Vafan är grejen med Google Reader?

Går man till DN.se idag så är förstasidesnyhet nummer två i ordningen att Google planerar att stänga ner sin RSS-tjänst, Reader. Det rankar alltså mitt emellan väpnat rån i innerstan, och att Katolska kyrkan fått en ny påve. Kontrastera detta med att ett av de två skälen Google gett till nedstängningen är sjunkande användarantal.

Innan vi går vidare kanske jag ska förklara vad Google Reader är, för de som inte vet, och varför jag tycker tjänsten är viktig. Reader är en webbtjänst, som nästan alla Googles produkter, som läser in data via RSS (Really Simple Syndication). RSS är ett simpelt format för att lista information, oftast kronologiskt. Till exempel skulle en RSS-ström för DN.se innehålla varje nyhet i den ordning de publiceras, en efter en, typiskt med en snutt utav innehållet och en länk till sidan. Ibland innehåller den kanske hela artikeln. Reader funkar då som så att den samlar flera sådana här RSS-strömmar, och följer dessa i bakgrunden, dygnet runt. Allt som publiceras i strömmarna sparas, och användaren kan när som helst logga in och se en lista över nyheter, artiklar, länkar, bilder eller vad som helst som dessa strömmar innehåller.

Jag använder alltså Reader ungefär som mitt fönster till hela internet. Allt som inte är statiska webbsidor, utan sidor med innehåll som ständigt förändras och uppdateras, tar jag in via Reader. På så vis spelar det ingen roll när jag har tid att läsa nyheterna, utan jag kan stega igenom dem en efter en när jag känner för det. Jag får en lista med alla bilder som mina vänner och bekanta laddat upp på Flickr, i kronologisk ordning, och kan titta på dem allihop i följd. Varje gång något av mina favoritband går ut med ett datum för en konsert, då står det och väntar på mig när jag loggar in i Reader, och jag behöver aldrig missa ett tillfälle att gå och lyssna på dem.

Ni förstår då kanske att jag är en smula upprörd att Google väljer att helt kallt lägga ner en sådan tjänst. Att dessutom hänvisa till “det är ändå ingen som använder det” är ett slag i ansiktet, då det är väldigt många som använder det (vilka andra tjänsters nedläggning hamnade senast mitt på DN.se?), och de som gör det är i många fall väldigt beroende av just den sortens tillgänglighet.

Problemet med RSS redan från grunden är dock att det just bara är innehållet som följer med, ingenting annat. Det finns väldigt begränsade möjligheter att visa reklam, eller försöka leda användarna vidare in på sidorna de hämtar datat ifrån. Folk läser det de är intresserade av, och ingenting mer. Jämför detta med nya älsklingsbarnet “sociala medier”, där användarna bombarderas av tonvis med information de inte efterfrågat, och kanske inte är det minsta intresserade av, samt en stor mängd reklam (mer eller mindre direktriktad) och annonser. Vilket tror du Google och dess kunder (hint: om du trodde du var deras kund så kunde du inte ha mer fel. Det är företagen som köper reklamplatser som är Googles kunder. Vi, användarna, är produkterna Google säljer) är mest intresserade av? Varför tror du Google lanserade Google+?

Kriget mellan marknadsekonomin och det fria Internet har pågått länge, och slagen är så små och oblodiga att det sällan är någon som märker av det överhuvudtaget. Men där Facebook steg-för-litet-steg introducerat en vinstdrivande reklamförsäljning på sin sida, så skär Google hej-vilt i sin egen kropp i ett försök att banta ner sig, fort. Allt som inte är tjänster som styrs hårt uppifrån, och vars innehåll kan kontrolleras av Google själva, ska bort. Mail, dokument och Youtube är ställen där Google antingen kan pressa ut massor av reklam eller ta in massor av information om dig, som de sedan kan sälja till reklambolagen, och som därmed hjälper till att tjäna pengar. Reader, där användarna helt och hållet själva bestämmer vad de vill se och hur, och där inget innehåll faktiskt genereras, tas bort och läggs ner trots att användarna är högst intresserade av att fortsätta använda tjänsten.

Nu har vi, användarna, alltså fått drygt tre månader på oss att hitta en annan tjänst där våra behov tillgodoses… För det är något Google inte är intresserade av, eftersom det inte går att sälja. Det är talande att det samma dag som Readers nedläggning publicerades också började spridas information om att Google rensar bort såkallade “ad blockers” från Google Play, Androids app-butik. Inte nog med att de tar bort tjänsterna där vi slipper reklamen och Googles ständiga översyn, de försöker även ta bort möjligheten att slippa reklamen i de kvarvarande tjänsterna när vi använder deras plattform.

Det är vi, användarna, som är produkten. Det är reklambolagen som är Googles kunder. Det är tragiskt att inte fler vet om detta, och fortsätter använda Googles gratis-tjänster i tron att det är ett altruistiskt storbolag som bara vill mänsklighetens bästa. Vi betalar för Googles tjänster varje gång vi använder dem, genom att utsätta oss för reklamplatserna de säljer ut och genom att bidra med data om oss själva, vad vi äter, vilka TV-program vi tittar på, vart vi står politiskt och vilka produkter vi är mest benägna att konsumera.

Det här är inte jag som bara är mitt vanliga, cyniska jag. Jag menar inte att det här är världens undergång, inte ens att det nödvändigtvis är något negativt överlag. Vad jag menar är att det är såhär vår värld fungerar idag, och vi måste börja bli mer medvetna om det. Det är inte bara reklam i formen av annonser på stan, eller reklamfilmer på TVn, som gör oss till de värdefulla produkterna för företagen, det är nästan allt vi gör. Varje mobilsamtal vi ringer, varje SL-resa vi gör, varje “like” på Facebook, varje sekund av Youtube-klipp vi ser och varje poäng på våra Ica-kort.

Det är du som säljs, så var åtminstone med och bestäm ditt eget pris.

Svar till Mikael Wendt (och God Jul!)

Mikael Wendt, en folkpartist och grundskolerektor som jag debatterat ymnigt med de senaste månaderna, skriver om den välkända lag som vinner laga kraft den 1a Januari nästa år. Diskussionerna har varit många – och långa – och jag skriver vad jag hoppas är mitt slutgiltiga svar i frågan. Jag orkar helt enkelt inte tjata om samma saker längre, när det är uppenbart att ingen lyssnar. Så, mitt svar till Mikael Wendt och alla andra som tycker FRA-lagen är en bra idé:

Ok, jag tänker inte överdriva något här, det har varit tillräckligt med sådant de senaste månaderna. Ärligt talat är jag lite trött på motståndarsidan också, som målar upp de absolut värsta skräckscenariona och ignorerar gråzonerna för att förmeda sin poäng.

Problemet är detta:
De där skräckscenariona jag nämnde, de riskerar fortfarande att bli verklighet. Jag inser mycket väl att FRA inte kommer sitta och medvetet avlyssna icke misstänka svenskar bara för att se vad de har att säga. Det allvarliga är att politiker som du, ser det som att det är fritt fram att ge FRA ens möjligheten att kunna göra det. Ja, FRA ska lyssna efter terrorister, organiserad brottslighet, ekobrott och smuggling, och det är allt hedervärt och bra. Vi måste absolut anstränga oss mer för att komma tillrätta med grov brottslighet av alla dess slag. Det vi inte ska göra, är offra allt det vi har ansvar att skydda, för att kunna skydda det.

FRA kommer avlyssna hela svenska folkets digitala kommunikation. Vad de gör med den är närmast irrelevant, det viktiga är att FRA kommer avlyssna hela jävla landet efter nyår! Det finns faktiskt inget bättre sätt att uttrycka saken. Ändamålet är hedervärt, och majoriteten av de FRA-anställda som kommer jobba med detta är säkert också de hederliga, men faktum kvarstår: FRA kommer avlyssna var och varenda svensk som, omedvetet, skickar data till utlandet när de googlar på vilket gödsel som innehåller mest nitrat.

Jag förstår dig, Mikael, och alla de som tycker FRA-lagen är bra. Jag tycker också lagens ändamål är jättebra. Anledningen till att jag fortfarande är emot lagen är för att jag är mer tekniskt insatt än de flesta, och för att jag anser att vi inte kan skydda integriteten genom att offra den.

Så, om vi kan stoppa någon från att smuggla människor, finansiera terrorism eller fuska med pengar så är det jättebra. Applåder och grattis. Jag önskar bara att vi inte gjorde det på bekostnad av varje svensk medborgares garanterade, absoluta och teknikneutrala rätt till brevhemlighet. Ja, du hörde rätt. Brevhemlighet ska gälla oavsett vem som är brevbäraren, Posten eller din ISP, och staten ska inte ha rätt att avlyssna, läsa, scanna eller på något annat sätt behandla innehållet i dina brev utan att du är uttryckligen misstänkt för något av de brott FRA-lagen är tänkt att förhindra. Det är teknikneutralitet

Jag skäms över att ha politiker i mitt land som inte tror på denna form av teknikneutralitet, och många andra skäms med mig. Piratpartiet är inte det bästa valet, inte på långa vägar, men det är det enda valet för de som tycker detta är viktigare än om man får några kronor mer eller mindre av a-kassan ifall man förlorar jobbet.

Med detta önskar jag alla en mycket god jul, eftersom jag tvivlar på att jag kommer hinna skriva något mer här innan morgondagen. Hoppas ni har det varmt och mysigt inomhus, medan det är kallt och snöigt utomhus, och att alla njuter av den sista veckan av teknikneutral brevhemlighet i Sverige.

Merry Christmas!

Hjälp mig att förstå

En sak som jag inte förstår, och som jag heller inte förrän nu förstått att jag faktiskt inte förstår, är sambandet mellan fildelning och skivförsäljning. Eller, närmare bestämt, varför minskad fildelning automatiskt betyder ökad försäljning. Jag är ett livs levande exempel på att IPRED-lagen inte kommer ge en enda extra krona i kassan om den går igenom i Februari, vare sig på ökad konsumtion eller genom stämningar. Jag förstår helt enkelt inte varför man antar att de som inte längre vågar fildela kommer börja storkonsumera plastskivor igen.

Fysiska medier är döda. De ligger ruttnade på gatan, stinkandes och svullna, för att ingen vill ha dem. Varför ska jag täcka 10 kvadratmeter vägg med billy-hyllor fyllda med stora plastfodral – som till 80% bara innehåller luft – när jag kan köpa en enda hårddisk som rymmer precis samma mängd kultur? Visst är det många idag som satsar digitalt, men det är samtidigt naivt att tro att skivbolagens enda syfte inte är att fortsätta sälja plastskivor.

Det är sant att unga idag är uppväxta med fildelning som något helt naturligt. Vi omges varje dag av iPods, laptops och USB-minnen, men det är en sällsynt sak att se någon jogga förbi med en bärbar CD-spelare, eller för den delen en kassett-spelare. I en mobil värld är det viktigt att inte tyngas ner av filerna man bär med sig, utöver all den elektronik vi redan har i fickor och väskor. Det är även sant att unga idag är uppväxta med att fildela även illegalt. Det knasiga uppstår när lobbyister och politiker börjar påstå att om vi inför en lag som gör det olagligt att ladda ner filer digitalt, så kommer folk söka sig ut på gatorna igen, kisandes med blodspruckna ögon i det starka dagsljuset, och leta upp närmsta skivaffär för att kunna spendera 10ggr så mycket pengar på hälften så värdefulla produkter. Varför ska vi lagstifta en regression från dynamiska, lätthanterade datafiler till platskrävande, ömtåliga och DRM-skitiga plastskivor? Jag förstår det inte!

Slutligen, för de som tror att fildelning är kulturens sista spik i kistan – fildelning är kultur! Det är vår kultur och framtidens kultur. Det är helt bisarrt att motsätta sig den kulturellt sett mest fantastiska utveckling vi varit med om under hela människans existens. Vi har gått från gemensamt sjungande vid lägerelden till att hela världen kan vara med och sjunga på en gång! Det finns ingen gräns för hur mycket Internet och fildelning kan gynna hela världens kultur, om bara politikerna och bolagen kunde öppna ögonen och se förbi sina kvartalsrapporter.

Att skapa konst och kultur är ingen rättighet, det är ett privilegium, och något vi ska värna om så länge vi lever och finns.

Terroristspaning i praktiken

Bara de utan rent mjöl i påsen, har något att dölja

Ja, så kan det låta, om man vill skrämma folk till att tycka en sak, när de egentligen, av integritetsskäl, skulle ha tyckt något annat. Svenska folket ska inte ha något emot att bli övervakade, avlyssnade, inspelade och registrerade, för om de har det, ja då har de bevisligen annat än bara mjöl i sina påsar.

FRA vill avlyssna all internettrafik som går utanför landets gränser. “Lugnt”, kan man tycka. “Jag surfar ju ändå bara på lagliga sidor på svenska.”

Bilden nedan visar vägen internettrafiken tar när jag läser min mail på gmail.com. I och för sig en amerikansk tjänst, men med svenskt gränssnitt som många i Sverige använder dagligen. Ett bra exempel på en “oskyldig” sajt som ändå kommer avlyssnas utan undantag.

Trace Route Locator

Trafiken börjar sin färd i oskyldiga, lilla Sverige. Ett snabbt hopp utanför norden till Moskva, sen tillbaka till Norge. Visst, utanför landets gränser, men Norge är ju snälla och Sovjet föll ju för länge sen. Kanada då? Mounties och slädhundar, inga terrorister där inte. Ryssland igen.. Hmm, värst vad de är intresserade av mina mail? Slutligen kommer så trafiken fram till USA, där Googles Gmail-servrar står och hanterar alla mail. Mail jag skrivit på svenska, på en hemsida som också är på svenska, till andra svenskar…

Du kan aldrig veta vad för smuts din mjölpåse plockar upp på vägen när du skickar ut den på nätet! Det finns inget sätt att garantera att du, i FRAs ögon, är och förblir en oskyldig svensk!

Det spelar ingen roll om du är rädd för terrorister eller inte, för det som är på väg att ske har möjlighet att överträffa även terroristattacker i allvarlighet.