Tväntytenn

Året är 2010. Det är snart val till riksdagen. Storpartiet, som delat upp sig i sju mindre delar för att det inte ska verka alldeles för uppenbart, talar sig varm för upphovsrätt. Upphovsrätt är hemskt viktigt, tycker Storpartiet, speciellt för alla de små skaparna som annars inte får skapa längre.

Året är 2010 även på internet. Där finns inget riksdagsval, eftersom internet spänner över alla nationsgränser, över alla styrelseformer. Ändå ska upphovsrätten gälla på internet, och nationernas Storpartier talar om hur upphovsrätten ska skydda alla de små skaparna som annars inte får skapa längre.

Det är därför skaparna av en film kan säga åt ett företag att ta bort och radera alla de hundratals verk som skapats ifrån en enda scen ur den filmen, och få stöd av upphovsrätten. Trots att Storfilmen skapats för att tjäna pengar, och kortfilmerna inte är det, så utgör de tydligen ett enormt hot. Upphovsrätten skyddar de som inte är hotade, från de som inte hotar. Precis som Storpartiet vill att det ska vara. Överallt.

Året är 2010. Är det inte dags att vi får huvudena ur våra kollektiva arslen snart?

Rösta Pirat – 2010!

Min röst i mängden

När man röstar i ett demokratiskt val så är ett av kriterierna att du aldrig behöver avslöja vem du röstat på. Det anses ingå i de demokratiska grundvalarna att du har rätt att ha dina åsikter, och dina tankar, helt för dig själv. Ingen har tillåtelse att smygtitta, tjuvlyssna, eller på annat sätt ta reda på något om dig som du inte själv vill avslöja. Det kallas bl.a. personlig integritet. Det är därför du går in bakom ett skynke och lägger i din röstsedel, precis som jag gjorde när jag röstade igår. Trots att jag själv väljer att göra mina sympatier ganska så synliga i och med min blogg, så tar jag min röstsedel och mitt kuvert, går in bakom skynket där vad jag gör inte syns, och lägger min medborgerliga röst i ett demokratiskt val.

Fundera på det där en stund. Varför kryssar jag inte bara Engströms lilla ruta på Piratpartiets röstsedel direkt, och lämnar sedeln och kuvertet till röstmottagaren att själv försluta? Hon hade trots allt den där lilla fuktmojängen, jag var tvungen att slicka kuvertet med tungan. Jag går bakom skynket och röstar för att jag kan, för att jag får. Jag lever i ett land där min personliga integritet fortfarande betyder något, och jag tar varje chans jag får att utnyttja den rättigheten. Det är det Piratpartiet kämpar för, egentligen: rätten att få gå bakom ett skynke och lägga sin röst, om man så vill.

Sveriges politiker verkar idag mer intresserade av politiken i sig, än att faktiskt förändra och förbättra samhället vi alla lever i. Piratpartiet består, än så länge, av just de medborgare vars samhälle inte nämnvärt förbättrats tack vare de sittande politikerna. Faktum är att vi sett vårt samhälle försämras, lagförslag för lagförslag. Visst, Piratpartiet kommer förmodligen också att bli “en av dem” någon gång i framtiden, men tills dess är det fortfarande vi, bara vi. Det viktiga är inte namnet vi röstar på utan vad namnet står för, och just nu står Piratpartiet för seriösa försök till positiv förändring av den nedåtgående trenden av allmän övervakning och erodering våra rättigheter.

Just nu, i det här valet, är det Piratpartiet som står för något konkret. De andra partierna sätter upp skyltar i rondeller med texten “Ja till EU” eller “Vi vill ha ett Europa som värnar freden”, som om det säger något överhuvudtaget. Valet handlar inte om vårt medlemskap i EU, och ingen har gått till val på budskapet “Krig! Krig! Krig!” Nej, just i det här valet är Piratpartiet det enda parti som verkligen tycker att rätten att få gå bakom ett grönt skynke och lägga sin röstsedel i sitt kuvert är en rätt som är värd att behålla, och som aldrig någonsin får kompromissas bort. Tänk på det när du går och röstar i EU-valet. Kom ihåg det när du plockar din röstsedel ur stället och får ditt kuvert av röstmottagaren. Fundera på vad det är du gör efter det.

Jag gör vad jag vill

Så där, då har man gjort sin medborgerliga plikt och röstat i EU-valet. De som känner mig vet förmodligen redan vilket parti som fick min röst.

Jag förstår inte varför det är en sån stor grej att gå och rösta. Varför finns det vissa som låter bli? Och varför känner de sig ändå berättigade att gnälla när staten gör något de inte vill? Jag röstar inte för att jag måste, utan för att jag inte skulle låta mig själv slippa. Om jag inte röstar, så är det ingen annans fel än mitt eget ifall fel parti kommer till makten. Om jag röstar, men det ändå inte går som jag vill, då kan jag åtminstone skylla på alla andra. Men om jag inte röstar alls… Vad har jag då för rätt att klaga?

I andra nyheter: Fuck you, Ray Comfort!

Jag blir alldeles vansinning på den idioten. Inte nog med att han rakt ut (och upprepade gånger) blåljuger om ateister, hans blåögda, blåsta anhängare försvarar hans vartenda ord utan att ens förstå vad han säger! Det finns de som, med viss rätta, frågar varför jag är så “militant” ateist när jag bor i Sverige. Här är kyrkan och religionen trots allt ganska svag, och ingen bryr sig överhuvudtaget vilken tro man anser sig tillhöra. Men med folk som Comfort, med sitt jävla leende på läpparna och sin gloria på sned, så går ingen oberörd, oavsett vart man bor. Internet är trots allt gränslöst, och om han anser sig ha rätt att sitta i Nya Zeeland och förolämpa mig personligen, då anser jag mig ha rätten att bli arg också.

Det värsta med honom är inte att han är kristen, det är hans sätt att se på trolösa med det allra yttersta förakt, och sen ha mage att påstå att han hånar oss för att han älskar oss! Om jesus levde idag vet jag någon som hade mist både syn och lemmar, för inte ens Kristus själv skulle ha tålamodet att stå ut med den charlatanen.

Svar till Mikael Wendt (och God Jul!)

Mikael Wendt, en folkpartist och grundskolerektor som jag debatterat ymnigt med de senaste månaderna, skriver om den välkända lag som vinner laga kraft den 1a Januari nästa år. Diskussionerna har varit många – och långa – och jag skriver vad jag hoppas är mitt slutgiltiga svar i frågan. Jag orkar helt enkelt inte tjata om samma saker längre, när det är uppenbart att ingen lyssnar. Så, mitt svar till Mikael Wendt och alla andra som tycker FRA-lagen är en bra idé:

Ok, jag tänker inte överdriva något här, det har varit tillräckligt med sådant de senaste månaderna. Ärligt talat är jag lite trött på motståndarsidan också, som målar upp de absolut värsta skräckscenariona och ignorerar gråzonerna för att förmeda sin poäng.

Problemet är detta:
De där skräckscenariona jag nämnde, de riskerar fortfarande att bli verklighet. Jag inser mycket väl att FRA inte kommer sitta och medvetet avlyssna icke misstänka svenskar bara för att se vad de har att säga. Det allvarliga är att politiker som du, ser det som att det är fritt fram att ge FRA ens möjligheten att kunna göra det. Ja, FRA ska lyssna efter terrorister, organiserad brottslighet, ekobrott och smuggling, och det är allt hedervärt och bra. Vi måste absolut anstränga oss mer för att komma tillrätta med grov brottslighet av alla dess slag. Det vi inte ska göra, är offra allt det vi har ansvar att skydda, för att kunna skydda det.

FRA kommer avlyssna hela svenska folkets digitala kommunikation. Vad de gör med den är närmast irrelevant, det viktiga är att FRA kommer avlyssna hela jävla landet efter nyår! Det finns faktiskt inget bättre sätt att uttrycka saken. Ändamålet är hedervärt, och majoriteten av de FRA-anställda som kommer jobba med detta är säkert också de hederliga, men faktum kvarstår: FRA kommer avlyssna var och varenda svensk som, omedvetet, skickar data till utlandet när de googlar på vilket gödsel som innehåller mest nitrat.

Jag förstår dig, Mikael, och alla de som tycker FRA-lagen är bra. Jag tycker också lagens ändamål är jättebra. Anledningen till att jag fortfarande är emot lagen är för att jag är mer tekniskt insatt än de flesta, och för att jag anser att vi inte kan skydda integriteten genom att offra den.

Så, om vi kan stoppa någon från att smuggla människor, finansiera terrorism eller fuska med pengar så är det jättebra. Applåder och grattis. Jag önskar bara att vi inte gjorde det på bekostnad av varje svensk medborgares garanterade, absoluta och teknikneutrala rätt till brevhemlighet. Ja, du hörde rätt. Brevhemlighet ska gälla oavsett vem som är brevbäraren, Posten eller din ISP, och staten ska inte ha rätt att avlyssna, läsa, scanna eller på något annat sätt behandla innehållet i dina brev utan att du är uttryckligen misstänkt för något av de brott FRA-lagen är tänkt att förhindra. Det är teknikneutralitet

Jag skäms över att ha politiker i mitt land som inte tror på denna form av teknikneutralitet, och många andra skäms med mig. Piratpartiet är inte det bästa valet, inte på långa vägar, men det är det enda valet för de som tycker detta är viktigare än om man får några kronor mer eller mindre av a-kassan ifall man förlorar jobbet.

Med detta önskar jag alla en mycket god jul, eftersom jag tvivlar på att jag kommer hinna skriva något mer här innan morgondagen. Hoppas ni har det varmt och mysigt inomhus, medan det är kallt och snöigt utomhus, och att alla njuter av den sista veckan av teknikneutral brevhemlighet i Sverige.

Merry Christmas!

“Men… men… jag visste inte!”

Expressen konstaterar vad vi andra visste redan för månader sen, nämligen att Försvarets Radioanstalt inte har något med försvaret att göra, utan att det är en civil myndighet som jobbar åt försvaret, men även åt Polisen och SÄPO

[…] att FRA:s teknik och resurser redan nu används för att hjälpa Säpos jakt på “extremister” är okänt för flera borgerliga riksdagsledamöter som röstade ja till FRA-lagen.
– Det är inte Säpo som är uppdragsgivare, det är en missuppfattning, hävdar Carl B Hamiltion (fp).

“Hamiltion” (kom igen Expressen, skärp er!) är en del av den grupp med politiker som gemensamt och konsekvent hävdat att vi helt enkelt inte fattar. Folket är korkat, och borde bara tro på vad staten säger åt oss. När vi börjar tänka själva så missuppfattar vi, “snedvrider” debatter och ljuger. Jag tror att Freud nog skulle ha en del att säga om vissa riksdagsledamöters och statsministrars uttalanden.

Regeringen borde byta taktik i det som närmast är FRA-debattens halvlek, fram till den 16:e september, och inrikta sig på att bota den växande övertygelsen om att alla politiker är ljugande, konspiratoriska brottslingar. Att fortsätta köra över folket, oavsett om vi har rätt eller fel, gagnar varken alliansen eller oppositionen, men gynnar partier som bygger sin politik på folkets misstyckte, så som Sverigedemokraterna, men även Piratpartiet.