Caffenol med påtår?

1106-Slussen-2_0000För ett tag sedan började jag fotografera på riktig film, något jag tidigare inte gjort sedan min fotokurs i gymnasiet. Även om jag kom ihåg grundprinciperna så var jag klart rostig, och det tog en lång, svettig stund innan jag fick på filmen på spiralen inne i mitt mörklagda badrum. Efter en massa svärande kunde jag stänga burken, gå ut i köket och metodiskt ställa upp alla mina kemikalier i ordning, upphällda i uppmärkta mätbägare, och starta min framkallningsklocka.

25 minuter senare hade jag en lång, genomskinlig plastremsa i handen. Märkligt nog hade det dessutom uppstått bilder på den!

Efter det var jag helt hooked på analog film och framkallning. Jag har absolut inget emot digitala kameror, men med dagens teknologi behöver man inte längre bry sig om någonting utöver motivet man fotograferar. Allt annat sker automatiskt och magiskt och oföljbart inne i digitala chip, i delar av kameran man aldrig kommer åt (om man inte tappar den och den går i tusen bitar). Det jag vill åt är den mer råa, rena och tekniska delen av fotografering. Jag fascineras över hur ett hål och en rulle plast kan resultera i perfekta avbilder av världen och vår verklighet. DET är vad som driver mig. Att titta på bilderna sedan är bara skön avslappning.

1106-Slussen-2_0004Eftersom jag är rätt kass på att komma ut och faktiskt fotografera upp mina filmrullar så visade det sig snart att filmframkallaren jag köpt går ut långt innan jag hinner använda upp den. Inte bara blir det dyrt i längden, men det är dessutom omständigt att köpa nytt, eftersom det bara finns på ett par platser i Stockholm, eller med dyr frakt på nätet.

Något jag tidigare hört talas om var att framkalla film i kaffe. Jag avfärdade det först som rolig kuriosa, något man tvingats göra i obekväma situationer där inga kemikalier eller annan utrustning fanns till hands. Senare stötte jag på grupper med folk som pysslade med kaffeframkallning även idag!

Blandningen kallas idag populärt för Caffenol, och i grunden handlar det helt enkelt om att använda starkt kaffe som framkallarvätska. Senare förfinades receptet, och idag ingår målarsoda (natriumkarbonat) och vitamin C, vilket betecknas som Caffenol-C. Det är nu Caffenol börjar bli ett förhållandevis pålitligt alternativ för filmframkallning, och det är många som får ut väldigt fina resultat utav det.

1106-Slussen-2_0007Mitt första experiment med Caffenol-C gick sådär. Jag hittade någon blog med vad jag tyckte var ett OK recept, och jag chansade på en framkallningstid på 13 minuter. Det blev förvisso bilder på filmen, men den var grovt underframkallad och jag fick överexponera den kraftigt när jag scannade den för att få ut något sevärt alls. Jag hade tagit två rullar Ilford PanF+ på ISO50 inne i Gamla Stan och runt Slussen, den ena framkallad i vanlig D76 enligt instruktioner, den andra i Caffenol. Skillnaden var markant.

Just nu står det två rullar Kodak Tri-X 400 i kylskåpet, och de ska få ingå i mitt andra försök med Caffenol. Den här gången kallas receptet Caffenol-C-Li, och innehåller förutom basingredienserna även jod, i det här fallet i formen av 2-kronors jod-salt från Lidl. Denna gång tänker jag även ta noggrannare anteckningar, så att jag vet vad jag gjort när jag ser hur fel det blev. Resultatet, och det exakta receptet, kommer jag lägga upp här senare. Välkommen tillbaka då!

SoppaTriX

Framkallade min tredje respektive fjärde rulle film hemma idag. Det är en extremt rolig hobby. Den tilltalar perfektionisten i mig, eftersom jag får noggrant måtta upp mina kemikalier, noggrant mäta tiderna och noggrant hålla koll att allt är rent och ordentligt sköljt.

Jag gillar också hur man inte riktigt vet vad det är man jobbar med förrän man är klar. Den där rullen som stått i kylen sen förra året, vad tog jag egentligen för bilder på den? Det blir en annan känsla av förväntan, och man hinner få en viss distans till bilderna man tagit.

Just nu hänger filmerna på tork, men imorgon ska de omsorgsfullt klippas i delar, sättas in i en pärm, antecknas i försättsbladet, och till allra sist tas ut igen för att scannas in i datorn. En ritual jag hoppas snart kunna göra till rutin.

iPad, youPad, we all scream for post-pc devices!

Jaha, så var man med iPad. Kom lite som en överraskning, men jag kan inte säga att jag är missnöjd. Den är väldigt trevlig att softa i soffan med, och gör precis allt jag skulle behöva en sån pryl att göra. facebooka lite, eller svara på mail, eller uppdatera sin WordPress-blog.

I helgen satt jag till och med och läste den digitala upplagan av DN, medan stereon spelade software jazz (via Spotify på iPhonen, såklart).

Jag skulle inte påstå att någon BEHÖVER en iPad, men när man väl har en så finns det oändligt med saker som blir väldigt lätta och roliga att göra med den.

Tväntytenn

Året är 2010. Det är snart val till riksdagen. Storpartiet, som delat upp sig i sju mindre delar för att det inte ska verka alldeles för uppenbart, talar sig varm för upphovsrätt. Upphovsrätt är hemskt viktigt, tycker Storpartiet, speciellt för alla de små skaparna som annars inte får skapa längre.

Året är 2010 även på internet. Där finns inget riksdagsval, eftersom internet spänner över alla nationsgränser, över alla styrelseformer. Ändå ska upphovsrätten gälla på internet, och nationernas Storpartier talar om hur upphovsrätten ska skydda alla de små skaparna som annars inte får skapa längre.

Det är därför skaparna av en film kan säga åt ett företag att ta bort och radera alla de hundratals verk som skapats ifrån en enda scen ur den filmen, och få stöd av upphovsrätten. Trots att Storfilmen skapats för att tjäna pengar, och kortfilmerna inte är det, så utgör de tydligen ett enormt hot. Upphovsrätten skyddar de som inte är hotade, från de som inte hotar. Precis som Storpartiet vill att det ska vara. Överallt.

Året är 2010. Är det inte dags att vi får huvudena ur våra kollektiva arslen snart?

Rösta Pirat – 2010!

En Stjärna tänds (ja, det är corny. Stäm mig)

Igår kväll flyttade det senaste tillskottet till vår familj in hos oss. Lilla Stjärna, en pigg och glad Norsk Skogkatt-dam.

StjärnaHär var det inget försiktigt smygande inte, utan fullt ös redan från början. Tux och Damian höll sig naturligtvis på tryggt avstånd till en början, men efter ett tag blev nyfikenheten för stor för Tux. Efter lite fräsande – bara för säkerhets skull – var de bästa vänner, och jagade varandra genom lägenheten. Damian däremot håller sig fortfarande lite för sig själv. Så här nästa dag har han insett att hon inte utgör någon direkt fara för hans liv, men hon luktar fortfarande skitäckligt. Han fräser och morrar om hon kommer för nära (och även åt Tux, förrädaren som leker med marodören), men det gjorde han åt Tux också, till en början.

Stjärna och jagTill mitt stora nöje verkar hon även mer bekväm med att ligga in knät än vad Tux är, så nu har jag äntligen min TV-tittarkatt (även om Damian letat sig upp i knät oftare nu på sista tiden).

Vi har en väldigt spännande tid framför oss nu. Två äldre katter som måste acceptera att saker och ting förändras ibland, och en liten, ung dam som vi måste uppfostra så hon växer upp till sin fulla potential.

För den som vill se ännu fler bilder, så finns det en hel hög här.