Min röst i mängden

När man röstar i ett demokratiskt val så är ett av kriterierna att du aldrig behöver avslöja vem du röstat på. Det anses ingå i de demokratiska grundvalarna att du har rätt att ha dina åsikter, och dina tankar, helt för dig själv. Ingen har tillåtelse att smygtitta, tjuvlyssna, eller på annat sätt ta reda på något om dig som du inte själv vill avslöja. Det kallas bl.a. personlig integritet. Det är därför du går in bakom ett skynke och lägger i din röstsedel, precis som jag gjorde när jag röstade igår. Trots att jag själv väljer att göra mina sympatier ganska så synliga i och med min blogg, så tar jag min röstsedel och mitt kuvert, går in bakom skynket där vad jag gör inte syns, och lägger min medborgerliga röst i ett demokratiskt val.

Fundera på det där en stund. Varför kryssar jag inte bara Engströms lilla ruta på Piratpartiets röstsedel direkt, och lämnar sedeln och kuvertet till röstmottagaren att själv försluta? Hon hade trots allt den där lilla fuktmojängen, jag var tvungen att slicka kuvertet med tungan. Jag går bakom skynket och röstar för att jag kan, för att jag får. Jag lever i ett land där min personliga integritet fortfarande betyder något, och jag tar varje chans jag får att utnyttja den rättigheten. Det är det Piratpartiet kämpar för, egentligen: rätten att få gå bakom ett skynke och lägga sin röst, om man så vill.

Sveriges politiker verkar idag mer intresserade av politiken i sig, än att faktiskt förändra och förbättra samhället vi alla lever i. Piratpartiet består, än så länge, av just de medborgare vars samhälle inte nämnvärt förbättrats tack vare de sittande politikerna. Faktum är att vi sett vårt samhälle försämras, lagförslag för lagförslag. Visst, Piratpartiet kommer förmodligen också att bli “en av dem” någon gång i framtiden, men tills dess är det fortfarande vi, bara vi. Det viktiga är inte namnet vi röstar på utan vad namnet står för, och just nu står Piratpartiet för seriösa försök till positiv förändring av den nedåtgående trenden av allmän övervakning och erodering våra rättigheter.

Just nu, i det här valet, är det Piratpartiet som står för något konkret. De andra partierna sätter upp skyltar i rondeller med texten “Ja till EU” eller “Vi vill ha ett Europa som värnar freden”, som om det säger något överhuvudtaget. Valet handlar inte om vårt medlemskap i EU, och ingen har gått till val på budskapet “Krig! Krig! Krig!” Nej, just i det här valet är Piratpartiet det enda parti som verkligen tycker att rätten att få gå bakom ett grönt skynke och lägga sin röstsedel i sitt kuvert är en rätt som är värd att behålla, och som aldrig någonsin får kompromissas bort. Tänk på det när du går och röstar i EU-valet. Kom ihåg det när du plockar din röstsedel ur stället och får ditt kuvert av röstmottagaren. Fundera på vad det är du gör efter det.

F för Frihet

En film som alla svenskar borde se är V For Vendetta, för den är så relevant nu som den någonsin har varit, och kommer vara, i dessa dagar. Den visar både på hur saker och ting har blivit, men även hur saker och ting skulle kunna bli. Paralleller som konspirations-teorierna angående Eflte September-attentatet i New York och sanningen bakom St. Mary’s och Three Waters-dåden i filmen är smått obehagliga, och tror vi verkligen inte att Londonborna snart kommer se omärkta skåpbilar åka förbi utanför fönstret, bilar fyllda med avlyssningsutrustning som enbart kompletterar alla de övervakningskamerorna som sitter uppsatta runt hela staden? Sverige då? När regeringen redan gjort klart att den vill veta allt vi tycker, tänker, säger och menar på Internet, hur lång tid tar det innan regeringen inte orkar vänta på att vi kopplar upp oss först? Hur långt är steget från fax-, telefon-, Internetövervakning till att staten lyssnar på oss även i våra hem? Åter till ämnet: hur skulle denna film någonsin kunna jämföras med vad som händer här?

Jag tänker berätta hur.

Föreställ dig V, klädd helt i svart och med masken framför ansiktet. Föreställ dig V lite plufsigare, lite sämre hållning. Föreställ dig V med en ljusare, inte i närheten lika dramatisk men minst lika angelägen röst. Ta sedan av masken, och skåda det inte jättesexiga ansiktet tillhörande allas vår egen Rick Falkvinge! Nej, Falkvinge är ingen terrorist eller revolutionär, men han är den enda som verkligen driver på revolutionen och manar på folket att sluta upp inte bakom honom, utan framför honom. Hur duktig Rick är på att svinga och kasta knivar vill jag helst inte veta (inte leka med knivarna, Rick!), men det är heller inte med våld vi kommer göra någon skillnad här i Sverige. Svenskar är duktiga på att tala och debattera, även om vi ibland gör det lite tyst, lite försiktigt, som för att inte råka förarga någon…
Poängen jag vill framföra är att vad vi har här i Sverige nu, är ett folk som börjar sluta upp bakom ett ideal, en idé. Demonstrationerna utanför riksdagen förra veckan bevisar detta, visar tydligt hur folket börjar få upp ögonen tack vare bloggosfärens ettriga kapande av uppmärksamheten från massmedias giriga händer. Falkvinge är en stor del i detta, men det är fortfarande folkets gemensamma förtjänst, genom bloggar och diskussioner, att det här händer här och nu.

Jag vet inte vem som skulle spela Evey, och kanske behövs hon inte då hon i filmen bara är förkroppsligandet av detta ideal, denna idé om hur folket tar tillbaka makten, men jag vet vilka resten av karaktärerna är.
Fredrik Reinfeldt behöver bara banta några kilo, lägga på ett tjugotal år på utseendet och odla lite mustasch så är han High Chancellor Adam Suttler personifierad. Kanske hetta på temperamentet en smula också, även om jag inte tvekar att tro att även han höjt rösten en smula på grund av bloggupproret de senaste veckorna.
Sten Tolgfors kan få spela Creedy. Lyder Reinfeldts minska vink, men ser hela tiden till sitt eget bästa och tvekar inte att göra vad han själv anser bäst, om det skulle falla så att det även gynnar hans eget välmående.

Marschen på riksdagen den 16:e September i år kommer synas och höras, märk mina ord, men ingalunda lever jag under vanföreställningen att det kommer bli så mäktigt som i filmen. För film är inte verklighet, och även om slutet i filmen är lyckligt (tja, ganska lyckligt i alla fall) så är det sällan så i verkligheten. OM vi lyckas störta regeringen och ta tillbaka makten, vad väntar då? Förmodligen fler makthungriga politiker som ser till att verka stå på folkets sida medan de är i minoritet, för att se utnyttja sitt överläge när de väl hamnar i majoritet (sossar, vänsterpartister och miljöpartister, jag tittar på er). Skit i det, vi kommer aldrig ha okorrupta och ärliga politiker i maktposition, men vi kan se till att även medan de konspirerar och smider sina politiska planer så vet de att folket tittar, lyssnar, märker allt som försiggår. Regeringen lyder under folket, det är dess funktion och dess syfte. När folket talar, är det regeringens uppgift att lyssna, och väljer den ändå att göra annorlunda får den ensam ta konsekvenserna för det.

Filmens magiska värld är trevlig för vi vet alltid hur det slutar. Vi kan alltid spola tillbaka och se varför saker hände, spola fram och se vad som kommer ske. I filmerna är alla karaktärer tydligt utmålade och man vet oftast redan från början vem som kommer förråda vem. Verkligheten är tyvärr inte lika enkel, om vi inte jobbar hårt för att göra den enkel. Vi har alla vårt ansvar, och även om vi svenskar säkert hellre skulle sitta och titta på riksdags-marschen framför TVn (seriöst, fattar du hur svårt det blir att komma ut från parkeringsplatsen efter marschen?!) så måste vi ibland ut och röra på oss, slänga Jantelagen i backen och ta oss i kragen. Demokratin är ett statsskick, men namnet är missvisande då den inte på något sätt upprätthålls av staten, utan av folket. Om vi inte röstar går demokratin i stöpet. Om vi inte visar vårt missnöje när staten inte längre representerar vår vilja, då är det vi som spikar i vår egen kista.

Den 16:e September kommer vi ses utanför riksdagen, men nej, jag kommer inte ha på mig någon slängkappa eller Rick-mask. Jag kommer vara där i egenskap av den demokratiska medborgare jag är, och tillsammans med alla er andra uttrycka mitt missnöje över hur illa regeringen tagit hand om vårt land.

I övriga roller bl.a.:

Statister bl.a.: