En gång till, med övertygelse!

Ateister och ateismen har alltid varit en nagel i ögat på de religiösa, i Sverige kanske mer specifikt de kristna. Rent generellt känns det som att kristendomens huvudsyfte är att lägga sig i folks liv, vare sig de redan är frälsta eller inte. Så, vi har alltså en situation där de som kallar sig ateister, och därmed inte uttalar sig om gudar och tro, är direkt stötande för de som kallar sig religiösa.

Många verkar vara av övertygelsen om att ateister går omkring och förnekar Gud så ofta de kan. Om en diskussion råkar luta åt tro så hoppar ateisten fram och skriker “ha ha, ni är alla lurade! Det finns ingen Gud!”, men så är inte fallet. Ateister tror inte på Gud för att det inte finns någon mening med det. Ateister tror inte ens det finns någon mening med att tro att det finns en Gud, eller någon annan gud för den delen. Vi är alltså aktivt passiva, medvetet omedvetna, om allt vad gudar och tro är, och detta är något som ständigt och jämt missförstås.

Alltså, att försöka ogiltigförklara ateism, och alla dess släktingar, genom att föra argumentet “Gud finns för att Gud finns” funkar inte riktigt. Inte heller funkar det att säga att Gud finns för att vi inte vet om han, eller något annat, finns, och att vi därför måste anta att han finns. Varför måste vi anta det? Kan vi inte bara… Jag vet inte, låta bli?

Jag förstår att det måste vara enormt frustrerande för en övertygad kristen att bli påmind om de gudlösa ateisterna, men jag önskar att de kunde lägga sin energi på att utforska sin egen tro istället för alla andras. Att ateismen blivit någon av en aktivistisk rörelse (inte så mycket i Sverige, men väl i USA och andra länder) beror snarare på att kristendomen, eller de religioner som anses vara i majoritet där, är och har varit aktivistiska redan så länge. Som gudlös orkar man bara höra så många gånger att man är dum i huvudet som inte tror, innan man börjar försöka frälsa tillbaka.

Det finns ett mycket klokt citat som används alldeles för sällan, som belyser det orimliga och ologiska i den religiösa strukturen. Att tro är alltså i sig inget fel, men det är fel att anta – i vissa fall förvänta sig – att andra tror likadant eller på samma sak som en själv.

I contend that we are both atheists. I just believe in one fewer god than you do. When you understand why you dismiss all the other possible gods, you will understand why I dismiss yours.

– Stephen Roberts

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *