig från att bojkotta “lägga på 20% på priset och låtsas att det regnar”-kedjorna som Game och EB Games. Av de spel jag spelat på datorn är det med World of Warcraft eller Half-life 2 med uppföljare. WoW hanterar pirat-problemet väldigt enkelt, då man måste köpa ett ex för att få den kod du behöver för att skapa ett konto. Ingen kod, inget konto, inget spela. Half-Life 2 genom Steam kräver att du aktiverar spelet innan du får tillgång till det, även om det inte är 100% pirat-säkert då de tillåter en att spela offline efter aktivering. Genom att fejka aktiveringen kan du lura Steam att tro att du kör i offline-läge. Trots detta är det lättare och mindre riskabelt att bara köpa spelet genom Steam, och förhållandevis billigt jämfört med att köpa andra spel i butik.

Som Brad Wardell påpekar skadar inte DRM-skydd och CD-kontroller några andra än de som lagligt köpt produkterna och bidragit finansiellt till skaparnas ekonomiska välmående. Istället för att tacka sina kunder skiter man på dem, för att sen glorifiera piraterna genom att ägna dem all uppmärksamhet man kan.

Det är skillnad på pirater och pirater, och lika mycket som den typ av pirater jag anser mig tillhöra vill ha den respekt vi förtjänar, önskade man ibland att industrin hade lika mycket vett som Stardock att skita i oss och koncentrera sig på sitt jobb istället. Att jaga pirater gör ingen skiva, ingen film och inget spel bättre, men att sätta sig ner och tänka efter gör garanterat det.