Min röst i mängden

När man röstar i ett demokratiskt val så är ett av kriterierna att du aldrig behöver avslöja vem du röstat på. Det anses ingå i de demokratiska grundvalarna att du har rätt att ha dina åsikter, och dina tankar, helt för dig själv. Ingen har tillåtelse att smygtitta, tjuvlyssna, eller på annat sätt ta reda på något om dig som du inte själv vill avslöja. Det kallas bl.a. personlig integritet. Det är därför du går in bakom ett skynke och lägger i din röstsedel, precis som jag gjorde när jag röstade igår. Trots att jag själv väljer att göra mina sympatier ganska så synliga i och med min blogg, så tar jag min röstsedel och mitt kuvert, går in bakom skynket där vad jag gör inte syns, och lägger min medborgerliga röst i ett demokratiskt val.

Fundera på det där en stund. Varför kryssar jag inte bara Engströms lilla ruta på Piratpartiets röstsedel direkt, och lämnar sedeln och kuvertet till röstmottagaren att själv försluta? Hon hade trots allt den där lilla fuktmojängen, jag var tvungen att slicka kuvertet med tungan. Jag går bakom skynket och röstar för att jag kan, för att jag får. Jag lever i ett land där min personliga integritet fortfarande betyder något, och jag tar varje chans jag får att utnyttja den rättigheten. Det är det Piratpartiet kämpar för, egentligen: rätten att få gå bakom ett skynke och lägga sin röst, om man så vill.

Sveriges politiker verkar idag mer intresserade av politiken i sig, än att faktiskt förändra och förbättra samhället vi alla lever i. Piratpartiet består, än så länge, av just de medborgare vars samhälle inte nämnvärt förbättrats tack vare de sittande politikerna. Faktum är att vi sett vårt samhälle försämras, lagförslag för lagförslag. Visst, Piratpartiet kommer förmodligen också att bli “en av dem” någon gång i framtiden, men tills dess är det fortfarande vi, bara vi. Det viktiga är inte namnet vi röstar på utan vad namnet står för, och just nu står Piratpartiet för seriösa försök till positiv förändring av den nedåtgående trenden av allmän övervakning och erodering våra rättigheter.

Just nu, i det här valet, är det Piratpartiet som står för något konkret. De andra partierna sätter upp skyltar i rondeller med texten “Ja till EU” eller “Vi vill ha ett Europa som värnar freden”, som om det säger något överhuvudtaget. Valet handlar inte om vårt medlemskap i EU, och ingen har gått till val på budskapet “Krig! Krig! Krig!” Nej, just i det här valet är Piratpartiet det enda parti som verkligen tycker att rätten att få gå bakom ett grönt skynke och lägga sin röstsedel i sitt kuvert är en rätt som är värd att behålla, och som aldrig någonsin får kompromissas bort. Tänk på det när du går och röstar i EU-valet. Kom ihåg det när du plockar din röstsedel ur stället och får ditt kuvert av röstmottagaren. Fundera på vad det är du gör efter det.

Jag gör vad jag vill

Så där, då har man gjort sin medborgerliga plikt och röstat i EU-valet. De som känner mig vet förmodligen redan vilket parti som fick min röst.

Jag förstår inte varför det är en sån stor grej att gå och rösta. Varför finns det vissa som låter bli? Och varför känner de sig ändå berättigade att gnälla när staten gör något de inte vill? Jag röstar inte för att jag måste, utan för att jag inte skulle låta mig själv slippa. Om jag inte röstar, så är det ingen annans fel än mitt eget ifall fel parti kommer till makten. Om jag röstar, men det ändå inte går som jag vill, då kan jag åtminstone skylla på alla andra. Men om jag inte röstar alls… Vad har jag då för rätt att klaga?

I andra nyheter: Fuck you, Ray Comfort!

Jag blir alldeles vansinning på den idioten. Inte nog med att han rakt ut (och upprepade gånger) blåljuger om ateister, hans blåögda, blåsta anhängare försvarar hans vartenda ord utan att ens förstå vad han säger! Det finns de som, med viss rätta, frågar varför jag är så “militant” ateist när jag bor i Sverige. Här är kyrkan och religionen trots allt ganska svag, och ingen bryr sig överhuvudtaget vilken tro man anser sig tillhöra. Men med folk som Comfort, med sitt jävla leende på läpparna och sin gloria på sned, så går ingen oberörd, oavsett vart man bor. Internet är trots allt gränslöst, och om han anser sig ha rätt att sitta i Nya Zeeland och förolämpa mig personligen, då anser jag mig ha rätten att bli arg också.

Det värsta med honom är inte att han är kristen, det är hans sätt att se på trolösa med det allra yttersta förakt, och sen ha mage att påstå att han hånar oss för att han älskar oss! Om jesus levde idag vet jag någon som hade mist både syn och lemmar, för inte ens Kristus själv skulle ha tålamodet att stå ut med den charlatanen.