Ingen grin-olle, inte!

Överallt numera hör vi om de stackars upphovsmännen, de stackars kreatörerna och de stackars artisterna. De snuskigt onda och sjukligt själviska piraterna åker ju hem till alla dessa människor och rånar dem in på bara skinnet! Fildelningen betyder slutet på hela kulturvärlden, precis som kassett-banden och det självspelande pianot har gjort förut. Att kulturindustrin inte bara överlevt, utan till och med ökat sina intäkter, under hela det decennium som “illegal” fildelning varit ett faktum, det är inte väsentligt.

Nå väl, vad säger då de faktiska artisterna om detta? Tja, att Trent Reznor i Nine Inch Nails eller britterna i Radiohead inte gnäller, det vet vi redan. Innovativa och nyskapande lösningar för hur man fortsätter lura pengar ur gladeligen betalande pirater ligger på hög hos dessa personer. Nu har ännu en artist, en av mina absoluta favoriter, sällat sig till skaran som inte stämmer först, och frågar sen.

Anneke Van Giersbergen, tidigare sångerska i det holländska progressiva rock-bandet The Gathering (ja, samma The Gathering som vissa känner igen som dödsmetall-band på 80/90-talet), kör numera solo under namnet Agua de Annique och släppte tidigare i år sin första skiva. Jag köpte både singeln och skivan genom att betala direkt till Annekes eget PayPal-konto, och fick singeln som digital, DRM-fri nedladdning och skivan i CD-form, signerad av Anneke. Inga mellanhänder, inga extra kostnader. All vinst gick direkt till artisten (som då sedan hon är ansvarig för att fördela ner på låtskrivare, studiomusiker och alla andra som kan tänkas vara inblandade och vill ha betalt).

Så, varför är Anneke så häftig, undrar ni? Hon släppte ju bara en skiva, och en singel som download, det gör ju precis alla nuförtiden. Skillnaden är att hon tar det där lilla, extra steget som så många svenska “artister” och “upphovsmän” verkar vägra vilja ta. Hon anstränger sig själv för att tjäna pengar på den produkt hon tillhandahåller: sig själv.

Hello Agua Friends!
Our single ‘Come Wander With Me’ is now available in all Music Stores. Together with them we have set up a great contest.
In the Music Store (there are 130 Music Stores in the Netherlands!) that sells the most singles of ‘Come Wander With Me’ I will give an exclusive acoustic concert! So go to the nearest Music Store, buy the single and maybe I will be playing in your neighbourhood very soon!
The contest starts at Friday the 14th of November and will end on Thursday the 11th of December.
Check for the Music Store closest to you: http://www.musicstore.nl/winkel?WinkelAktie=info
Many Greetings! Anneke

Hon inser alltså inte bara att live-spelningar är bland de bästa sätten att tjäna regelbundna pengar på sitt artisteri, utan hon kommer även på ett smart sätt att locka hennes fans att köpa den nya singeln i fysisk form i en skivbutik. Huruvida det lyckas återstår att se, men det är tveklöst ett nytt och logiskt sätt att ge ett visst mervärde på den köpta betalade produkten.

I en tid när allt fler människor inte ser en fysisk CD-skiva som ett mervärde, utan snarare en belastning, och inte känner för att betala extra för att själv behöva rippa skivan till iPoden, är det fler artister av det här slaget vi behöver. Kvinnor som Anneke, och män Som Trent Reznor, de klagar och gnäller inte på farbror Staten att stifta läskiga lagar. De stämmer inte de enda personer som de kan lita på fortsätter att ge dem pengar, utan skapar fler och större anledningar för folk annat än fans att köpa deras produkter.

Upphovsmän och artister är inte speciella, hur gärna de än vill få oss att tro det. De ingår i en industri som tillverkar och distribuerar produkter. Precis som alla andra industrier måste de själva se till att det finns en efterfrågan, för finns det ingen sådan så kommer ingen köpa något avsett vilka hemska lagar deras skivbolags lobbyister lyckas tjata sig till.

Den Fula Gank-ungen

När man säger (eller tja, skriver, som i det här fallet) DRM tänker man oftast direkt på musik. Galna och helt uppenbart moraliskt förkastliga system som hindrar dig från att spela upp en CD i bilen, eller som installerar rootkits på din Windows-burk. Trots att du betalat för produkten istället för att ladda ner den illegalt så måste du stå ut med dessa problem. Förresten, stryk “trots”. På grund av. Industrin har satt i system att jävlas så mycket de kan med de kunder som fortfarande betalar dem pengar, samtidigt som de tar de där pengarna och bränner allt på advokater och domstolsmål. Det är fullständigt bakvänt, men så vanligt att vi nästan börjat acceptera det. Industrin fortsätter tjata och gnälla om de elaka piraterna och hur synd det är om dem när de nu måste arbeta för att förtjäna sina pengar, tills vi börjar tro på det och faktiskt tycka synd om dem. Det har gått så långt att parasiten lyckats övertyga djuret vars blod den suger, att den skulle må sämre utan blodsugaren hängandes på ryggen.

Nå väl, vi kan konstatera att musik-industrin stulit rampljuset från nästan hela resten av kultur-industrin. Spel, till exempel. Ars Technica intervjuar Brad Wardell, VD för spelstudion Stardock, som berättar att han fullständigt skiter i både piraterna och deras illegala kopiering av Stardocks spel.

Don’t let people who aren’t your audience control the titles you make, and ignore piracy. This is much like Trent Reznor’s strategy, although the execution is different. Instead of worrying about pirates, just leave the content out in the open. The market Reznor plays to will still buy the music; he’s simply stopped worrying about the pirates. He came to the same conclusion: they weren’t customers, they might never be customers, so spending money to try to stop them serves no purpose.

Just det där argumentet har dykt upp här och var i flera år, men aldrig riktigt tagits på allvar. Jag misstänker att det har lite med mentaliteten kring just musik att göra, till skillnad från spel. Spela är något bara ungar gör, oftast på gränsen till missbruk eller som träning inför någon skolmassaker, medan alla människor lyssnar på musik. Försök bara att påstå att du absolut inte tycker om musik, och studera de reaktioner du får till svar. Jag tror ändå det ligger något i tanken att de som laddar ner en digital produkt illegalt i flera fall inte skulle köpt den lagligt oavsett omständigheterna, varför det är sinnessjukt att räkna varje enskild pirat som en förlorad kund.

Wardell fortsätter med att citera försäljningsstatistik i förhållande till kvalitet, och det är alldeles tydligt att ett spel som faktiskt är genuint bra säljer bättre än spel som är mediokra, eller rent av dåliga. Precis som det ska vara, alltså. Det känns fel att behöva reagera över att något stämmer, istället för motsatsen.

Nu är det ju så att det här är min personliga blogg, så vad är då min personliga åsikt om kopieringsskydd på spel?
För det första har jag praktiskt taget slutat spela på PC, det är Xbox360 eller Nintendo Wii som gäller just nu. Båda konsolerna är dessutom ochippade, så jag har inte mycket annat val än att köpa spelen lagligt, även om det inte hindrar mig från att bojkotta “lägga på 20% på priset och låtsas att det regnar”-kedjorna som Game och EB Games. Av de spel jag spelat på datorn är det med World of Warcraft eller Half-life 2 med uppföljare. WoW hanterar pirat-problemet väldigt enkelt, då man måste köpa ett ex för att få den kod du behöver för att skapa ett konto. Ingen kod, inget konto, inget spela. Half-Life 2 genom Steam kräver att du aktiverar spelet innan du får tillgång till det, även om det inte är 100% pirat-säkert då de tillåter en att spela offline efter aktivering. Genom att fejka aktiveringen kan du lura Steam att tro att du kör i offline-läge. Trots detta är det lättare och mindre riskabelt att bara köpa spelet genom Steam, och förhållandevis billigt jämfört med att köpa andra spel i butik.

Som Brad Wardell påpekar skadar inte DRM-skydd och CD-kontroller några andra än de som lagligt köpt produkterna och bidragit finansiellt till skaparnas ekonomiska välmående. Istället för att tacka sina kunder skiter man på dem, för att sen glorifiera piraterna genom att ägna dem all uppmärksamhet man kan.

Det är skillnad på pirater och pirater, och lika mycket som den typ av pirater jag anser mig tillhöra vill ha den respekt vi förtjänar, önskade man ibland att industrin hade lika mycket vett som Stardock att skita i oss och koncentrera sig på sitt jobb istället. Att jaga pirater gör ingen skiva, ingen film och inget spel bättre, men att sätta sig ner och tänka efter gör garanterat det.