En ko funderar…

Jag sitter lugn framför skärmen, framför tangentbordet. Jag skriver sansat. Jag andas normalt, men under ytan bubblar ett raseri som bara sväller och växer för varje timme. Det är timmar det handlar om, bara timmar efter debatten igår kommer det nyputsade och blankskinande FRA-förslag som ska ersätta det som skjöts ned igår. Några timmar är allt som krävs för att alla de som i riksdagens plenisal ställt sig upp och ropat “NEJ!” nu fromt talar om “förstärkt integritetsskydd” och “skyddsinstanser”. Motståndet ekar tomt mellan stolarna, ett motstånd som av allt att döma var ett skådespeleri redan från början. Det var den socialdemokratiskt ledda regeringen som la fram förslaget i dess första inkarkation. Oppositionen har alltså allt intresse av att fortfarande se förslaget skrivas till lag, trots dess till synes stora ansträngningar att stoppa den.

Här hemma sitter jag framför datorn, idag som igår. Skulle velat vara utanför riksdagen, men är tvungen att jobba. Till skillnad från politiker som kan kvitta ut sig har jag inte ens någon ersättare. Till skillnad från politiker som kan stanna hemma för att det regnar måste jag göra mitt jobb, eller förlora det. Å andra sidan, till skillnad från politiker kan jag komma med egna förslag och idéer utan att bli mobbad, utfryst och lovad att aldrig mer ha en karriär inom svensk politik.

Det senaste året har varit ett händelserikt år, tyvärr inte så ofta i positiv bemärkelse. Vi har sett en korrupt polis få fortsätta sitt jobb som om ingenting hänt, och sveriges justitieminister försvara honom. Vi har läst om hur FRA, inte bara en utan flera gånger, avlyssnat svenska medborgare – och kommit undan med det. Förlåt, det där sista stämmer faktiskt inte, de blev ju faktiskt till och med belönade för sitt fina arbete. FRA ska inte bestraffas för att ha missbrukat det ansvar de haft tidigare, de ska ges utökat ansvar och som mest godtyckliga “regleringar” för hur ansvaret får utnyttjas. “Regleringar” var förresten ett populärt ord i riksdagsdebatten igår. Visst tycker man att “regleringar” borde betyda något i stil med “begränsningar”, “inskränkningar”? Icke. I politikens värld betyder “regleringar” att FRA måste förstöra information den samlat in, såvida den inte vill spara den. “Regleringar” betyder att FRA inte får spana på enskilda personer, såvida de inte tycker de borde få göra det. “Regleringar” som säger att trafik i teorin inte får avlyssnas om den bara tar omvägar runt landets gräns, men som i praktiken betyder att trafiken redan är avlyssnad när beslutet tas och att det ändå inte spelar någon roll då det inte ens går att säga vart trafiken tänker ta vägen.

Reinfeldt visade sin makthunger på bästa sändningstid. Riksdagspartierna visar alltför tydligt hur ense de egentligen är om förslaget, oavsett vad de vill låta påskina för oss bönder. Federley… Jag vill nog inte ens gå in på Fredrick Federley, allt jag vill säga har redan sagts på hans egen blog.

Det är en mörk dag, på många sätt och under alla omständigheter. Om Reinfeldt och hans lustiga lakejer har rätt så står vi inför ett terrorhot så totalt, så överväldigande att vi inte har en chans att skydda oss hur mycket avlyssning in än inför. Om de har fel står vi inför valet att tolerera en statsmakt som betraktar det egna folket som nötkreatur, eller att med våld störta makten.

Sen igår, och egentligen sen flera veckor innan dess, har jag gått omkring med ett växande förakt mot staten och allt den står för. Folk har i flera år anmärkt att USA blivit mindre och mindre demokratiskt, då Bush lägger sitt veto och fuskar och fejkar för att få sin vilja igenom. Vad har hänt med sverige under tiden? Det lilla trevliga, svensson-normala och mellanmjölksdrickande land vi alla lever i. Har vi verkligen inte förändrats något? Om vi såg Sverige och USA idag, utan att ha träffat dem förr, skulle vi inte anmärka hur de skulle kunna vara syskon? Hur lika näsor och ögon de har? Och titta, båda har den där lilla gropen i kinden också!

Det här är ingen bloggning, så jag länkar inte till någon. Det är svårt att surfa på nätet just nu utan att stöta på oräkneliga artiklar som alla säger samma sak ändå. Det här är vad en svensk medborgare tänker och tycker om sitt land.

Den här medborgaren tänker nämligen inte sitta tyst.