Min röst i mängden

När man röstar i ett demokratiskt val så är ett av kriterierna att du aldrig behöver avslöja vem du röstat på. Det anses ingå i de demokratiska grundvalarna att du har rätt att ha dina åsikter, och dina tankar, helt för dig själv. Ingen har tillåtelse att smygtitta, tjuvlyssna, eller på annat sätt ta reda på något om dig som du inte själv vill avslöja. Det kallas bl.a. personlig integritet. Det är därför du går in bakom ett skynke och lägger i din röstsedel, precis som jag gjorde när jag röstade igår. Trots att jag själv väljer att göra mina sympatier ganska så synliga i och med min blogg, så tar jag min röstsedel och mitt kuvert, går in bakom skynket där vad jag gör inte syns, och lägger min medborgerliga röst i ett demokratiskt val.

Fundera på det där en stund. Varför kryssar jag inte bara Engströms lilla ruta på Piratpartiets röstsedel direkt, och lämnar sedeln och kuvertet till röstmottagaren att själv försluta? Hon hade trots allt den där lilla fuktmojängen, jag var tvungen att slicka kuvertet med tungan. Jag går bakom skynket och röstar för att jag kan, för att jag får. Jag lever i ett land där min personliga integritet fortfarande betyder något, och jag tar varje chans jag får att utnyttja den rättigheten. Det är det Piratpartiet kämpar för, egentligen: rätten att få gå bakom ett skynke och lägga sin röst, om man så vill.

Sveriges politiker verkar idag mer intresserade av politiken i sig, än att faktiskt förändra och förbättra samhället vi alla lever i. Piratpartiet består, än så länge, av just de medborgare vars samhälle inte nämnvärt förbättrats tack vare de sittande politikerna. Faktum är att vi sett vårt samhälle försämras, lagförslag för lagförslag. Visst, Piratpartiet kommer förmodligen också att bli “en av dem” någon gång i framtiden, men tills dess är det fortfarande vi, bara vi. Det viktiga är inte namnet vi röstar på utan vad namnet står för, och just nu står Piratpartiet för seriösa försök till positiv förändring av den nedåtgående trenden av allmän övervakning och erodering våra rättigheter.

Just nu, i det här valet, är det Piratpartiet som står för något konkret. De andra partierna sätter upp skyltar i rondeller med texten “Ja till EU” eller “Vi vill ha ett Europa som värnar freden”, som om det säger något överhuvudtaget. Valet handlar inte om vårt medlemskap i EU, och ingen har gått till val på budskapet “Krig! Krig! Krig!” Nej, just i det här valet är Piratpartiet det enda parti som verkligen tycker att rätten att få gå bakom ett grönt skynke och lägga sin röstsedel i sitt kuvert är en rätt som är värd att behålla, och som aldrig någonsin får kompromissas bort. Tänk på det när du går och röstar i EU-valet. Kom ihåg det när du plockar din röstsedel ur stället och får ditt kuvert av röstmottagaren. Fundera på vad det är du gör efter det.

FRAnk och Jessie

Josh skriver fullständigt klockrentEnligt Min Humla om varför FRA inte ska få snoka i vår Internettrafik. Det är nämligen just det, vår trafik, och statliga myndigheter (vare sig de är civila eller tillhör försvaret, eller lite av båda) bör inte ha rätt att slentrianmässigt avlyssna den för att se ifall någon någonstans, kanske, möjligtvis gjort något fel. Det går emot tanken om demokrati, grundstenen i vårt rättsväsende och allt vad respekt och hänsyn heter.

Ingen i Sverige blir säkrare från terrorister och attentat för att FRA har rätt att rita upp kartor över din bekantskapskrets efter att du festat runt i Moskva en vecka.

Joshs parafrasering av problemet är långt ifrån någon överdrift, snarare slår den i underkant då “Jessie” inte löper någon risk att bli åsiktsregistrerad, fängslad eller utsatt för någon annan sorts rättsmässiga övergrepp enbart för att hon vill ha sitt smink ifred.

Utöver det här behöver jag väl knappast ens nämna det faktum att FRA gång på gång på gång brutit mot Sveriges lagar och både vårt och statens förtroende för att kunna sno åt sig lite mer information än de bör haft tillgång till. FRA är en korrupt organisation som inte bör få finnas. Dela upp FRAs ursprungliga ansvar på de andra existerande myndigheter vi redan har, som dessutom inte visat sig vara fullständigt och absolut inkompetenta.

Tokfel

Opassande skriver, återigen, om Marcus Svensson på Smålandsposten. Marcus Svensson skriver, återigen, om hur lyckligt lottat det svenska folket är som har beskyddare som staten och FRA. Jag förklarar, återigen, hur massavlyssning inte har något med personlig integritet eller beskyddning att göra.

Nedan följer vad jag försökte publicera som kommentar till artikeln.

Hej Marcus!

Som du ser signerar jag med mitt namn. Inte för att det spelar roll, ett demokratiskt samhälle skyddar rätten att vara anonym väldigt starkt. Att antyda att man är feg eller har ont uppsåt enbart för att man är anonym är tekniker man enbart använder om man själv har ont uppsåt.

Bevisbördan ligger på staten. Om staten vill införa massavlyssning med vårt tillstånd, då måste de få det tillståndet INNAN de börjar avlyssna. Du representerar folket lika mycket som jag gör, så bara där kan vi direkt se att åsikterna skiljer sig starkt från varandra.

Det här har heller ingenting med “underrättelseverksamhet” att göra. Underrättelseverksamhet har vi redan gott om. Det här handlar om en enorm utökning av denna verksamhet, en utökning vars like knappt existerar i demokratier runt om i världen. Det Opassande och jag inte förstår är inte varför vi behöver en underrättelsetjänst, utan varför den måste inkludera det egna folket. Vem ska staten skydda Sverige ifrån? Yttre hot, eller inre? Är det svenska folket isåfall ett hot? Om inte, varför ska vi då avlyssnas?

När folket talar ska staten lyssna. När staten talar ska folket ifrågasätta. Det är så en demokrati fungerar.