F för Frihet

En film som alla svenskar borde se är V For Vendetta, för den är så relevant nu som den någonsin har varit, och kommer vara, i dessa dagar. Den visar både på hur saker och ting har blivit, men även hur saker och ting skulle kunna bli. Paralleller som konspirations-teorierna angående Eflte September-attentatet i New York och sanningen bakom St. Mary’s och Three Waters-dåden i filmen är smått obehagliga, och tror vi verkligen inte att Londonborna snart kommer se omärkta skåpbilar åka förbi utanför fönstret, bilar fyllda med avlyssningsutrustning som enbart kompletterar alla de övervakningskamerorna som sitter uppsatta runt hela staden? Sverige då? När regeringen redan gjort klart att den vill veta allt vi tycker, tänker, säger och menar på Internet, hur lång tid tar det innan regeringen inte orkar vänta på att vi kopplar upp oss först? Hur långt är steget från fax-, telefon-, Internetövervakning till att staten lyssnar på oss även i våra hem? Åter till ämnet: hur skulle denna film någonsin kunna jämföras med vad som händer här?

Jag tänker berätta hur.

Föreställ dig V, klädd helt i svart och med masken framför ansiktet. Föreställ dig V lite plufsigare, lite sämre hållning. Föreställ dig V med en ljusare, inte i närheten lika dramatisk men minst lika angelägen röst. Ta sedan av masken, och skåda det inte jättesexiga ansiktet tillhörande allas vår egen Rick Falkvinge! Nej, Falkvinge är ingen terrorist eller revolutionär, men han är den enda som verkligen driver på revolutionen och manar på folket att sluta upp inte bakom honom, utan framför honom. Hur duktig Rick är på att svinga och kasta knivar vill jag helst inte veta (inte leka med knivarna, Rick!), men det är heller inte med våld vi kommer göra någon skillnad här i Sverige. Svenskar är duktiga på att tala och debattera, även om vi ibland gör det lite tyst, lite försiktigt, som för att inte råka förarga någon…
Poängen jag vill framföra är att vad vi har här i Sverige nu, är ett folk som börjar sluta upp bakom ett ideal, en idé. Demonstrationerna utanför riksdagen förra veckan bevisar detta, visar tydligt hur folket börjar få upp ögonen tack vare bloggosfärens ettriga kapande av uppmärksamheten från massmedias giriga händer. Falkvinge är en stor del i detta, men det är fortfarande folkets gemensamma förtjänst, genom bloggar och diskussioner, att det här händer här och nu.

Jag vet inte vem som skulle spela Evey, och kanske behövs hon inte då hon i filmen bara är förkroppsligandet av detta ideal, denna idé om hur folket tar tillbaka makten, men jag vet vilka resten av karaktärerna är.
Fredrik Reinfeldt behöver bara banta några kilo, lägga på ett tjugotal år på utseendet och odla lite mustasch så är han High Chancellor Adam Suttler personifierad. Kanske hetta på temperamentet en smula också, även om jag inte tvekar att tro att även han höjt rösten en smula på grund av bloggupproret de senaste veckorna.
Sten Tolgfors kan få spela Creedy. Lyder Reinfeldts minska vink, men ser hela tiden till sitt eget bästa och tvekar inte att göra vad han själv anser bäst, om det skulle falla så att det även gynnar hans eget välmående.

Marschen på riksdagen den 16:e September i år kommer synas och höras, märk mina ord, men ingalunda lever jag under vanföreställningen att det kommer bli så mäktigt som i filmen. För film är inte verklighet, och även om slutet i filmen är lyckligt (tja, ganska lyckligt i alla fall) så är det sällan så i verkligheten. OM vi lyckas störta regeringen och ta tillbaka makten, vad väntar då? Förmodligen fler makthungriga politiker som ser till att verka stå på folkets sida medan de är i minoritet, för att se utnyttja sitt överläge när de väl hamnar i majoritet (sossar, vänsterpartister och miljöpartister, jag tittar på er). Skit i det, vi kommer aldrig ha okorrupta och ärliga politiker i maktposition, men vi kan se till att även medan de konspirerar och smider sina politiska planer så vet de att folket tittar, lyssnar, märker allt som försiggår. Regeringen lyder under folket, det är dess funktion och dess syfte. När folket talar, är det regeringens uppgift att lyssna, och väljer den ändå att göra annorlunda får den ensam ta konsekvenserna för det.

Filmens magiska värld är trevlig för vi vet alltid hur det slutar. Vi kan alltid spola tillbaka och se varför saker hände, spola fram och se vad som kommer ske. I filmerna är alla karaktärer tydligt utmålade och man vet oftast redan från början vem som kommer förråda vem. Verkligheten är tyvärr inte lika enkel, om vi inte jobbar hårt för att göra den enkel. Vi har alla vårt ansvar, och även om vi svenskar säkert hellre skulle sitta och titta på riksdags-marschen framför TVn (seriöst, fattar du hur svårt det blir att komma ut från parkeringsplatsen efter marschen?!) så måste vi ibland ut och röra på oss, slänga Jantelagen i backen och ta oss i kragen. Demokratin är ett statsskick, men namnet är missvisande då den inte på något sätt upprätthålls av staten, utan av folket. Om vi inte röstar går demokratin i stöpet. Om vi inte visar vårt missnöje när staten inte längre representerar vår vilja, då är det vi som spikar i vår egen kista.

Den 16:e September kommer vi ses utanför riksdagen, men nej, jag kommer inte ha på mig någon slängkappa eller Rick-mask. Jag kommer vara där i egenskap av den demokratiska medborgare jag är, och tillsammans med alla er andra uttrycka mitt missnöje över hur illa regeringen tagit hand om vårt land.

I övriga roller bl.a.:

Statister bl.a.:

En ko funderar…

Jag sitter lugn framför skärmen, framför tangentbordet. Jag skriver sansat. Jag andas normalt, men under ytan bubblar ett raseri som bara sväller och växer för varje timme. Det är timmar det handlar om, bara timmar efter debatten igår kommer det nyputsade och blankskinande FRA-förslag som ska ersätta det som skjöts ned igår. Några timmar är allt som krävs för att alla de som i riksdagens plenisal ställt sig upp och ropat “NEJ!” nu fromt talar om “förstärkt integritetsskydd” och “skyddsinstanser”. Motståndet ekar tomt mellan stolarna, ett motstånd som av allt att döma var ett skådespeleri redan från början. Det var den socialdemokratiskt ledda regeringen som la fram förslaget i dess första inkarkation. Oppositionen har alltså allt intresse av att fortfarande se förslaget skrivas till lag, trots dess till synes stora ansträngningar att stoppa den.

Här hemma sitter jag framför datorn, idag som igår. Skulle velat vara utanför riksdagen, men är tvungen att jobba. Till skillnad från politiker som kan kvitta ut sig har jag inte ens någon ersättare. Till skillnad från politiker som kan stanna hemma för att det regnar måste jag göra mitt jobb, eller förlora det. Å andra sidan, till skillnad från politiker kan jag komma med egna förslag och idéer utan att bli mobbad, utfryst och lovad att aldrig mer ha en karriär inom svensk politik.

Det senaste året har varit ett händelserikt år, tyvärr inte så ofta i positiv bemärkelse. Vi har sett en korrupt polis få fortsätta sitt jobb som om ingenting hänt, och sveriges justitieminister försvara honom. Vi har läst om hur FRA, inte bara en utan flera gånger, avlyssnat svenska medborgare – och kommit undan med det. Förlåt, det där sista stämmer faktiskt inte, de blev ju faktiskt till och med belönade för sitt fina arbete. FRA ska inte bestraffas för att ha missbrukat det ansvar de haft tidigare, de ska ges utökat ansvar och som mest godtyckliga “regleringar” för hur ansvaret får utnyttjas. “Regleringar” var förresten ett populärt ord i riksdagsdebatten igår. Visst tycker man att “regleringar” borde betyda något i stil med “begränsningar”, “inskränkningar”? Icke. I politikens värld betyder “regleringar” att FRA måste förstöra information den samlat in, såvida den inte vill spara den. “Regleringar” betyder att FRA inte får spana på enskilda personer, såvida de inte tycker de borde få göra det. “Regleringar” som säger att trafik i teorin inte får avlyssnas om den bara tar omvägar runt landets gräns, men som i praktiken betyder att trafiken redan är avlyssnad när beslutet tas och att det ändå inte spelar någon roll då det inte ens går att säga vart trafiken tänker ta vägen.

Reinfeldt visade sin makthunger på bästa sändningstid. Riksdagspartierna visar alltför tydligt hur ense de egentligen är om förslaget, oavsett vad de vill låta påskina för oss bönder. Federley… Jag vill nog inte ens gå in på Fredrick Federley, allt jag vill säga har redan sagts på hans egen blog.

Det är en mörk dag, på många sätt och under alla omständigheter. Om Reinfeldt och hans lustiga lakejer har rätt så står vi inför ett terrorhot så totalt, så överväldigande att vi inte har en chans att skydda oss hur mycket avlyssning in än inför. Om de har fel står vi inför valet att tolerera en statsmakt som betraktar det egna folket som nötkreatur, eller att med våld störta makten.

Sen igår, och egentligen sen flera veckor innan dess, har jag gått omkring med ett växande förakt mot staten och allt den står för. Folk har i flera år anmärkt att USA blivit mindre och mindre demokratiskt, då Bush lägger sitt veto och fuskar och fejkar för att få sin vilja igenom. Vad har hänt med sverige under tiden? Det lilla trevliga, svensson-normala och mellanmjölksdrickande land vi alla lever i. Har vi verkligen inte förändrats något? Om vi såg Sverige och USA idag, utan att ha träffat dem förr, skulle vi inte anmärka hur de skulle kunna vara syskon? Hur lika näsor och ögon de har? Och titta, båda har den där lilla gropen i kinden också!

Det här är ingen bloggning, så jag länkar inte till någon. Det är svårt att surfa på nätet just nu utan att stöta på oräkneliga artiklar som alla säger samma sak ändå. Det här är vad en svensk medborgare tänker och tycker om sitt land.

Den här medborgaren tänker nämligen inte sitta tyst.

Svar från riksdagen

Precis som Rosetta Sten och Opassande (och många fler) skickade jag ett e-mail till alla sveriges riksdagsledamöter där jag önskade veta hur man tänkte rösta om FRA-förslaget om mindre än två veckor. Precis som väntat så tänker alla i alliansen rösta ja, och alla i oppositionen rösta nej. Skillnaden består i hur de berättar det här för mig.

Av de tio svar jag fått är sex negativa och fyra positiva till förslaget. Nedan följer en lista (likt Rosetta Stens egna lista) över ledamöternas åsikter:

  1. Helena Leander (mp) tänker rösta emot. Kort och koncist svar.
  2. Ergon Frid (v) “delar [min] uppfattning” och röstar nej.
  3. Louise Malmström (s) skriver jätte-jättemycket, men ger inget svar alls. Dock låter det som ännu ett nej.
  4. Max Andersson (mp) röstar helt enkelt nej.
  5. Susanne Eberstein (s) talar för hela partiet när hon meddelar att det enhälligt kommer rösta nej.
  6. Billy Gustafsson (s) röstar nej.
  7. Staffan Danielsson (c) är stolt över sig själv tagit det “svåra” beslutet att rösta ja. Enligt honom är integriteten skyddad liiite mer än den skulle varit utan honom, så att den avskaffas helt gör inte längre lika mycket.
  8. Gunnar Andrén (fp) börjar med att fråga mig om jag är medveten om att Gmail “registrerar” mina mail när jag använder deras mail-tjänst. Jag kontrar med att Gmail är frivilligt att använda och att de, till skillnad från FRA, lovar att inte läsa några mail alls. Vi hamnar sedan i en lång diskussion om förslaget, som han tyvärr avbryter pga. tidsbrist just när det börjar bli som mest intressant. Gunnar ska ha stor respekt för att han vågar ta diskussionen alls, till skillnad från…
  9. Walburga Habsburg Douglas (m), som skickar ett rent stencilerat mail med samma gamla trötta argument och omskrivningar. Inte ett ord om Ricks avslöjande, eller om hur FRA rent tekniskt tänker lösa problemet med svensk trafik som ändå hamnar utanför gränsen på vägen till sitt mål, precis som…
  10. Tina Acketoft (fp), som börjar med en personlig hälsning, men sen klipper och klistrar in samma text som Walburga precis skickat. Hon påpekar även att hon “som ledamot både har koll på frågan som sådan, och också vad vissa medborgare tycker“, samt även att hon “inte för vana att rösta vare sig efter någon partipiska, eller efter en uppmaning från någon medborgare eller särskild intressegrupp som anser sig ge uttryck för vad ‘alla’ tycker“. Ändå röstar hon ja till förslaget.
  11. Eva-Lena Jansson (s) låter hälsa att hon röstar nej, och skickar även med en länk till den interpellation hon ställde till Beatrice Ask redan våren 2007. Plus i kanten för att hon tar sig tid att svara på självaste nationaldagen!
  12. Emma Henriksson (kd) tackar för mina synpunkter. Jaha? Inget om hur hon tänker rösta, ingen kommentar om det jag skrev, inget svar på några av mina frågot. Emma får bli grå, helt enkelt.
  13. Betty Malmberg (m) är också grå. Hon tackar för min “synpunkt.”
  14. Jan Ericson (m) tänker rösta ja. Samma argument som vanligt, plus “men EUs datalagringsdirektiv är värre, så ni borde lägga er energi på att klaga på det istället *wink wink*”. Jan, om inte vår egen riksdag lyssnar på oss, tror du verkligen EU gör det då? Vi gör vad vi kan, här och nu.
  15. Kalle Larsson (v) tänker göra allt för att förslaget inte går igenom. Heja!

Den gemensamma nämnaren för de som röstar ja är att de automatiskt känner att de måste skriva åtminstone fem långa paragrafer med ursäkter och förklaringar. Ingen av dessa fyra vågar stå rakryggat och säga “jag håller helt med om förslaget, och därför röstar jag ja”, utan gömmer sig bakom partiet eller meningslösa “integritetsförbättringar” som inte gör någon som helst skillnad på det stora hela.

Hur kan dessa personer anse sig företräda folket, eller veta vad medborgarna i landet tycker? Större delen av svenska folket har ingen aning vad som pågår, tack vare medias öronbedövande tystnad. De som har hört talas om förslaget, kan inte tro att det är sant. Det är helt enkelt för otroligt för att folk ska tro att det händer här, och nu.

Jag kommer uppdatera denna post när, och om, jag får fler svar. Möjligtvis tänker jag även fråga Gunnar Andrén om jag får publicera hans svar i vår lite längre diskussion om förslaget, även om det skulle vara skoj att demonstrera hur någon på FRA missbrukar sin makt, snoopar hans mail och publicerar dem på sin blogg *host host*.

Om du själv vill skicka dina tankar och åsikter i ett mail, kan du göra det med hjälp av denna lista, som Opassande tillhandahåller. Kopiera adresserna och klistra in dem i valfri mail-klient, skicka och vänta på svar.

Uppdatering 6/6 -08:
Lade till svar från Eva-Lena Jansson.

Uppdatering 9/6 -08:
Lade till svar från Emma Henriksson.

Uppdatering 10/6 -08:
Lade till svar from Betty Malmberg

Uppdatering 13/6 -08:
Lade till svar från Jan Ericson och Kalle Larsson